SvenskaFans rankar: 1. Washington Capitals
Washington Capitals har varit en offensiv lagmaskin som inte riktigt räckt till i slutspelet de senaste åren. Nu har laget genomgått en förändring och ser mer balanserade ut för att kunna hålla hela vägen. Capitals rankas av SvenskaFans som det bästa laget och har som vanligt en stor press på sig att prestera. Är Vokoun lösningen på problemen och kommer firma Ovechkin/Bäckström att rycka upp sig? Vi ser framemot en spännande säsong.
Washington Capitals har under flera säsongen visat att man tillhör ligans bästa lag och då framförallt i den offensiva zonen. Laget har gjort enormt mycket mål och reprensenterat en ishockey som statuerar fart, finess i någon form av ”champagne hockey”. Det fungerade väldigt bra i några år och det skördade enorma framgångar i grundserien. Men sett till slutspelshockeyn har det inte varit den rätta melodin. I fjol kom Bruce Boudreaus mannar till en punkt där lagets offensiva frejd och energilust inte längre genererade mål och poäng i samma takt som tidigare. Alex Ovechkin och Nicklas Bäckström hamnade i sviter av poänglösa matcher och den alltid målglade Mike Green hittade knappt fram till offensiv blålinje. Något stod inte rätt till och laget genomgick en halv metamorfos och blev ett lag som spelade med defensivt tänkande för att kunna få ut segrar. Den offenvisa flärden avtog och ett geniuint lagbygge sågs skimra i det antågande ljuset.
När vi summerade grundserien i våras kunde vi återigen konstatera att laget vunnit sin division samt spelat hem hela Eastern Conference. Med höga målsättningar och några, på förhand, starka trader innan deadline fick fansen att hoppas på ett år där Capitals skulle vara med i racet om Lord Stanleys pokal hela vägen. Capitals införskaffade Jason Arnott, Marco Sturm, Scott Hannan och Dennis Wideman. New York Rangers besegrades i första rundan och det såg väldigt bra ut inför fortsättningen. Dessvärre fick Capitals möta ett Tampa Bay Lightning som sprang ifrån och vann med 4-0 i matcher. Rullgardinen ner och nattsvart igen. Ytterliggare en säsong då de ljuva drömmarna om Stanley Cup förvandlas till en mardröm. Först Jaroslav Halak och nu Tampa Bay Lightning.
Nu ser det således annorlunda ut och Capitals organisation har rustat laget med intressanta spelare och format laget efter den "nya" modellen som delvis arbetades in förra säsongen. Dock har Capitals fortfarande kvar stjärnglansen och det råder inga tvivel om att det finns offensiva krafter som ska leda laget, men med en gnutta mer defensivt tänkande.
Målvakter:
Washington Capitals anförtrodde sig i många år åt Olaf ”Olie The Golie” Kölzig och har sedan dess inte haft en målvakt som medförde likvärdig trygghetsgrad. För det är väl ändå det som ger övriga laget stabilitet och en auora av sjävlförtroende? Dock har de senaste åren inte varit så beroende av målvakterna eftersom Capitals offensiva kapacitet skördat lagets framgång i mångt och mycket – i grundserien. När det sedan kommit till slutspelet har lagets offensiv brusti och samtidigt har den defensiva kvaliteten inte kunnat föra laget till avancemang.
Nu har Tomas Vokoun anlänt och det bådar gott inför den kommande säsongen. Tjecken reprensenterade Florida Panthers de senaste fyra säsongerna och har i många matcher burit laget på sina axlar. Förra säsongen noterades han för 6 shootouts och en räddningsprocent på .922 och hamnade på en tioendeplats i procentligan. Före målvakter såsom Buffalo Sabres Ryan Miller och Los Angeles Kings Jonathan Quick. Tyvärr har Vokoun enbart deltagit i två NHL-slutspel och kanske saknar en viss rutin trots sin enorma erfarenhet från grundserien. Dock känns det som om en målvakt av hans kaliber kan höja sitt spel ytterliggare ett par snäpp när han beträder isen i den första slutspelsmatchen. Vittringen på bucklan kan få en målvakt att bli en mur. Ett förbannat hinder (läs Halak) som sätter käpparna i hjulet för vilken väloljad lagmaskin som helst. Det är det vi hoppas att Vokoun kan bidra med.
