Real Sociedad 1- 1 Real Zaragoza
Vem kan inte vinna borta?
Espanyol 3 februari 2007.
Almeria 31 oktober 2007.
Sevilla Atletico 18 oktober 2008.
Tenerife 30 november 2008.
Där har ni det upplagt framför er. Zaragozas senaste bortavinster. De är fyra stycken. Fördelade över två år.
Och inte ser det annorlunda ut efter kvällens match mot Real Sociedad.
Zaragoza öppnade matchen bra. Redan i första minuten hade Alberto Zapater (mannen som gjort hela 3 mål i sin karriär) ett skott på mål, detta plockades dock ner utan större problem av Real Sociedads och tillika det chilenska landslagets fantastiska målvakt Claudio Bravo. Och från detta det första skottet tills det obligatoriska baklängesmålet kom så var vi oartiga gäster. Zaragoza hade monopol på spelet, dominerade helt på mitten och misslyckades totalt de avslutande metrarna.
Ungefär som vanligt, så som vi vant oss vid.
Det var långt ifrån en optimal startelva som presenterades, det är det aldrig då backlinjen består av de trogna straffordnarna Chus Herrero och Pulido. Goni och Paredes är inga dåliga alternativ, men de andra två?
Zapater fick alltså överge högerbackspositionen och flytta upp på mitten bredvid Generelo, och kvällen till ära fick Songo’o förtroendet längst ut till vänster från start – förmodligen resultatet av Caffas usla insats senast.
Som vanligt var det Jorge Lopez som stod för det mesta som skapades framåt. Real Sociedads backlinje höll honom inte lika strängt bevakad som han kommit att få vänja sig vid, utan släppte honom relativt fri. Att varken Ewerthon eller Arizmendi var fokuserade nog för att förvalta alla de chanser som han skapade åt dem är Sociedads smala lycka denna afton. Även Songo’o imponerade med sin kreativitet, tyvärr tvingades både denna och Jorge täcka hemåt så fort Sociedad kontrade – bättre fungerade inte defensiven – och i slutet av första halvlek var de båda uppenbart slutkörda.
Någon minut innan Real Sociedad tog ledningen skrev jag till en vän på MSN att det här ser alldeles för bra ut, Zaragoza dominerar, nu gör snart de andra mål.
Det var som upplagt för det.
I Real Sociedad var det framför allt Villarreal-lånet (why, jag förstår inte) Marcos Garcia, Claudio Bravo och Abreu som imponerade, den sistnämnde också målskytt efter en horribel miss i samspelet mellan Goni och Pulido.
Mycket mer hände inte i första halvlek.
Och den andra tog vid där den första slutat, med Zaragoza som spelförande lag. Vi är ett tacksamt motstånd sett till hur skickligt vi bränner våra chanser.
Ewerthon hade flera lägen som borde ha garanterat en ledning på sådär 4-1, men lyckades skjuta utanför tills själva hoppet tröttnade och spelet stannade upp.
I minut 56 fick Chus Herrero lämna planen och Zapater flytta ner på högerbacksposition som Ander Herrera kom in och allting började långsamt ta fart igen. Ander hade själv ett par bra lägen, men han har inte riktigt den tyngden i sina avslut ännu och det var nästan överseende som Bravo plockade ner hans försök och skickade bollen tillbaka ut i spel igen.
Vi gjorde ytterligare två offensiva byten: en hetsig och kvällen till ära ovanligt tjafsig Paredes fick lämna plats för Caffa, och tio minuter senare klev Songo’o av till förmån för Braulio. Och det var då som det verkligen blev fart på det hela igen. Zaragozas dominans var så total så jag beredde mig på 2-0 till Sociedad.
Istället rev Claudio Bravo omkull Braulio och straffen var för en gångs skull vår. Här blev det lite uppståndelse på läktaren, kravallpoliser fick släpa ut aningen uppretade hemmalagssupportrar, men lik förbannat slog Ewerthon en perfekt straff och 1-1 var och är det faktum vi tar med oss från Baskien.
Jag undrar hur man resonerade i Zaragoza då man valde att släppa Oliveira till Zaragoza B(etis). Som herrarna Banders och Iglesias lovat förstärkning under hösten var det förmodligen få – om ens någon – som föreställde sig att den skulle se ut såhär:
Oliveira ut.
Ponzio in.
Nu beror vi med Ewerthon, helt och fullt. Han föll ihop en gång under kvällen, och tills han reste sig upp och sprang vidare stod mitt hjärta stilla. Annars skulle alternativen vara Arizmendi och Braulio. Inte mer. Inte mindre.
Det här är en prekär situation.
Vi avslutar denna omgång på uppflyttningsplats tack vare att lagen omkring spelat till Zaragozas favör. Tenerife, som ligger bakom oss, på tredjeplats, spelar hemma mot Eibar imorgon och vinner förmodligen. Men det håller oss ändå kvar där uppe.
Nästa vecka möter vi Las Palmas hemma.
Real Sociedad: Bravo; Carlos Martínez, Labaka, Ansotegi, Castillo; Rivas, Gerardo (Sergio, min. 85), Aranburu, Marcos (Moha, min. 78), Xabi Prieto; Abreu (Agirretxe, min. 68).
Zaragoza: López Vallejo; Herrero (Herrera, min. 56), Pulido, Goni, Paredes (Caffa, min. 68); Jorge López, Generelo, Zapater, Songo´o (Braulio, min. 78); Ewerthon och Arizmendi.
Domare: Bernabé García
Varningar Real Sociedad: Castillo, Xabi Prieto, Carlos Martínez, Ansotegi, Aranburu
Varningar Zaragoza: Goni, Songo’o och Jorge Lopez
Mål: 1-0, min. 31: Abreu. 1-1, min. 89: Ewerthon, på straff
Ikväll håller vi naturligtvis på Zaragoza B(etis), önskar både Oliveira och Sergio Garcia all lycka mot Sevilla. (No hard feelings.)
Källa: RadioAragonDigital, As.com
Aupa!
