SvenskaFans rankar NHL – Metropolitan Division: 2. Washington Capitals
Kan de regerande mästarna försvara Stanley Cup-titeln?
När den femte matchen av Stanley Cup-finalen blåstes av så stod det klart att Washington Capitals äntligen kunde titulera sig som mästare, efter alla dess år av höga förväntningar. Finalförlusten mot Detroit Red Wings 20 år tidigare glömdes bort. Alexander Ovechkin och Nicklas Bäckström har spelat i klubben i så många år och har mer eller mindre lärt sig att leva med besvikelsen över att det aldrig fungerat hela vägen till slutet, till den dagen då de vaknat upp med bucklan efter en helnatt hemma i D.C. Ovechkin har stundom kritiserats av media och vissa har till och med (ja, jag tittar på er två, Mike Milbury och Mats Wennerholm) hävdade att han varit slut som spelare. Det fanns framförallt ett ögonblick som visade hur mycket Ovechkin fortfarande ville vinna och priset av detsamma. Under finalmatch 1 fick han pucken i ansiktet när han stod upp i avbytarbåset. Han skakade bort hela händelsen som om en mygga besvärat honom lite lätt, han visade inga tecken på smärta och sedan var det inget mer med det. Där och då visste jag, lagkamraterna och Ovechkin att den där satans bucklan skulle hem till varje pris. Framförallt skulle inget hobby-lag komma och ta den framför näsan på målmaskinen från Moskva.
Barry Trotz lyckades efter några säsonger med Capitals hitta den perfekta balansen i laget och kunde med sina magiska fingrar äntligen få lyfta bucklan. Trotz kämpade väldigt länge i Nashville Predators och fick till slut bära frukt efter fyra säsonger i Capitals. Tyvärr kunde inte ledningen möta Trotz löneanspråk och av, sägs det, principiella skäl var Trotz tvungen att säga upp sig från sin tjänst. Endast elva dagar efter att buckla spelades hem. Det hade varit mycket intressant att få se Trotz fortsätta bygget med Capitals. Capitals som organisation har allt att tacka honom för. Han kommer för evigt vara en av de största inom hockeyn i huvudstaden.
Nu är det Todd Reirden som har huvudansvaret i Capitals. Han har mycket erfarenhet som assisterande tränare, samt ansvarig för backbesättningen. Det finns en stomme i Capitals som onekligen har flera år kvar på den högsta nivån. Nu vet de vad som krävs för att vinna och det kan i all sin enkelhet aldrig vara något negativt. Dock handlar det som att förvalta detta under nytt ledarskap och med sådana förändringar kommer svårigheterna.
Vi kommer också få se Alexander Ovechkin, Nicklas Bäckström, John Carlson, Braden Holtby och Evgeny Kuznetsov spela med några kilo lättare tyngder på axlarna. De kan - enligt min snabba psykologiska analys - spela mer avslappnat när det kommer ett nytt slutspel framåt vårkanten. De har dels fått känna segersötman, men de har dels nyss känt den och kan det vara en nackdel?
Den inslagna vägen är den som ska fortsätta vandras och det kommer onekligen bli mycket spännande att få se årets upplaga försöka förvalta den nyvunna mästarpositionen.
---
Målvakter:
Går det att tycka illa om Braden Holtby även om man ogillar Washington Capitals? Det enkla och ärliga svaret är förstås ”nej!”. Holtby har varit en maktfaktor (Vezina Trophy 2015/2016) i NHL de senaste åren och har med sin vinnarskalle och sin skicklighet byggt upp en aura kring som är så älskvärd att hakan är nära att tappas. Alla gillar honom och nu kan han även titulera sig Stanley Cup-mästare. Holtby fyller 29 år samma dag som den här texten publiceras och om inga skador kommer och sabbar något så har Capitals en given etta i målet under många år framöver. För visst vill Capitals vinna fler titlar?