Att öppna båsdörren i drygt 50-60 matcher är det någon som ska göra när Vokoun står och i år handlar det om Michal Neuvirth och Braden Holtby som båda spelade en del matcher förra säsongen. Braden Holtby gjorde några suveräna inhopp i kassen när Capitals hade en övergångsperiod och ledde laget till många viktiga segrar. Den 21-åriga kanadensaren vann imponerande 10 av 14 matcher.
Michal Neuvirth spelade stundtals bra och det finns talang i den taniga grabben från Usti Laben i Tjeckien. Med nuvarande målvaktsuppsättning är det en tuff konkurrens och Neuvirth får det jobbigt att hålla Holtby på avstånd hela säsongen, med tanke på hans facit från föregående säsong. Neuvirth kan också ha hittat en ”mentor” i Vokoun och under den rutinerade tjeckens vingar kan han säkerligen frodas till en bättre målvakt.
Backar:
Vad hände egentligen med Mike Green förra säsongen? Han var stundtals miserabel i powerplay och gjorde bara 5 mål i den spelformen på 49 matcher. Lägg därtill att det enbart blev 8 mål under hela säsongen och den patenterade offensiven från de andra åren var som bortblåst. Orsak? Dels berodde det självklart på lagets klena offensiva insatser där de övriga spelarna inte bidrog speciellt mycket i framförallt powerplay. Dels berodde det på lagets metamorfos från offensiva sprudlare till lite mer neo-konservativ laghockey (jodu) som i sin helhet gjorde att Green spelade enklare och mindre offensivt. Inte blev det bättre av den skada som han åkte på efter en puck i ansiktet/örat som höll om borta en längre tid. Därför förväntar vi oss en säsong med mer poäng i protokollet och samtidigt ett bättre spel i den egna zonen efter föregående års nya spelinriktning. Vi vet alla vad Green kan och vi ser framemot en friskvoffensiv kryddat med en sund defensiv.
Backbesättningen i övrigt ser oerhört bra ut och det finns unga duktiga spelare som tillsammans med en viss mix av rutinerade spelare kan hålla en hög standard hela säsongen. Roman Hamrlik (drygt 1400 matcher inkl slutspel) har anlänt till klubben och kommer defenitivt att ge andra spelare såsom John Carlson och Karl Alzner råd som kan ge dem en trygghet i spelet. Med Hamrliks blotta närvaro kommer den defensiva besättningen i Capitals få sig ett rejält uppsving.
När det gäller just amerikanen John Carlson har vi en back som tagit klivet från AHL till NHL och gjort det med stormsteg. Under sin första säsong spelade han 22 matcher och när sedan förra årets säsong summerades hade han spelat alla 82 grundseriematcher. Ett imponerande facit för en som är född på 90-talet. Carlson hade +21 och var med detta tionde bästa back i NHL i den kategorin. Förhoppningsvis får vi se mer av hans kvaliteter den här säsongen.
Enligt Washington Post är det sannolikt att just Carlson och Alzner kommer att spela tillsammans som backpar och det känns som ett homogent och stabilt backpar som känner varandra väl där ute på isen.
Dennis Wideman kom in i Captitals-organisation innan trading deadline under den föregående säsongen. I den värvningen hade klubben hoppats på en back som kunde axla den manteln i offensiven. Istället blev det bara 14 matcher och Wideman hann aldrig visa upp sig och ge en rättvis bild av sig själv. Ny chans i år och det känns som en hyfsat sparkapital
Nu när Tom Poti, enligt The Post, inte klarade av det medicinska testet för sin ljumskskada så finns det plats för Wideman att visa upp sig. General Manager George McPhee sa att osäkerheten kring Potis vara eller icke vara låg til grund för att laget hämtade in Hamrlik. Om nu Poti ställs utanför en längre tid kommer det att skapas utymme i lönebudgeten för att eventuella trader under pågående säsong.
