SvenskaFans rankar NHL: 17. Washington Capitals
Nu står vi här igen med farhågorna om en fiaskosäsong men också med ett visst mått av framtidstro. Barry Trotz har kommit in med en hel del Nashville-minnen i bagaget och ska nu forma sitt lag i Washington som haft ett par tuffa säsonger bakom sig.
När vi summerar förra årets säsong så var det inte med muntra miner som vi konstaterade att Washington Capitals inte riktigt hade vad som krävdes för att spela en stabil ishockey höll under en hel säsong. Från den ena matchen till den andra kunde det vara enorma skillnader i prestationerna, såväl tekniskt som taktiskt.
Under de senaste tre säsongerna har Capitals skiftat i spelsätt flera gånger eftersom laget avverkat Bruce Boudreau (defensiv – not so much), Dale Hunter (tråkigt så klockorna stannar), Adam Oates (tänk Centerpartiet) och nu har vi fått in Barry Trotz. Den karlen har avverkat 16 säsonger i Nashville och har under merparten av dessa år verkligen spelat en ishockey som byggde på en trygg defensiv och inte den mest attraktiva ishockeyn i NHL. Så nu är vi tillbaka i det tråkiga facket igen – men med en större potential till stabilitet. Trotz förfogar över en trupp där merparten av spelarna spelat tillsammans väldigt länge, där spelare som Alexander Ovechkin, Nicklas Bäckström och Mike Green/John Carlson varit stommen och fortfarande är en mycker fundamental del i lagbygget. Alexander Ovechkin spräckte 50-målsgränsen för första gången på fyra säsonger den gångna etappen, då han under några år varit ifrågasatt (Hello Mike Milbury!) och gav svar på tal med 51 mål. Det lär ju komma upp igen på tapeten om Ovechkin är av det rätta virket eller inte för att vara den spelare som kan axla ansvaret i kampen om Stanley Cup.
Det känns också intressant med de allt fler svenska inslagen i Capitals. Förutom Nicklas Bäckström och Marcus Johansson så är André Burakovsky och Christian Djoos med och slåss om platserna i laget. Det finns en hel del som talar för att Burakovsky ska kunna ta en av centerplatserna då Barry Trotz gillade hans insatser under sommaren. Han känns onekligen som en mycket spännande spelare med bred en repertoar. Djoos har gissningsvis en ljus framtid i klubben, men är inget att räkna med den här säsongen.
Capitals har satsat enorma summor pengar på två före detta pingviner. Enbart det faktumet verkar ju helt sinnessjukt. Men det slutar inte där. Vi pratar alltså om Matt Niskanen och Bruce Orpik. Vi ska inte glömma att de har några framgångsrika år i Penguins, men att exempelvis ge Niskanen ett toppkontrakt och förvänta att han ska leverera som en Duncan Keith eller Shea Weber känns något i överkant. Så. Nu står Barry Trotz där med det uppgiften att få dessa herrar att prestera efter storleken på lönen. Det blir mycket spännande att se vad de kan tillföra.
George McPhee har varit ett namn som oftast fått se sig insvept i diverse svordomar och andra obsceniteter de senaste åren när trade deadline stått och otåligt bankat på dörren. Nu är det inte längre ”GMGM” som sitter på General Manager-posten i klubben, utan numera är det Brian MacLellan som sköter spakarna på det kontoret. Tveksamt om det rätta ordet är ”förnyelse” då han suttit som assisterande GM de senaste sju åren. Dock är det svårt att veta om han haft andra tankar om spelarbyten än de som blivit verklighet – så det finns ändå hopp om att Capitals kan hitta spelare av de rätta virket om det kommer till den punkten vid trade deadline.
När det gäller kommande stjärnor, så är det många som har höga förväntningar på Evgeny Kuznetsov och det ropas på vissa håll efter potentiell utmanare till ”Årets Rookie”. En ännu yngre förmåga som ser intressant ut är Jakub Vrana (senast i Linköping) som har möjlighet att få testa på spel den kommande säsongen.
Målvakter:
I takt med att Washington Capitals anställde Barry Trotz så har han tagit med sig sin gamle vapendragare och målvaktscoach Mitch Korn som var i Nashville mellan 1998 och 2014. Nu är det alltså dags för Braden Holtby, Justin Peters och Philipp Grubauer att tränas av den mycket erfarne Korn. Predators har ju under de senaste åren haft riktigt bra målvakter i Tomas Vokoun och Pekka Rinne och dessförinnan hjälpte Korn legendaren Dominik Hasek till stor framgång i Buffalo Sabres under stora delar av 90-talet.