North Pole. Därifrån kommer Pheonix (ja, det är rättstavat) Copley. North Pole ligger i Alaska, i närheten av Tanana River. Det är långt dit. Ungefär lika långt som Copley har till att få stå många matcher iklädd Capitals-tröjan. Han har spelat två matcher i NHL genom karriären (båda i St. Louis Blues), men har desto flera i Hershey Bears. Färre året spelade han 41 matcher och skrapade ihop 17 vinster.
Det finns en ung ryss i organisationen som vi kan förvänta oss mycket av i framtiden. Och framgångsrika ryssar är ju något av en tradition i den amerikanska huvudstaden. Ilya Samsonov har under de senaste säsongerna huserat i Metallurg Magnitogorsk i KHL. Han kommer troligen att få spela i AHL och Hershey Bears, men har trots sin ringa ålder (född 1997) mycket erfarenhet från spel i den ryska högstaligan. Framtiden är här.
Backar:
Vem dansar egentligen lika bra som Dmitri Orlov där ute på isen? Inte många. En mycket viktig kugge under vårens Stanley Cup-slutspel och givetvis en fundamental pusselbit när den nya säsongen drar igång. Poängskörden var något modest och han bör kunna ta några kliv till. Jag vill ha honom uppemot 45-50 poäng - för såpass skicklig är han den gode Dmitri.
Den majestätiska John Carlson. Med sin urkraft har han skapat sig en respekt i ligan och det märks tydligt i hans agerande på isen under den gångna säsongen. Han satte personligt poängrekord med sina 68 poäng (15 mål + 53 assist). Carlson har en uppoffrande spelstil som gynnar laget och honom själv i både det offensiva som i det defensiva spelet. En stor publikfavorit i huvudstaden som är ett utmärkt kaptensämne om den frågan skulle bli aktuell. Nybliven mästare som helt enkelt är bland de bästa.
Det behövdes endast 22 slutspelsmatcher i karriären för Christian Djoos att vinna Stanley Cup. Djoos fick 63 matcher i grundserien och kommer att få en betydligt mer framträdande roll under den kommande säsongen. Troligen kommer han att spela med ett självförtroende som gör att vi äntligen kan få se den stora potentialen honom.
Inför föregående säsong liknande jag Matt Niskanen med mellanmjölk. Det kanske låter illa - men såhär i retrospektiv är det nog fortfarande så. Det finns en kapabel spelare i honom. Han är bra i defensiven, så den delen behöver vi inte avhandla. Nu vann han en Stanley Cup och var mycket bra i slutspelet. En stabil och pålitlig mellanmjölk.
Michal Kempny blåste in som en svag höstvind och lämnade som en fullfjädrad storm. Sällan man har sett en sådan total överraskning i ett lag. Från ingenstans (Blackhawks) och nu mästare. Hoppas att han kan fortsätta på den inslagna vägen och det är alltid fint med en tjeck i laguppställningen.
Big Brooks Orpik tog kliv upp på min lista ”jättar att älska” och kommer nog att vara kvar där i resten av mitt liv. Jag menar, han spelade ju fasen med halva lillfingret avslitet och tog knappt ett felskär på hela slutspelet. Ge honom ännu mer pengar och res en staty.
Madison Bowey är också ett intressant namn på backsidan. Spelade 51 matcher föregående grundserie, men fick dessvärre inga matcher i slutspelet. Finns givetvis stor potential i honom och det kommer nog att märkas den här säsongen.
Forwards:
"We're not going to be fucking suck this year!”, sa den formidabla Alexander Ovechkin när laget firade segern hemma I D.C. Stanley Cup-bucklan hittade äntligen hem till den rättmätige ägaren. Det finns inte mycket mer att säga om Ovechkin. Han är allt ett lag behöver och även om det tog tid för honom att föra laget till en seger i Stanley Cup - så finns det ingen som kan ta det ifrån honom. Ovechkin gjorde 15 mål i slutspelet och vann Conn Smythe Trophy.