Vi får inte glömma Jeff Schultz och John Erskine som båda spelade en solid hockey förra säsongen. Två defensiva backar som toppar lagets statistik när det gäller att blockera skott. En oerhört viktig funktion när laget ställs mot motståndarnas giftiga powerplay-uppställningar. Två karaktärsspelare som säkerligen kommer få normala doser av istid.
Forwards:
Namnet på de flestas läppar när Washington Capitals nämns är utan tvekan Alexander Ovechkin. Den kratffulla kaptenen som nyss fyllde 26 år hade en poängmässigt dåligt 2010-2011. Han gjorde ”bara” 32 mål och i ren löjeväckelse menade flera kritiska röster att ryssen bränt sitt krut i NHL och inte längre kunde producera på grund av att ligans spelare lärt sig hans spelsätt. Vi ska komma ihåg att den här poängdippen också ägde rum i samband med lagets delvis svaga insatser och att laget ändå vann Eastern Conference, vilket i sin tur säger en hel del om hans betydelse som pådrivare och kapten. Det är en lagsport och att det gemensamma målet är att föra hem bucklan till huvudstaden. Kommer Ovie att producera fler mål den här säsongen? Det måste vi givetvis tro på. Det finns en fundamental revanschlusta i honom som säkerligen kommer att spegla av sig där ute på isen och i omklädningsrummet. Han är en av lagets viktigaste spelare och det är minsann ingen överdrift.
När jag dricker kaffe undviker jag helst Gevalia och det har sina naturliga anledningar. Å ena smakar det illa. Å andra sidan har det starka kopplingar till Brynäs, tillika antagonister till mitt Leksands IF. Dock har den staden fött och givit Washington Capitals en fantastisk hockeyspelare i form av Nicklas Bäckström. Det går inget annat än att beundra den mannens kvaliteter som ishockeyspelare och som människa. Bäckström har på 323 grundseriematcher gjort lika många poäng och har tillsammans med Ovie varit den duo som i allra högsta grad satt skräck i motståndarlagen med deras spelskicklighet och målfarlighet. Inför den här säsongen är det många som tror att Bruce Boudreau eventuellt kommer separera dessa och spela Bäckström i en ”andrakedja” efter att de båda minskade sin poängproduktion föregående säsong. Det återstår att se och i skrivande stund har inte säsongen dragit igång.
Så här uttrycker sig Boudreau sig till Posts Tarik El-Bashir (http://www.washingtonpost.com/blogs/capitals-insider 23/9 -2011):
“I don’t like the words ‘putting him down’ [on the second line]. Nick is a No. 1 center. We’re trying to make two really good forward lines instead of loading up on one line. We’re trying to find those top six guys.”
När det gäller Alexander Semin har det under flertalet säsonger varit som en berg- och dalbana med hans prestationer. Ena stunden lysande målgörare och i andra stunden ser det ut som om han skiter i allt. Att eventuellt sätta honom bredvid en lagspelare som Bäckström är kanske den katalysator som kan ge laget en extra spets som håller en hel säsong. Det är vitalt att Capitals har två fungerande offensiva kedjor som kan gå in och avgöra matcherna. Semin handleder är gudabenådade och ryssens handledsskott kan vara ett av världens vassaste. Det gäller för Boudreau att försöka få Semin till att hitta en högre lägstanivå för att vi ska få ut maximalt av hans potential.
Brooks Laich – tryggheten själv personifierad. En habil kämpe som offrar sig för laget i alla lägen. Han har en förmåga att befinna sig på rätt plats framför mål och har med sina defensiva kvaliteter också viktiga uppgifter över hela isen. En karaktärsspelare som vid flera tillfällen har klivit fram och kan också avgöra matcherna när de ordinarie poängmakarna sviker. Han ligger runt 20 mål per säsong och med samma istid i år tror jag att vi kan förvänta oss ungefär den siffran.
Om det svischar förbi ute på isen och du inte riktigt hinner se vem det är, så kan det troligtvis vara den snabbskrinnande skåningen Marcus Johansson. Den unge centern har tagit ligan och Capitals med storm och har haft en utvecklingskurva som imponerar. ”Mojo” har förutom sin snabbhet också ett lugn i sitt spel som gör honom användbar i såväl powerplay som i boxplay. Om Boudreau kan hitta en passande omgivning tror jag att vi kan få en betydligt högre poängnivå när vi summerar grundserien i april.
