Athletic-Tromsö IL 3-2
Ibland känns segrarna skönare än annars. Bakom segersiffrorna på San Mamés döljer sig ett drama och en vändning som jag sent skall glömma.
Precis när man började ångra sin bokade flygbiljett visade äntligen lejonen tänderna och vände matchen mot gästerna från norr.
Athletic ställde upp med en väldigt offensiv starelva. Med ungdomarna Susaeta och Muniain på kanterna och Llorente och De Marcos på topp. Balansspelare var Javí Martinez och Yeste. Offensivt värre!
För offensivt. Det straffade sig direkt. Yeste var usel i sitt passningsspel men han hade det inte heller lätt då det ofta var fyra ryggar långt upp i banan som han siktade på. Defensivt har jag mycket att önska från Yeste. Javí fick dra ett stort lass.
Gästerna var klart bättre över hela banan i den första halvleken och det var inte någon jätteskräll när de tog ledningen i slutet av den samma. Moldskred satte bollen lågt invid Iraizoz vänstra stolpe. Snyggt mål och fullt rättvist. Faktum var att TIL var mer värda 0-2 än vi 1-1. Så dåliga var Ahletic i den första halvleken.
I den andra blev det dock åka av. Athletic vann det mesta på plan och TIL tvingades backa hem och kom sällan över halva plan. När Javí Martinez placerade in kvitteringen i den 62a minuten var det helt rättvist. Straffen var mycket diskutabel.
Några minuter senare borde vi dock haft en solklar straff till men det är inte lätt att döma straff två gånger för samma lag. Kanske i sydamerika men inte i Schweiz..
Pressen från hemmalaget fortsatte och det var bara en tidsfråga innan nästa mål skulle komma.
Det kom, och det var gästerna som satte det. Invid samma stolpe igen och Gorka såg snopen ut. Alla såg snopna ut. Det var verkligen inte rättvist. 1-2 av mannen med det roliga namnet, Lindpere.
Det var nu jag började tveka på om jag verkligen skulle anväda min flygbiljett. Det var inte det här jag ville ha med vid incheckningen.
Det ville inte hemmaspelarna heller för pressen tilltog efter målet. Kvitteringen kom och den var vacker. Så vacker, så rättvis och så viktig! En av dagens absolut bästa hemmaspelare, Oscar De Marcos smekte in bollen när de flesta väntade sig ett inlägg mot Llorente. 2-2 och nytt liv i matchen med fem minuter kvar.
Nu böljade det fram och tillbaka. Tromsö skapade ett par riktigt bra chanser även om Athletic förde spelet. Med en minut kvar kom så det matchavgörande målet. Nu blev det ett inlägg från högerkanten. Inlägget kom från Toquero och Llorente mötte perfekt och knoppade in 3-2. Sköööööööönt! Tyst dans i vardagsrummet!
Toquero var riktigt bra när han kom in. Han inte bara serverade Llorente till segermålet utan skapade mycket med sin löpstarka speltid. Han rev upp Tromsös försvar och var även mycket nära att måla två gånger om! Där fick man efter alla sågningar...
Nu har vi litet försprång i Tromsö och det räcker ju med oavgjort. Inte bra dock att släppa in två mål hemma. Det kan ställa till det.
Bäst på plan, Iker Muniain. 16-åringen som inte visar någon som helst respekt. Han har bollen klistrad vid sina fötter och smeker iväg passningarna. Fantastisk spelare. Låg bakom straffen och skapade det enda av farlighet under den första halvleken. Det var dock en miss att sätta honom på kanten och när Caparrós ändrade det i slutet av första halvlek kom både Muniain och De Marcos mer till sin rätt.