Braden Holtby har en hög högsta nivå men också visat att hans lägsta nivå är för låg. Att Holtby har potentialen och vinnarskallen för att ta ett par kliv framåt råder det inga tvivel om – nu gäller det att förvalta det tillsammans med den erkänt skicklige Korn. Förra säsongen slutade Holtby med en GAA på 2,85 (hans högsta under karriären) och höll nollan fyra gånger. Vi får se vad Korn och Holtby kan åstadkomma tillsammans. Och det som Korn inte kan förändra, får vi på något sätt acceptera och hoppas att det håller för att ta Capitals långt i slutspelet 2015.
När det gäller kampen om den andra platsen i mål så står det i första hand mellan Justin Peters och Philipp Grubauer. Peters har spenderat sina sex NHL-säsonger i Carolina Hurricanes organisation och har 68 matcher spelade. Ett relativt oprövat kort som har en hel del att bevisa.
Grubauer är en ung tysk som redan under föregående säsong spelade 17 matcher för Capitals och stundtals gjorde det helt okej. Han har en spelstil som mycket väl går att finslipa och med hans ringa ålder finns det utrymme till förbättringar.
Backar:
Laget har haft problem med spelet i fem mot fem och där är spelet med backana mycket viktigt för att det ska fungera fullt ut. Powerplay är en sak att vara vass på och därför är det mycket viktigt att Barry Trotz hittar tryggheten i försvaret och därtill spetsa till spelet med det material som finns. Vi har på pappret en solid topp fyra med Mike Green, John Carlson, Karl Alzner och numera Matt Niskanen. Men laget har haft problem med spelet i fem mot fem och där är spelet med backana mycket viktigt för att det ska fungera fullt ut. Powerplay är en sak att vara vass på och därför är det mycket viktigt att Barry Trotz hittar tryggheten i försvaret och därtill spetsa till spelet med det material som finns. Lägg därtill Brooks Orpik, Dmitri Orlov, John Erskine, Tomas Kundratek, Jack Hillen och Nate Schmidt som ska in och dela på ansvaret.
Hur kan Washington Capitals och Trotz få ut den kapacitet av Mike Green som vi har sett tidigare under hans karriär? Hans målproduktion har dalat sedan glansdagarna under Bruce Boudreau och det kanske inte är så konstigt eftersom Green beordrades ha mer gas framåt än hemåt. Hans offensiva spel har därefter fått stå tillbaka på grund av andra spelsystem. Vi ska inte heller bortse från skadorna som hämmat honom de senaste säsongerna. Nyckeln till förbättring ligger helt klart i att han får vara skadefri och att Trotz kan hitta en formel som ger honom utdelning i powerplay-spelet. Omgivningen finns där och nu är det upp till Calgary-födde Green att bevisa att han fortfarande kan härska i offensiv zon från sin backplats. Kan det till och med vara så att Trotz kan tänka sig offra Green och satsa på andra spelare?
John Carlson har mer eller mindre etablera sig som en toppback i ligan och har kvaliteter som gör honom till en bra offensiv kraft med ett bra defensivt spel. Dock har han tendenser (som verkar svåra att slipa bort) att ge bort pucken till motståndarna lite för enkelt emellanåt. Får han bara en jämnare högsta nivå och en högre lägsta nivå – då finns det mycket urkraft att hämta ur den här killen.
Den nyanlända, före detta pingvinen, Matt Niskanen har egentligen bara en riktigt bra säsong bakom sig, och har med detta fått ett riktigt bra kontrakt med Capitals. Förväntningarna är nu satta till, vad många anser, över hans förmåga. Dock ska Niskanen få chansen att bevisa att han är värd pengarna och det är upp till coacherna att guida honom i ett nytt spelsystem – nytt för Capitals såväl som för Niskanen.
En annan back som plockades in från Pittsburgh Penguins är Brooks Orpik, vars spelstil känns som något stillastående i förhållande till hur mycket farten har ökat i NHL. Han har gjort ett stabilt jobb i Penguins under sin karriär, men efter den senaste säsongen är det onekligen svårt att motivera det jättekontrakt som han fick av Capitals. Det förvånar inte mig om Orpik inte platsar när halva grundserien är spelad. Men hans fysik bär väl vid tillfällen komma bra till användning.
Karl Alzner har vuxit ut till en tillförlitlig back de senaste två säsongerna. Han spelar ishockey på ett enkelt sätt och tar mogna beslut. Fungerar som partner till lagets offensiva backar.
När det gäller ryssen Dmitri Orlov så finns det framtidstro på honom. Han besitter offensiv skicklig het och är med sin skridskoåkning en mycket flexibel back som kan hantera de flesta situationer ute på isen.
Tjecken Tomas Kundratek ska inleda sin tredje säsong i Capitals och har även, som Orlov, fina offensiva kvaliteter som han visat upp i Hershey Bears. Ett sparkapital om det blir offensiv torka.