Under sommaren har Capitals värvat spelare som med stor sannolikhet kommer att ge laget en extra dimension. Jeff Halpern, Joel Ward och Troy Brouwer. Den sistnämnda är som bekant en stor och kraftfull forward som med sin energi, tacklingsvilja och ett uppoffrande spel kan höja nivån på vilken checking line som helst i ligan och även bidra med runt 20 mål. En sund värvning i mina ögon.
En som har gjort resan från countrymusikens huvudstad till politikens huvudstad är forwarden Joel Ward. Han har samma spelstil som Brouwer och kommer således att ge laget tyngd och goda förutsättningar i spelet i numerärt underläge. Visade i det senaste slutspelet för Predators att han besitter målfarlighet, vilket alltid är välkommet.
Tillbaka i hemstaden blir det för Halpern som spenderade sina sex första säsonger i NHL i just Washington Capitals. Mycket har hänt med laget sedan dess och det kommer bli nyttigt för laget med honom ombord. Jag har dock svårt att se honom producera mycket poäng, men hans rutin kommer säkerligen ge positiva effekter i både omklädningsrummet och där ute på isen. En ledare och en hemmason.
Apropå rutinerad så ger sig Mike Knuble in på sin 15:e NHL-säsong och med detta sagt råder det ingen tvekan om att han vid 39 års ålder gärna vill lyfta den där bucklan innan skridskorna hamnar på hyllan. Han har gjort över 20 mål under åtta säsonger i följd. Och får han bara vara skadefri finns det all anledning att tro att den gränsen även kommer passeras 2011/2012.
Jason Chimera, som nyligen fick ett två-årskontrakt, är en stabil pjäs som i sina allra bästa stunder kan transportera puck som ett skenande godståg. Sargspelet och den höga arbetskapaciteten gör honom till en värdefull spelare för laget och hans attityd till sporten smittar av sig på övriga truppen.
DJ King är ett kraftpaket som med sin intensitet kan forechecka motståndarna till vansinne. En uppoffrande spelstil som kan komma väl till pass när Capitals inte kan föra matherna spelmässigt och måste ändra matchernas karaktär. Får dock svårt att ta plats i laget när alla andra spelare av hans typ är tillgängliga för spel.
En liten joker är aldrig fel att kasta in om det kärvar lite. I det här fallet passar den lilla kanadensaren Mathieu Perreault just som en sådan. Han bidrog med 14 poäng på 35 matcher i fjol och spelade också 34 matcher med Hershey Bears i AHL. Det finns kapacitet och med rätt omgivning och lite tur kan Perreault säkerligen få 40-50 matcher i benen. I skrivande stund ser det ut som om han tampas med Cody Eakin och Mattias Sjögren om den sista platsen bland forwards. De två sistnämnda är nya i organisationen och har mycket att bevisa. Eakin är en liten och skridskostark spelare som Capitals draftade i tredje rundan. Klubbens andra Landskrona-son är regerande svensk mästare med Färjestad och kan beskrivas som en ”grinder”. En spelare med hög arbetskapacitet som kan komma att behöva en anpassningstid innan han kan få ut maximalt av sitt spel och komma in rätt i sin utecklingskurva. Två spännande spelare som har olika saker att tillföra laget.
Matt Hendricks är en spelare som motståndaren ska avsky att möta. Det ska göra ont. Det ska vara jobbigt. Den 30-årige amerikanen ska spela sin blott fjärde NHL-säsong och gjorde bra ifrån sig förra säsongen. Han spelade ihop 25 poäng på 77 matcher och samtidigt spelade han en fysisk hockey med 169 tacklingar. En spelare som medspelarna älskar och en sådan motståndarna hatar.
Jay Beagle och Chris Bourque kommer att få spendera mycket av sin tid nere i Hershey. Två spelare som gör sitt jobb i alla lägen och båda vara valet före spelare som DJ King om det finns utrymme i Capitals.
Nyckelspelare:
Alexander Ovechkin, Nicklas Bäckström, Mike Green och Tomas Vokoun.
