Ternana - Spezia 4 - 2
Det blev i alla fall poäng
Total dominans av Athletic och ändå bara en poäng, trots det kan det nästan betecknas som rättvist såhär i efterhand med delad poäng mot det heroiskt kämpande bottenlaget Granada.
Athletic startar matchen med sin once de gala vilket tyder på att man är riktigt sugen på att ta poäng. Det innebär följande spelare:
Gorka i mål, en backlinje med Aurtenetxe, Amorebieta Javí Martinez och Iraola, på mittfältet huserar Muniain, Ander H, Iturraspe, Oscar De Marcos och Markel Susaeta.
Det här verkar inte alls bekomma bottenlaget Granada som inleder matchen med hög press och det tar bara en och en halv minut tills man får ett skottläge som Gorka räddar men på returen dundrar Romero in ett noll till hemmalaget och man börjar direkt undra om det ska gå lika illa som i hemmamatchen på San Mamés.
Pressen lugnar ner sig men ett mycket förnuftigt spelande Granada som påminner lite om det Athletic vi såg förra året backar hem med hög backlinje när man tappar bollen vilket leder till att det blir väldigt trångt för Athletic.
Dock äter sig Athletic in i matchen och närmar sig mer och mer de klara chanserna, bl a blir Susaeta väldigt tveksamt avvinkad för offside i ett friläge och Athletics offensiva spelare börjar leta sig in bakom Granadas backlinje.
I 37:e minuten hettar det dock till ordentligt, Muniain lyfter in en helt suverän passning bakom Granadas backlinje som friställer en framrusande Iraola. Jaime Romero hamnar på efterkälken och fäller Iraola vilket leder till straff och utvisning. Mot ett helt vanligt lag är det här oftast ett idiotiskt beslut, mål i baken och en man kort, men det här är mot Athletic Bilbao, straffmissarnas okrönta kungar. Den här gången tar Llorente hand om straffen, den stora målskytten… och bränner den såklart. Ledningen för Granada står sig till halvtidsvilan även om det självklart sätter Athletic i förarsätet ännu mer inför andra halvlek.
Athletic börjar andra halvlek med gasen i botten, Ibai byts in och Aurtenetxe går ut. Dessutom ett friläge för Muniain direkt i början på halvleken som på nåt sätt knappt verkar farligt när han väl skjuter. Granada har sedan både ett skott i stolpen och ett rejält friläge men spelmässigt är Athleticdominansen total. Men trots den totala bortadominansen får Geijo i den sjuttioandra matchminuten ett friläge från halva planen och den här gången gör han inte nåt misstag. 2-0 och nu känns en bättre ligaplacering än förra året väldigt långt borta. Trist att man inte sätter sina chanser efter det enorma spelövertaget men tyvärr orkar man inte mentalt i dom avgörande lägena i ligan
Men ett stabilt inlägg av Ibai i 81:a som nickas i mål av Llorente ger i alla fall 2-1 och ett visst hopp för Athletic som på slutet spelar med två försvarare efter det att Amorebieta bytts ut mot Gabilondo. Athletic fortsätter att nöta på mot ett Granada som i andra halvlek förvandlades till lite av ett handbollsförsvar. Till slut kunde dom inte heller stå emot längre, i den åttioåttonde minuten kommer en extremt fasthållen Llorente upp på ett nytt inlägg, Julio César lyckas rädda men på returen dyker Susaeta upp och sätter distinkt bollen till 2-2.
Athletic fortsätter sedan att trycka på, Toquero lyckas med en avig volley få Julio César att göra en fantomräddning och bollarna matas in mot Granadas straffområde under de fem tilläggsminuterna. Dock utan ytterligare resultat.
Sammanfattningsvis kan man säga:
Att Granada hade de första åtta minuterna, Athletic hade de påföljande 82+tillägg.
Att jag imponerades av Nyom på Granadas vänsterkant som stundtals käkade upp Aurtenetxe både offensivt och defensivt även om den gode fransmannen skall vara glad att han inte visades ut efter sin smäll i ansiktet på Susaeta.
Att Llorente var helt avgörande för Athletics poäng trots att han missade en straff.
Att jag ganska länge var på väg att skriva att Susaeta var halvdan fram till de sista tjugo minuterna då han var grym och toppade med sitt mål.
Att Susaeta och Llorente har skaffat sig rätten den här säsongen att säga till folk som gnäller: -Är du så jävla bra själv då?!?! Susaeta har med sina tolv mål varav sex i ligan gjort fler mål än Aduriz och Káka och ett färre ä Cazorla, inte illa i ett lag som skriker efter poängspelare. Llorente bevisar igen att han är världens bästa spanska målskytt(märk väl inte straffskytt).
Att jag tycker att Bielsa gör helt rätt att våga slåss om placeringar och kanske t o m Champions så länge vi har chansen. Det är ändå sju matcher och 21 poäng kvar på bordet för los rojiblancos.
Att Eurotalk redaktionen fortfarande inte verkar förstå att Athletic Clubs namn kommer från engelskana och därmed inte ska ha några kastiljanska accenter över sig.