Spelare com Jack Hillen, John Erskine och Nate Schmidt får säkert sina matcher – men det kommer att vara sparsamt med speltid om alla andra är tillgängliga för spel.
Forwards:
Forwardssidan, och framför allt Alex Ovechkin, är antagligen det som dem flesta förknippar Washington Capitals med. Det har utan tvekan varit den mest framgångsrika lagdelen på senare tid. Med det sagt så har man inte alltid gjort mycket mål, de senaste 5 säsongerna har man endast två topp-10 placeringar i antal gjorda mål. Detta trots att man har den kanske målfarligaste spelaren i världen, Alex Ovechkin.
Det är alltid svårt att sia om hur en ny tränare kommer att formera sitt lag, men det finns två spelare som man i princip kan vara säker på kommer att hålla till i toppkedjan, center Nicklas Bäckström och winger Alex Ovechkin. Ryssen spenderade större delen av förra säsongen på högerkanten eftersom Adam Oates var besatt av att spela högerfattade spelare på högerkanten och vänsterfattade spelare på vänsterkanten. Nye tränaren Barry Trotz har dock meddelat i intervjuer att han kommer att börja training camp med att flytta tillbaka Ovechkin till sin mer vana vänsterkant. Platsen till höger i toppkedjan står då troligtvis mellan Brooks Laich och Troy Brouwer att spela om. Om nu Brooks kan hålla sig skadefri.
Evgeny Kuznetsov, den otroliga talangen som förra säsongen äntligen tog steget över till den stora scenen kommer att vara favorit till centerplatsen bakom Bäckström. Centerpositionen i andrakedjan har varit ett mysterium för Washington som inte har lyckats hitta någon som kunnat axla rollen längre än en säsong på flera år. Grabovski gjorde ett gediget jobb förra säsongen, men ledningen valde att lägga pengarna på andra spelare kommande säsong. På ena kanten kommer vi nog hitta Eric Fehr som har varit lite av en personlig favorit sedan han kom tillbaka till klubben, efter en kortare period i Winnipeg Jets. Stor, snabb och har ett bra skott. Den andra sidan kommer antingen Laich eller Brouwer spela på.
Tredjekedjan bestod förra säsongen oftast av Jason Chimera, Eric Fehr och Joel Ward. Trion där alla är stora, tunga och jobbar stenhårt. Vissa delar av säsongen var det dem som stod för lagets produktion när stjärnorna svek. De kunde dominera när de slapp spela mot motståndarlagets bästa spelare. Till denna säsong kan succékedjan dock, när Trotz nu vill få tillbaka Marcus Johansson på sin naturliga position, få en ny center. Det dem i sådant fall skulle tappa är styrka och tyngd, men istället få en bättre playmaker.
De sista tre platserna är alltid svåra att förutspå inför en säsong. Men med tanke på att Barry Trotz är en coach som vill ha stabilitet och hårt arbete i alla tre zoner så misstänker jag att det troligtvis blir hårdjobbande spelare som man vet vad man får ut av varje kväll, istället för att sätta in oprövade ungdomar att spela de få minuter som fjärdekedjan oftast får.
Bland ungtupparna finns det en hel del talang som inom en snar framtid kommer att slå sig in i laguppställningen.
André Burakovsky imponerade förra året stort i Ontario Hockey League där han fick spela tillsammans med underbarnet Connor McDavid. Han har under sommaren deltagit i både rookie och ”development” camp där han också har imponerat på tränarna. Om det räcker till en permanent roll i NHL är svårt att säga, men att han åtminstone testas några matcher är nog troligt. Skulle han inte ta en plats i Washington kommer han med största sannolikhet flyttas ned till AHL och Hershey Bears.
Riley Barber är ett annat namn som fans kommer att få lägga på minnet inom en snar framtid. Dock inte till denna säsong då det redan är klart att han kommer att spela ytterligare en säsong i Miami i NCAA. Amerikanen har spelat de två senaste turneringarna i junior-VM. I VM i Sverige var han kapten för sitt USA och skrapade ihop 6 poäng på de 5 matcher han spelade i.
I draften i Philadelphia plockade Capitals på sig ännu en forward i första rundan. Tjecken Jakub Vrana som de senaste tre åren har spelat i Sverige och Linköping valdes som nummer 13. Vrana kommer att delta på training camp och försöka vinna en plats i truppen, men skulle han inte få en plats i truppen så har han uttalat sig om att han vill tillbaka till Sverige och Linköping, där han trivs väldigt bra. Han kritade tidigare i år på sitt ”entry level contract” med en ”cap hit” på $925.000 om han spelar i NHL.
