Enligt Jorge López
Jorge Lopez och Toni Doblas. Ett lyckat nyförvärv, och ett osynligt sådant. Och nog syntes det redan där vem av dessa som var mest bestämd att lyckas, jämför bara Doblas osäkra antydan till leende med Jorges bläng och nonchalanta t-shirt-presentation.

Enligt Jorge López

Segundas främste har höga krav på sig själv och tycker att det per defenition ska innebära seger att möta ett lag som befinner sig på nittonde plats, även om man själv spelar både i Zaragoza och på bortaplan.

Jorge López Montaña är ingen superstjärna. Han är ett geni, och de blir oftast krediterade postumt.
Hans väg till Real Zaragoza började redan den 19 september 1978, i Logroño, där och då han föddes. Efter att ha utmärkt sig i den lokala klubben CD Logroñés (för närvarande befinner de sig i Tercera Division) plockades han 1999 upp av Villarreal, och steg tillsammans med de gula upp i La Primera, där laget under Jorges säsong slutade på en hedrande sjundeplats.
Lokalkonkurrenten Valencia signade Jorge, som trots att han under sin första säsong spelade så gott som alla matcher aldrig lyckades etablera sig i klubben. Efter ett år förstört av skador lånades López ut till Mallorca, och därefter gick han på fri transfer till Racing Santander, där han tillsammans med Marcelino Garcia Toral får tillskrivas stor del av äran för klubbens bästa säsong någonsin.

Medan Racing imponerade ramlade Zaragoza ut. Samma dag, samma timme, som Zaragoza blev klara för Segunda Division efter den ödesdirga förlusten mot Mallorca säkrade Santanders stolthet UEFA-cupspel genom att spela oavgjort mot Osasuna.

I somras lämnade såväl Jorge López som Marcelino Garcia Toral Racing, Europaspel och högstadivisioner för att ta sig an det sargade Real Zaragoza.
Att Jorge har lyckats med vad han föresatt sig råder inga tvivel om. Förmodligen har Svenska Fans redaktion för Real Zaragoza inte skrivit en enda artikel under gångna höst där denne inte omnämnts med lovord, eller som saknad.

Vi har kommit att förlita oss på honom, trots att detta är på alla sett inkorrekt, eftersom han visat att han går att lita på. Det är så hoppet arbetar, det är så det stressar.

I dagens upplaga av El Periodico de Aragon berättar Jorge López om hur han ser på sin plats i Zaragoza, och om hur han ser på den direkta framtiden.
Och han börjar med att såga insatsen mot Salamanca.

- Det finns inget som rättfärdigar ett så tafatt spel som det vi hade mot Salamanca, inte ens tre poäng, säger han. Visst är vi glada för att vi vann - och vi har all anledning att vara glada - men inte i vilken utsträckning som helst. Hela genomförandet av matchen från båda lagen var bedrövlig, de lät oss inte spela och vi lät oss stoppas av dem; och det enda som jag säger till mig själv för att trösta mig är: i juni när vi är klara för Primera kommer ingen att minnas hur kassa vi var mot Salamanca.

Det är, enligt Jorge López, under de kommande tre matcherna som Zaragoza kommer att rycka i toppen.

- Jag kommer inte att vara nöjd om vi inte tar nio poäng nu. Vi möter Cordoba i helgen, och Cordoba ligger på nittonde plats i tabellen, därefter har vi Rayo Vallecano och Levante hemma. Två hemmamatcher i rad, och vi har ännu inte förlorat på La Romareda. Eftersom ligan är så pass jämn har vi inte råd att tappa ett enda poäng av dessa, det vore som att ge bort den serieledningen när den ligger inom räckhåll och sådant är inget mindre än oförlåtligt.
Hade vi lyckats göra fler mål på Salamanca i helgen hade Xerez inte gått om oss i tabellen, det är klart att det svider, men det är så som livet är, som det fungerar. Vår illusion har varit, och kommer fortfarande att vara, att ta serieledningen i besittning och att sedan inte släppa den, och någon bättre chans en den dessa tre kommande matcher utgör för oss kommer vi kanske inte att få.

Jorge, som helst spelar på en fri roll i mitten, har sedan ingen annan lyckats etablera sig på positionen, placerats på högerkanten under hösten. Han tycker om den frihet Marcelino ger honom, det faktum att han ges mycket utrymme och möjligheter att skära in, och är inte beredd att helt och hållet hålla med om att han är den främste i sin division.

- Jag har fått ett stort förtroende av tränaren, jag får ett stort ansvar. När vi möter ett lag lägger de oftast mycket energi på sin defensiv, defensiven har i sin tur varit det som fungerat sämst för oss, och det är något jag själv arbetat mycket med under vintern. Att försöka hinna med hem då de kontrar. Får vi ordning på det så kommer vi inte att släppa in så många mål, vilket blir synonymt med poäng.
Jag har enorma krav på mig själv, jag nöjer mig inte med en hyfsat genomförd match. Det är det som driver mig, jag har gjort några bedrövliga insatser under hösten och det grämer mig för jag vet att laget också blir lidande, men överlag så är jag nöjd med vad jag åstadkommit. Arbetar vi med annat än fullkomlighet som mål så kommer jag inte att vara nöjd. Vi är långt ifrån där, och kanske uppnås fullkomligheten som sådan aldrig på något plan, men det är där emot vi måste sträva hela tiden, och det gör vi inte alltid.

Då El Periodicos reporter sanningsenligt konstaterar att Zaragoza minsann inte är något bra bortalag, och att man måste klara av att bevisa sig på andra arenor än La Romareda får han detta svar:
Vi är naturligtvis förnuftiga nog att vara medvetna om det här. Rent generellt så är det en svår division, och det ska du veta att det är inte alla lag som tillåter en att spela fotboll, till att börja med..

Det är såhär vi ska erövra världen. Nog så.

Källa: Elperiodicodearagon.com

Nina Ljung Fredman2009-01-13 11:14:00
Author

Fler artiklar om Zaragoza