Nyförvärv:
Troy Brouwer, från Chicago Blackhawks - Trade
Tomas Vokoun, från Florida Panthers – Free Agent
Jeff Halpern, från Montreal Canadiens – Free Agent
Joel Ward, från Nashville Predators – Free Agent
Roman Hamrlik, från Montreal Canadiens – Free Agent
Christian Hanson, från Toronto Maple Leafs – Free Agent
Jacob Micflikier, från Charlotte Checkers (AHL) - Free Agent
Danick Paquette, från Winnipeg Jets – Trade
Danny Richmond – från Toronto Marlies (AHL) – Free Agent
Chris Bourque – från Lugono/Atlant Mytishchi – Free Agent
Mattias Sjögren – från Färjestads BK – Free Agent
Förluster:
Sergey Varlamov - till Colorado Avalanche - Trade
Eric Fehr - till Winnipeg Jets - Trade
Jason Arnott - till St Louis Blues – Free Agent
Marco Sturm - till Vancouver Canucks – Free Agent
Scott Hannan - till Calgary Flames - Free Agent
Svenskar:
Nicklas Bäckström
Marcus Johansson
Mattias Sjögren
Coach:
Bruce Boudreau
Preliminär laguppställning:
Semin – Johansson – Ovechkin
Laich – Bäckström – Knuble
Chimera – Sjögren (Eakin, Perreault) – Brouwer
Hendricks – Halpern – Ward
Green – Hamrlik
Carlson – Alzner
Wideman – Erskine (Schultz)
Vokoun (Neuvirth)
Andra notabla spelare:
Brooks Laich, Marcus Johansson, John Carlson, Roman Hamrlik, Troy Brouwer
Bästa nyförvärvet: Tomas Vokoun
Capitals har under flera år sökt en målvakt som kan ge laget en stabilitet där bak som kan föra laget långt i ett Stanley Cup-slutspel. Nu kan klubben ha hittat honom i tjecken Tomas Vokoun. Rutin, stabilitet och skicklighet.
Värsta förlusten: Eric Fehr
Svårt att välja i den här kategorin, men väljer ändå han som avgjorde Winter Classic-matchen mot Pittsburgh Penguins. En nyttig spelare som nu fick återvända hem till Winnipeg.
Årets poängkung: Alexander Ovechkin
52, 46, 65, 56, 50 och 32. Det är tamejfan inga riksvägar vi talar om här, utan antal mål som Ovie producerat i NHLs grundserie sedan hans debut 2005-2006. I år tror och hoppas jag att Ovie hittar tillbaka till sitt ”forna” jag och öser in lite fler puckar. Kapaciteten finns där och ryssen kokar säkert av revansch – både för lagets skull men även för sin egen del.
Årets nykomling: Cody Eakin
Laget har redan enormt mycket skickliga spelare och varför inte slänga in en till? Den lille Cody Eakin kan med sin snabba skridskoåkning och skicklighet säkert charma publiken i Verizon Center ifall han får chansen.
Årets genombrott: Marcus Johansson
Många kritiker menar att hans defensiva spel var i klass med de som spelat hundratals matcher i NHL och att den unga skåningen skulle klara av det såpass bra förvånade många. Nu är det dags för det ”svåra” andra året. Jag tror på en positiv utveckling av det offensiva spelet och en ökad poängproduktion. En mycket bra spelare trots sin ringa ålder.
###
1. Washington Capitals
2. San José Sharks
3. Vancouver Canucks
4. Pittsburgh Penguins
5. Boston Bruins
6. Los Angeles Kings
7. Chicago Blackhakws
8. Detroit Red Wings
9. Philadelphia Flyers
10. Tampa Bay Lightning
11. Buffalo Sabres
12. Anaheim Ducks
13. New York Rangers
14. Montreal Canadiens
15. Nashville Predators
16. New Jersey Devils
17. Columbus Blue Jackets
18. Calgary Flames
19. St. Louis Blues
20. Carolina Hurricanes
21. Toronto Maple Leafs
22. Phoenix Coyotes
23. Minnesota Wild
24. Colorado Avalanche
25. Florida Panthers
26. Dallas Stars
27. Edmonton Oilers
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Ottawa Senators