Malmö - HV71
Äntligen är uppehållet över
Efter en helg utan spel är Sporting ute på gräsmattan igen, denna gång är det Getafe som gör oss sällskap. Våra motståndare från huvudstaden har likt oss börjat hitta formen efter en dålig start på säsongen och det lär bli en tuff batalj på El Molinon under söndagen.
Getafe, ett lag som saknar balans.
Att möta Getafe är aldrig enkelt, de blåa grabbarna som är väl förknippade med Burger King har en förmåga att kunna ställa till det för alla när dem har en bra dag på jobbet. Med oftast en charmig offensiv så skapar man mycket målchanser framåt och man snittar två mål i snitt per match vilket är bra för ett lag på undre halvan. Det låter ju fantastiskt, de kan slå alla lag och gör två mål per match, hur kan dem då ligga där nere? Ibland är ju inte fotboll svårare än vad teorin säger och att släppa in mer mål än man gör bidrar ofta till många förluster. Luis García Plazas mannar har redan sett 17 bollar passera förbi i egen kasse och prioritet ett under landslagsuppehållet lär ha varit att träna upp försvarsspelet över hela planen innan dem äntrar vår borg. Min personliga åsikt är att Getafe saknar all form av balans i deras spel, man har oftast väldigt få man kvar när motståndarna ställer om snabbt och deras backlinje är inte stabil nog, trots ha värvat in Lopo under sommaren. Ett annat problem som man inte lyckat tämja är bortaspelet som sett allt annat än bra ut. Just bortaspelet har varit lite av deras akilleshäl under många år och just denna part kan man analysera ur hur många vinklar som helst. Det är alltid svårt att sätta en diagnos på problemet, men i detta fall känns den psykologiska aspekten som den största boven. Man har haft flera tränare dem senaste fem åren och olika spelsätt, men trots detta har inte spelet utanför Coliseum Alfonso Pérez varit godkänt. Efter så lång tid utan någon form av förändring lär detta snart utvecklas från att vara en trend till att bli en profilering för klubben, vilket är det man nog minst av allt vill uppnå. Man brukar påstå att ”all publicitet är bra publicitet”, men i vissa fall, som för Getafe nu, är en negativ profilering ett slag som kan förstöra framtida planer för deras omtalade ägare från Dubai, minst sagt.
Diego Castro är hemma igen
Efter fem fantastiska år i Sportings vackra tröja, valde Diego Castro att lämna oss för ett nytt äventyr. Getafe, ett lag från utkanterna av Madrid, lockade honom och möjligheterna till att i framtiden få chansen att spela i Europa sades vara den avgörande faktorn. Räkna med att denne herre kommer få stående ovationer när han beträder planen, frågan är om ens ett segerjubel kommer nå en högre decibel än detta?
Sporting
Även om dem mesta rubriker innan matchen avhandlar minnen av vår gamla kapten, är jag inte mer sentimental än att jag anser att matchen är viktigare. Vi möter ett lag som är endast en poäng före oss och om vi skulle lyckas bärga ännu en triumf så finns möjligheten att blicka uppåt. Som jag redan nämnt är söndagens kombattanter från Madrid oerhört dåliga på bortaplan vilket ger oss goda förhoppningar inför match. Lag utan självförtroende har det nästan alltid tufft när dem är på besök i Asturien, och denna match ska inte vara något undantag. Med bra tempo från avspark så är möjligheterna angenäma, det är bara upp till oss själva att ta chansen.
Förväntad startelva:
Juan Pablo
Lora, Botía, Iván Hernández, Canella
Rivera, Nacho Cases
De las Cuevas, André Castro, Trejo;
Barral
Denna elva ser riktigt stark ut på förhand, det är fin blandning mellan teknik, fart, finess och fysik vilket gör oss till ett tungt lag att möta på hemmaplan. De enda spelarna jag känner skulle kunna ta plats är Eguren och Novo. Nacho har dock nyligen kommit tillbaka från skada vilket gör honom indisponibel för att starta och Preciado har flertalet gånger valt att spela Rivera före Eguren i matcher där man förväntas äga bollen. Det är relativt självklart eftersom spanjoren är extremt passningsskicklig och har en god teknik, men ofta kommer Sportings matcher in i perioder som renderar i 90% av spelet sker i luften på mittplanen. Just då saknar man Eguren mer än allt annat och att få se en bra tajmad glidtackling i högsta fart gör alltid en gammal mittback likt mig överväldigad av adrenalin och gäldje.
Förväntningar på matchen
Utan seriens tveklöst sämsta anfallare Gaston Sangoy på planen, är chansen stor att Sporting kommer ta tag i taktpinnen direkt och försöka trycka ner Getafe så långt ser som möjligt på egen planhalva. Genom en massiv press ska man försöka vinna bollen tidigt för att sedan finna Barral som genom en gnutta tur förhoppningsvis ska kunna peta in 1-0. Sedan kommer troligtvis matchen gå i stå för att sedan ebba ut under den andra halvleken. Detta scenario är ett typ exempel på hur Sporting under Preciados styre och vad jag vill se på söndag. En seger, den får vara hur osexig som helst, Barrals mål får vara sju meter offside och hur turligt som helst, jag kommer acceptera det. För i slutändan är det tre poäng som räknas och jag är väldigt trött på att vi ska slåss nere i botten.
Kämpa Sporting!