Tillsammans med kompisen Nicklas Bäckström kunde allt de drömt om bli verklighet. En av de bästa svenska spelarna genom tiderna fick äntligen sträcka armarna i luften med pokalen riktad mot skyn. 23 poäng i slutspelet och en avgörande faktor för framgången. Lyfts sällan till de högsta höjderna, men nu är Bäckström med i historieböckerna som en av de bästa. Ge honom pucken löser sig resten.
Evgeny Kuznetsov är en framstående franchise-player. Han har storleken och spelintelligensen för att hota alla lag i ligan - och föregående säsong var ett bevis på detta. Inför föregående säsong skrev jag ”Det kommer att bli en säsong som innebär nytt personligt poängrekord.” Han landade på fina 83 poäng i poängligan och imponerande 27 mål (också nytt personbästa) Därefter tog han hem poängligan i slutspelet med 32 poäng på 24 matcher. Svårt att se honom toppa den slutspelsbedriften, men en ny kanonsäsong i grundserien är rimligt.
Det gick tungt i grundserien med målskyttet för den spelskickliga T.J. Oshie. Med 18 gjorde mål på 74 matcher skapas inga minnen. Men vad spelar det för roll när han ändå fick lyfta bucklan i somras. Många år kvar på kontraktet och i år tror jag på en förbättrad målproduktion. Vi säger att han återigen hittar över 30-strecket, men det är nog inget vi kan räkna med i många år till.
André Burakovsky har sina ljusa stunder, men även långa perioder av produktivt mörker. Lill- Burra måste hitta jämnheten i sitt spel och öka poängskörden. Det finns så mycket potential i hans spel. Han har tidigare arbetar med idrottspsykolog för att övervinna sina tvivel. I år fokuserar tror vi på mindre tvivel och mer av det positiva.
En danska Stanley Cup-vinnare vid namn Lars Eller som satte det avgörande målet i match fem. Ett minne för livet och säkerligen en bra känsla att komma tillbaka med inför kommande säsong. Eller kommer att vara en betryggande spelare även kommande säsong. En smart tvåvägsspelare med spelsinne och bra fart i stålet.
Tjecken Jakub Vrana (som alltid refereras till en som spelade i Linköping, som jag aldrig kommer att referera till) gjorde mål i den sista finalmatchen. Han har talangen och är fortfarande ganska ung. Han behöver bli mer effektiv och i år kommer produktiviteten att bli bättre.
Brett Connolly är en spelare som draftades som nummer sex i den första rundan 2010. Han har inte riktigt levt upp till dessa förväntningar. Men det finns mer att hämta av hans potential och det är upp till bevis nu. En Stanley Cup-vinnare är en vinnare, men det är också yngre spelare som kommer att knacka på. Vi gillar Brett och hoppas på positiv utveckling.
När man ropar Tom Wilson så sätter många hockeyfans kaffet i halsen och alldeles röda i ansiktet av ilska. Jag kan till viss del förstå det och det enda som jag kan säga är: han vann Stanley Cup och förlåt. Han har en oslipad stil och bör ta mer ansvar för sitt agerande. Sitter numera på ett alldeles för bra kontrakt.
Devante Smith-Pelly kom in som en komplementspelare och skulle behöva slåss för sin plats i laget. Han tog sin chans och sedan levererade han sju mål i slutspelet, varav ett i den sista finalmatchen mot Las Vegas. Han kommer vara betydande i årets lag och det är något Capitals ska ta vara på. Jobbig att möta.
En hockeyspelare i NHL som kommer ifrån Australien? Så är det. Nathan Walker föddes dock i Cardiff, Wales. Men växte upp i Australien och har nu som första Aussie sitt namn inristad i pokalen. Mycket möjligt att han kan få plats i fjärdefemman under säsongen, men har svårt att Capitals som lag växer med honom.