---
Nyckelspelare:
Alex Ovechkin, Nicklas Bäckström, John Carlson, Braden Holtby
Nyförvärv:
Matt Niskanen – från Pittsburgh Penguins – free agent
Brooks Orpik – från Pittsburgh Penguins – free agent
Justin Peters – från Carolina Hurricanes – free agent
Chris Conner – från Pittsburgh Penguins – free agent
Tim Kennedy – från Arizona Coyotes – free agent
Kris Newbury – från Philadelphia Flyers – free agent
Förluster:
Tyson Strachan – till Buffalo Sabres – free agent
Mikhail Grabovski – till New York Islanders – free agent
Jaroslav Halak – till New York Islanders - trade
Svenskar:
Nicklas Bäckström, Marcus Johansson, André Burakovsky, Christian Djoos
Coach:
Barry Trotz
Preliminär laguppställning:
Alex Ovechkin – Nicklas Bäckström – Brooks Laich
Eric Fehr – Evgeny Kuznetsov – Troy Brouwer
Jason Chimera – Marcus Johansson – Joel Ward
Jay Beagle – Michael Latta – Tom Wilson
Karl Alzner – John Carlson
Brooks Orpik – Matt Niskanen
Dmitry Orlov – Mike Green
John Erskine
Braden Holtby (Justin Peters)
Andra notabla spelare: Andre Burakovsky, Jakub Vrana, Casey Wellman, Chris Brown, Chris Conner, Aaron Volpatti
---
Bästa nyförvärvet: Matt Niskanen
Trots ett uselt kontrakt så är Niskanen helt klart det bästa nyförvärvet i år. Efter 46 poäng och ett snitt på 0.56 poäng/match så hamnade amerikanen på en elfteplats i omröstningen för Norris Trophy. Med sig från Pittsburgh fick han assisterande tränaren Todd Reirden som de senaste fyra åren har haft hand om Pittsburghs backar, vilket förhoppningsvis underlättar flytten till sitt nya lag. I powerplay kommer han att få slåss med John Carlson och Mike Green om att få plats på blålinjen.
Värsta förlusten: Mikhail Grabovski
Då denna sommars prioritet låg på att förbättra backuppsättningen så var Washington inte särskilt sugna på att betala de pengarna som Mikhail kände att han förtjänade efter sin säsong i huvudstaden. Enligt uppgifter så var parterna aldrig ens särskilt nära varandra. Efter sig lämnar Grabovski ett hål på centerpositionen i andrakedjan som känns allt för återkommande.
Årets poängkung: Alex Ovechkin
Ovechkin har vunnit den interna poängligan alla sina nio säsonger som han spelat i Washington, och han kommer med största sannolikhet vinna den i år igen. De enda egentliga hoten som finns är om Nicklas Bäckström skulle slå till med en rekordsäsong, eller om Trotz och Ovechkin inte skulle gå ihop.
Årets nykomling: Evgeny Kuznetsov
Säsongen 2013-2014 hann Evgeny med 17 matcher efter att hans Traktor Chelyabinsk missat slutspelet i KHL, så han får fortfarande räknas som en nykomling. Kuznetsov kommer att få alla chanser till försöka fylla hålet som Grabovski lämnat efter sig som andrecenter. Efter att ha testat på spel i Nordamerika förra säsongen, och i år få ett helt training camp så kommer Kuznetsov att vara bättre förberedd än när han kom över i slutet av förra säsongen. Då gjorde han 9 poäng på sina 17 matcher.
Årets genombrott: Dmitry Orlov
Orlovs karriär i Washington har varit allt annat än spikrak. 2011-2012 är fortfarande den säsongen han har spelat flest matcher, 60 stycken. Säsongen efter skadade han sig och skrapade till slut bara ihop fem matcher. Förra säsongen började han med att bli petad av Adam Oates, som inte verkade uppskatta Orlov alls, och fick istället spela i Hershey. Första halvan av förra säsongen flyttades han upp och ned mellan AHL och NHL och fick egentligen aldrig chansen till att spela kontinuerligt med matcher. Men efter flertalet skador var Oates ännu en gång tvungen att flytta upp ryssen, och Orlov spelade då så pass bra att det inte gick att flytta ned honom igen. Denna säsong har han tuffare konkurrens, i och med att man plockat in Orpik och Niskanen, men slipper Dmitry bara skadorna så kommer han att blomma ut rejält i år med sin utmärkta skridskoåkning och blick för spelet.
###
REDAKTIONENS RANKNING:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17. Washington
18. Vancouver
19. Nashville
20. Arizona
21. Toronto
22. New Jersey
23. Edmonton
24. NY Islanders
25. Winnipeg
26. Ottawa
27. Carolina
28. Calgary
29. Florida
30. Buffalo
