Monaco - Deportivo 8-3 (del 1)
Humillación histórica!
Det är svårt att finna ord att förklara gårdagens Champions League-match mot Monaco med. Det var en historisk match, målrekord i världens mest prestigefyllda klubbturnering blev det. I vanliga fall brukar det vara roligt att bevittna när rekord sätts, men så inte igår.
Allt var lugnt, jag hade inga större förväntningar på matchen i förväg. Deportivo ledde Grupp C och vid vinst samtidigt som PSV Eindhoven förlorade skulle avancemanget vara klart. Allt var lugnt. Jag trodde på tre poäng, men kände ändå att oavgjord kunde vara okej, då avancemanget säkert kunde ordnas senare. Allt var lugnt. Matchen började precis som förväntat. Deportivo hade mycket boll och Monaco backade hem. Allt var lugnt tills den andra minuten en dålig bakåtnick från Manuel Pablo snappades upp av Rothen och förpassades förbi Molina in i nät.
En mardrömsstart, visserligen, men jag var inte orolig. Det var ju minst 88 minuter kvar av matchen. Allt var lugnt. De följande minuterna hade Monaco två lösa skott ur dålig vinkel på mål och Sergio fick även han ett skott på mål som Monacos målvakt Roma mycket snyggt räddade. Deportivo skapade farliga målchanser, Monaco hade visserligen även de chanser, men de var dåliga. Deportivo såg ut att ta över mer och mer. Allt var lugnt.
I den elfte minuten fick Giuly en långboll bakom Deportivos backlinje. Alla trodde på offside, men den assisterande domaren rörde inte en min. Giuly sprang fram till Molina och försökte runda honom. Molina kastade sig och lade en hand på bollen, men Giuly sparkade till sig den och rullade in den i tomt mål. Reprisen visade att den assisterande domaren hade haft rätt, Romero upphävde offsiden.
2-0 i baken efter tio minuter. 1-4 i skott på mål. Allt kändes inte så lugnt längre.
Matchen fortsatte som den hade börjat, Deportivo anföll och hade ett massivt spelövertag, Monaco kontrade. Deportivo skapade en del chanser, bland annat hade Sergio ett skott utanför i ett mycket bra läge fint framspelad av Tristán, och Valerón en nick över ribban. Deportivo anföll mycket bra, det kändes ganska lugnt, förr eller senare skulle bollen in, det kändes. Men så i den 26:e minuten kom 3-0. På en hörna tillät Deportivoförsvaret Prso att gå upp helt utan markering mitt framför mål, bara tre meter från mållinjen, på en hörna. Han gjorde inget misstag, utan satte ett av de lättare målen i sin karriär.
3-0 kändes verkligen. Att inleda lite dåligt och stå och sova de första minuterna av en match kan hända. Det är inte bra, men lite förståeligt. Men att försvaret inte vaknade efter 2-0 är helt otroligt!
Men det var inte klart där. Nej, slappheten fortsatte och 4-0-målet är ett bra exempel på det. Andrade försökte rensa bollen ut ur straffområdet, men bollen gick mer bakåt än framåt, Enrique gick sedan upp i en nickduell med Bernardi, men var aldrig nära bollen. Bernardi, i sin tur, nickade bollen rakt över målområdet till Prso som hur lätt som helst gick upp över Manuel Pablo och nickade in bollen bakom Molina. Slappheten är den värsta jag någonsin sett på proffensionell nivå och inte ens i amatörmatcher kan jag minnas att jag skådat en sämre alerthet! Det var inte lugnt hemma i TV-soffan...
Som tur är så fungerade anfallsspelet bra. Minuten efter 4-0 fick Deportivo en frispark som Tristán tog. Bollen gick perfekt mot Romas vänstra kryss, men förpassades över ribban av hans alerta fingertoppar.
Detta markerade lite av en vändning i matchen. Deportivo fick mer och mer boll och hade allt spel. Monaco sjönk ner både i plan och i tempo. Deportivo kunde gång på gång kortpassa sig framåt i plan och ofta till bra målchanser. I den 34:e minuten kom så utdelningen. Amavisca spelade in bollen till Tristán i straffområdet. Med en back i ryggen vände han om och sköt bollen mellan Romas ben. Detta målet var mycket viktigt och man såg i alla fall att Deportivo inte hade gett upp, inte anfallsspelarna i alla fall...
I den 44:e minuten kom mål nummer två. Tristán sköt ett bra skott som Roma tvingades släppa retur på. Denna förvaltade den alerte Scaloni på bästa sätt. I och med detta mål blev jag i min enfald övertygad om att Deportivo skulle klara av att ta minst ett poäng i matchen. Man spelade så pass mycket bättre än Monaco och skapade så många bra chanser att jag för en liten stund faktiskt trodde att laget skulle lyfta sig och forcera in de nödvändiga målen i andra halvlek. Men oj, så fel jag hade... I den andra tilläggsminuten kom kallduschen. En långboll från Monacos mittfält nådde Prso som helt fri med Molina kunde göra sitt tredje mål för kvällen. Återigen var en Monacospelare på rätt sida om linjen när alla andra trodde att domaren skulle blåsa för offside.
Till den andra halvleken återstod inte mycket hopp. Kanske kunde Irureta få hyfs på den bedrövliga backlinjen och kanske kunde Deportivo fortsätta med sitt fina anfallsspel och göra ett par mål. Ut till andra halvlek kom inte Manuel Pablo och Molina. Manolo har inte ens nästan kommit upp i den standard som gjorde honom till spansk landslagsman innan sitt allvarliga benbrott och frågan är om han någonsin kommer komma tillbaks till samma nivå. I denna match sprang han mest bort sig.
Del 2 hittar du här