Med några starka säsonger bakom sig i AHL med Hershey Bears har Travid Boyd arbetat sig in i Capitals och NHL. Han deltog i åtta matcher under förra säsongen. Förhoppningsvis kan han växa in i laget och få en hel del speltid och i rätt omgivning kan Boyd producera poäng.
Utan att ha belägg för det, så måste Chandler Stephenson vara en av NHL:s bästa och snabbaste skridskoåkare. Han fullkomligen flyger framåt och jag bli oerhört imponerad av det. En mycket positiv överraskning från förra säsongen som bör vara bofast i årets lag.
Nic Dowd har hämtats in. En center som har mycket att bevisa i en redan konkurrenskraftig miljö.
En högerfattad och målfarlig ryss? Det låter ju bekant. Sergei Shumakov blir onekligen intressant och med den gedigna målproduktionen från KHL så borde han få sina chanser i Capitals. Han har ett tvåvägskontrakt och kommer att slåss med spelare såsom Burakovsky och Vrana.
Shane Gersich kan bli en spännande spelare som vid tillfälle kan få chansen att visa sig i NHL. Han har snabbheten med pucken och med lite flyt på försäsongen kanske han kan få plats i laget till första matchen för säsongen. Lär bli mycket tid i Hershey Bears, men jag menar, är man släkt med Neal, Paul och Aaron Broten - ja då jävlar har man det i blodet.
---
Tre styrkor:
Mångsidigheten bland backarna
Det känns som om Capitals har hittat rätt när det kommer till backarna. Först och främst har John Carlson växt ut till en monumental kugge och hans står för både produktion framåt men även för uppoffringar. Lägg till en spelskicklig Dmitri Orlov och en up and coming Christian Djoos. Samtidigt har de dyra värvningarna sedan några tillbaka - Matt Niskanen och Brooks Orpik - verkligen hittat sina roller. Doldisen Michal Kempny och lovande Madison Bowey gör ett bra jobb och där finns mer att hämta. Nu vann laget Stanley Cup och det är lätt att vara övermodig. Men backuppsättningen och dess mångsidighet känns väldigt bra. En blandning mellan ungt, moget och rutinerat.
Powerplay
Det är ingen hemlighet att Ovechkin står och väntar på en passning i den vänstra tekningscirkeln för att sedan avlossa ett slagskott i mål. Alla vet att det ska hända och ändå är det inget som kan hindra honom från att vara bäst. Sitter du ner? Han har alltså gjort 229 mål i power play sedan 2005/2006. Och med det är han cirka 100 mål bättre än Thomas Vanek och Evgeni Malkin. Otroliga siffror för den typen av spelform. Vi hittar också Bäckström på femte plats vad gäller antal poäng i powerplay sedan samma tid. Det är ett vinnande koncept och det är upp till motståndarna att stoppa dem.
Bredd
Om Ovechkin och Bäckström har det lite tyngre under kortare perioder så finns det andra där bakom som kan kliva fram i rampljuset och vinna matcher. Vad sägs om Evgeny Kuznetsov, T.J. Oshie eller Andre Burakovsky?
Tre svagheter:
Falsk trygghet
Att vinna något är inte alltid något positivt på sikt. Den berömda baksmällan kan komma och om spelarna inte presterar på sina högsta nivåer så är de andra lagen i NHL alldeles för bra för att man halvhjärtat ska kunna eliminera dem ur ett slutspel. Ovechkin och Bäckström har kämpat länge för bucklan och när den drömmen nu är uppnådd, så kan det finnas en viss risk för mättnad och därmed en falsk trygghet. Det må låta tråkigt - men nu är festen slut och en ny hård säsong väntar. Även mästare kan snabbt falla.
