Nu är det väl revolution på gång?
Washington Capitals har haft en jobbig säsong. Det kan vara dags för ändringar i truppen.
I höstas trodde jag att Washington Capitals hade hittat ett fungerande spelsätt och att man äntligen hade format ett lag som skulle kunna etablera sig i det absoluta toppskiktet. Med en Alexander Ovechkin i hysterisk målform och en Nicklas Bäcktröm med mjukare handleder än på flera år fanns det en offensiv kraft som kunde mäta sig med Sidney Crosby/Evgeni Malkin eller Ryan Getzlaf/Corey Perry.
Men. Under säsongen har problemet i den bakre delen av isen uppdagats. Braden Holtby glömde sitt psyke i semesterorten och kunde inte leverera vad vi sett honom göra under tidigare skeenden. Grabben har nog inte ens kunnat bre en leverpastejmacka utan att glömma leverpastejen. Det går inte bra. Därtill har Michal Neuvirth halkat på en puck och skadat sig och i hans frånvaror och Holtbys mentala frånvaro har ungtysken Philipp Grubauer tagit klivet in mellan stolparna. Han har gjort ett bra jobb, men med ett lag som i dagsläget inte kan göra mål så hjälper inte det. Just nu är han nere i AHL igen och Adam Oates har Holtby och Neuvirth till förfogande. Vi har tre målvakter som slåss om en plats.
Det är dags att bestämma sig för en etta. Kanske det till och med bör gå så långt att vi helt enkelt startar ett nytt kapitel på målvaktssidan och tar in en ny målvakt.
Verkligheten har nu hunnit ikapp Mike Green. När inte en hans offensiva spel bär laget framåt så gör definitivt inte det hans defensiva spel det heller. Det spelar ingen roll vilken backkollega som ställs bredvid honom, så kommer det att sluta med ett man vill ringa in Al Iafrate. Green har -12 och har inte alls nått upp till den nivån som kan utkrävas av densamme.
OS-aktuella John Carlson har haft en bra säsong, men han är fortfarande kung av ”här-får-du-pucken-passningar” till motståndarna. Ibland vill jag bara skrika. Calle Johansson får ta tag i honom och försöka slipa bort det där så har Capitals en back att luta sig emot i flera år framöver.
Brooks , Brooks, Brooks. Vad är det som händer? Eller rättare sagt - inte händer. Även om Laich är en fantastisk arbetande lagspelare med potential till bra poängproduktion så har de senaste säsongernas skador hämmat honom. George McPhee borde faktiskt fundera på att skeppa honom vidare och hitta en ny byggsten till framtidens Capitals. Detsamma borde gälla för Troy Brouwer. Han har dessvärre inte levererat och även om han är en spelare med rätt inställning så vore det spännande och nyttigt för laget att få en ny spelare med någorlunda likvärdiga egenskaper som kan producera.
Martin Erat behöver jag inte ens nämna. Han verkligen gjort sig ett namn i D.C. – och det är inga vackra sådana. Han skulle onekligen behöva kontakta Frank Underwood för ett uppsving på marknaden, för en kurs i ”hur manipulerar vi de andra klubbarnas GM:s att vilja satsa på mig?”. Det är ingen lätt ekvation, men som GM gäller det att agera med finess (ergo: motsatsen till ”Erat mot Forsberg-finess”) och hitta de spelare som passar in i gruppen. Ett första tips vore väl att prata med Oates om vad han söker.
Nicklas Bäckström och Marcus Johansson ha verkligen haft bra säsonger, det råder det inget tvivel om. De har tillsammans med Joel Ward och Jason Chimera har en godkänd poängproduktion och visar att laget kan sprida målskyttet över stora delar av kedjorna.
Capitals är idag ett lag som kan vinna med 5-0 borta mot Canadiens och allt tycks vara frid och fröjd. Därefter faller alla i någon slags falsk trygghet och väntar på att Ovechkin och Bäckström ska fixa segrarna. I takt med detta underpresterar hela laget och helt plötsligt står man där med sju raka förluster och inte en själ fattar vad som hände. Lägg därtill bytena med målvakterna som får mig att bli mentalt instabil. Det behövs en make over och det gäller att vara långsiktig. På riktigt. Nu är det väl revolution på gång?
Nattens seger mot Canadiens är givetvis ett steg i rätt riktigt. Dock har vi sett detta innan och trott på mer stabilitet. Det kommer ett lägligt OS-uppehåll där lagets tränare, GM och what not kan sitta ner och dricka blaskigt amerikanskt kaffe och fundera hur de vill att laget ska se ut – framtidens identitet. Just nu känns det ovisst och det är inte hållbart.
