Vad är Capitals i störst behov av?

I denna artikel tänkte jag gå igenom och försöka reda ut vad Washington Capitals största behov är. Det största surret runt om på sociala medier och de flesta hemsidor gällande Capitals handlar om att signa en ny andrecenter efter Mike Ribeiro signade med Phoenix, samt en till topp-4 back.

Vi börjar med att titta på rollen som andrecenter, vad är det Washington faktiskt tappar när Mike Ribeiro nu har valt att flytta vidare till Phoenix?

Matcher: 48
Poäng: 49 (13+36)
+/-: -4
PIM: 53
ATOI: 17:50

Ett poängsnitt på 1.02 poäng/match ser väl fantastiskt ut för en andrecenter i ett lag som hade otroliga problem och fortfarande låg sist i den östra konferensen efter 19 spelade matcher?
Vid första anblicken, absolut, men gräver man djupare i statistikens värld så ser man att 27 av dessa poäng gjordes i ligans bästa powerplay. Han gjorde med andra ord 55% av sina 49 poäng med en man mer på isen. Ribeiro delade förövrigt förstaplatsen i poängligan i powerplay med Ovechkin. Han hade även löjligt höga 20.6% i ”Shooting Percentage”, vilket parkerade honom på en 6:e plats i hela ligan av alla som spelat åtminstone 20 matcher och skjutit 30 skott på mål. Snittet, med ovan nämnda kriterier, låg i år på 8.71%, så ett tapp från 20.6% till nästa säsong är högst troligt. I 5v5-spel så mäktade Ribeiro med 22 poäng och ett poängsnitt på 1.88p/60minuter (6:e bäst i laget). Hans possession-statistik var usla och han var sist i den kategorin av alla centrar och tredje sämst i hela laget (då valde jag att inte räkna med Cameron Schilling som bara spelade en match). Possession-statistiken har blivit sämre med åren. Det skall då tilläggas att han oftast inte matchades mot något speciellt hårt motstånd, samt att merparten av hans ”Zone Start Percentage” i år var i offensiv zon (50.8%). Mike tog även mer än dubbelt så många utvisningar än vad han fick med sig. 53 utvisningsminuter blev det totalt (en ”Fighting Major”), vilket var näst mest i hela laget. I slutspelet stod Ribeiro för 2 poäng (1+1) på 7 matcher innan Capitals åkte ut mot New York Rangers.

Till skillnad från problemet med andrecentern så har Washington inte förlorat någon back som man ville ha kvar. Man köpte dock ut Jeff Schultz och man har valt att inte förlänga med den otroligt skadedrabbade Tom Poti. På backsidan är snarare problemet att man endast har 3st kvalificerade topp-4 backar, samt en hel drös med folk som endast duger för spel i tredje backpar. Då coachen Adam Oates är väldigt noga med att spela en vänsterskytt och en högerskytt i varje backpar, fick John Erskine agera vänsterback i andra backparet tillsammans med John Carlson under stora delar av säsongen. Erskine gjorde ingen katastrofsäsong, han stod för 6 poäng (3+3) på 30 matcher och var totalt +10. Possession-statistiken var dock usel även fast han spelade mot någorlunda kompetent motstånd. Faktum är att alla backar han spenderade signifikativ tid med hade negativ possession-statistik med Erskine men positiv när dem spelade utan Erskine, vilket är ganska talande för vilken kvalitet han bidrar med. Han är 33 år och har aldrig under sina 13 säsonger haft så hög ATOI som han hade denna säsong (18.28). Att räkna med att Erskine ska kunna hänga med och göra en bättre säsong än den nyss gångna är därför högst osannolikt. Han passar bättre som 6:e/7:e back med lägre ATOI men som finns med och kan fightas när det behövs.

Vem ska då ersätta Mike Ribeiro som andrecenter, och vem ska tvinga bort John Erskine från en topp-4 roll?
Så länge inte George McPhee plockar in en ny center under off-season så kommer Brooks Laich att axla rollen som andrecenter. McPhee har själv sagt att han tycker att det bara finns en handfull lag i NHL som har en bättre andrecenter än vad Laich skulle vara. Även om det troligtvis är en överdrift så är Laich fullt kapabel till att ta över efter Ribeiro i 5v5-spelet. Skillnaden är att Laich är mer utav en tvåvägscenter som ofta börjar i den defensiva zonen och Ribeiro är mer en offensiv center som bidrar enormt i powerplay. Laich är däremot en otroligt viktig spelare i boxplay. En liten förlust i antal poäng är att vänta, dock ett mer stabilt spel i försvarszon.

Den personen som troligtvis kommer att kunna utmana om en topp-4 roll i backbesättningen är Dmitry Orlov. Han har totalt bara hunnit med 65 matcher för Capitals och var skadad när NHL-säsongen drog igång i år. När han väl var frisk så fick han bara spela 5 matcher i NHL och blev sedan nedskickad till Hershey i AHL. Orlov är en vänsterskytt och är mer känd för sina offensiva kvalitéer än dem defensiva. Han är även relativt fysisk i sitt spel trots att han inte är särskilt stor för en back i NHL (182cm, 95kg). Men han har helt klart potentialen att peta Erskine och vara en stabil topp-4 back. Lever Orlov upp till detta så löser han Washingtons backproblem. Ingen spelare är dock immun mot skador och skulle någon av Green, Alzner, Carlson eller Orlov bli skadade så återuppstår samma problematik igen.

Om och i sådant fall när man signar Marcus Johansson till ett nytt kontrakt så har man troligtvis runt $4,0 – $3,0 miljoner kvar att spendera. Det räcker dock inte för mer än att signa en ny spelare efter de behov Capitals har. McPhee är inte den GM som vanligtvis kastar pengar omkring sig och signar eller tradear spelare till höger och vänster. Han har sagt gång på gång att han gillar laget som han har just nu. Så det skulle inte förvåna mig det minsta om han signar Marcus Johansson och sedan låter spelarna som finns att tillgå i organisationen slåss om platserna under training camp.

Men skulle McPhee förvåna och man börjar leta efter spelare på marknaden (eller genom en eventuell trade) så lägger man förhoppningsvis fokus på en ny kompetent back som är vänsterskytt och kan spela 18+ minuter. Då det för tillfället är på den positionen Washington är som tunnast.

Källor: nhl.com, behindthenet.ca, hockey-reference.com, stats.hockeyanalysis.com