Ny tränare
Även om den nya tränaren Todd Reirden har mängder med erfarenhet som assisterande tränare, ansvarig för backarna i Capital och tidigare som spelare i NHL, så innebär det yttersta ansvaret som huvudtränare. Reirden är oprövad på NHL-nivå och det är inte en lätt uppgift att hantera alla dessa spelare och allas profiler. Det borde inte vara några problem att ta sig an gruppen eftersom han är bekant med den: men det är väldigt svårt att ersätta Barry Trotz och det han åstadkom. Det kommer troligen gå bra, men det får ändå ses som en svaghet i viss mån.
Dyra kontrakt
Vissa spelare ska inte ha så långa och dyra kontrakt. Först och främst tänker jag på T.J. Oshie och Tom Wilson. Oshie i all är, men han är 31år gammal och sitter på ett kontrakt som sträcker sig långt fram i tiden. Han kommer inte vara lika produktiv och det kommer spelare in i ligan som kan leverera bättre till en lägre kostnad. Visserligen vann Capitals Stanley Cup med Oshie, men det hjälper ju ingen om två år och Oshie lyfter lön och organisationen inte kan få in någon annan på grund av bristande löneutrymme.
När det gäller Tom Wilson är det förstås många som undrar vad Capitals håller på med. Wilson har haft en ganska bra utveckling i poängproduktionen och var bidragande till lagets vinst i slutspelet. Dock har han sina dåliga sidor och sitta med ett kontrakt t.o.m. säsongen 2023/2024 med drygt 5 miljoner dollar i årslön känns skevt. Hoppas att han kan utvecklas ännu mer i rätt riktning. Det är en finansiell risk och det finns också en modifierad ”no trade clause” i kontraktet.
---
Preliminär laguppställning:
Ovechkin – Kuznetsov – Wilson
Vrana – Bäckström – Oshie
Burakovsky – Eller – Connolly
Walker – Stephenson – Smith-Pelly
Orlov – Niskanen
Kempny – Carlson
Orpik – Djoos
Holtby (Copley)
Andra notabla spelare: Nic Dowd, Madison Bowey, Travis Boyd, Shane Gersich, Ilya Samsonov, Sergei Shumakov, Lucas Johansen, Connor Hobbs, Axel Jonsson-Fjällby
---
Säsongens poängkung: Evgeny Kuznetsov
När Ovechkin har blivit lite mätt så kommer Kuz att flyga fram som en orkan. Det blir över 100 poäng i år om skadorna uteblir. Så blir det.
Säsongens viktigaste spelare: Nicklas Bäckström
Det blir Bäckström som får hålla ihop det med sin gedigna och kompetenta hockeyhjärna. Han är en av ligans absolut bästa centrar som fungerar i alla spelformer. Det kan hända att det blir lite vilt och galet här efter Stanley Cup-segern och med en ny coach så krävs det att vissa spelare tar ansvar - även om man inte bär ett ”C” på bröstet.
Säsongens unga spelare: Jakub Vrana
Det kommer bli bra detta. Nu har ännu mer rutin och kan spela mer avslappnat. Det kommer bli en bra produktiv säsong och därmed är Vrana utlovad som årets utropstecken bland de yngre spelarna.
Säsongens doldis: Chandler Stephenson
Gillade verkligen Stephensons insats under grundserien och i slutspelet. En smart spelare med snabbhet som det talades ovanligt lite om. Kan troligen ta några steg till i sin utveckling. En favorit.
Säsongens besvikelse: Tom Wilson
Wilson kommer inte kunna leva upp till det enorma kontraktet han fick. Med den lönen ska man leverera fullt ut och i längden känns det ohållbart. Han besitter inte den kompetensen.
---
Truppen:
---
Redaktionens rankning:
Metropolitan Division
1.
2. Washington Capitals
3. Philadelphia Flyers
4. Columbus Blue Jackets
5. New Jersey Devils
6. Carolina Hurricanes
7. New York Rangers
8. New York Islanders
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Washington på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com
