Mora - Växjö1 - 4
Athletic Club kravlar sig uppåt i tabellen
För andra matchen i rad tog Athletic tre oförtjänta poäng mot ett spelmässigt överlägset motståndarlag. Denna gång var det gästande Valencia som fick se sig besegrade efter att San Mamés enda kvarvarande kelgris Iker Muniain smällt in ett drömmål.
Inför matchen såg det mörkt ut för Athletics del. Den usla formen, de senaste fem säsongernas hemmaförluster mot Valencia och lagets viktigaste spelare Ander Herrera avstängd. Dessutom hade en småskadad Aritz Aduriz fått träna försiktigt på egen hand under veckan, vilket jämnades ut av det faktum att Valencias förkylda fixstjärna Roberto Soldade fått avstå från träning under de senaste dagarna.
Athletics tränare Marcelo Bielsa, på senare tid allt mer ifrågasatt i media, hade för ovanlighets skull inte sin startelva klar dagen innan match. Media tilläts alltså mer spekulation än vanligt och Llorentes möjliga medverkan i startelvan hängde som ett hot över invånarna i Bilbao. När spelarna joggade in på San Mamés kunde dock alla lugnas av att se Iraizoz; Iraola, Ekiza, Laporte, Aurtenetxe; San José, Iturraspe, De Marcos; Susaeta, Ibai och Aduriz utan överdragsställ. Såväl Fernando Llorente som en spelsugen Iker Muniain på bänken, således.
Valencias tränare Ernesto Valverde, hetaste kandidaten att stå i hemmabåset på San Mamés Barria nästa säsong, ställde upp sitt lag i en 4-2-3-1-uppställning. Duktige Guaita i mål; bakom en nödlösning till fyrbackslinje som utgjordes av Barragán, Victor Ruiz, allt-i-allon Mathieu och Cissokho; Tino Costa och Parejo som pivoter; skickliga trion Feghouli, Banega och Piatti som offensiva mittfältare och överaskande nog en ensam Nelson Valdez på topp. En inte hundraprocentig Soldado fick börja på bänken och den vanliga ersättaren Jonas likaså. Utifrån ett Athletic-perspektiv var det också intressant att notera att unge lovande försvararen Álex Quintanilla från B-laget Mestalla, med ett förflutet i Bilbao Athletic, återigen fick rycka in i matchtruppen för att täcka upp för skador på mer ordinarie försvarsspelare.
Första halvlek
Matchen inleds piggt. Iraizoz gör några bra ingripanden och Athletic skapar chanser framåt. Hemmalaget pressar högt och aggressivt, vilket ger många enkla bollvinster. På mittfältet håller duon Iturraspe och San José ihop både det offensiva och defensiva spelet på ett bra sätt. San José är till och med briljant ibland. Aduriz skapar några lägen i första halvlek och ska kanske ha en straff i första halvlek när en Valenciaspelare omfamnar honom bakifrån, men den rutinerade anfallaren förstärker situationen aningen för mycket. Athletics otur med domsluten i offensivt straffområde tycks inte vända den här säsongen. Första halvleks bästa chans kommer när en för dagen mycket initiativrik Ibai dundrar en frispark i ribban.
Valencia kommer också till några chanser i halvleken. Valdez är en targetspelare av rang, men kommer inte riktigt till i avsluten. Lagets enda naturliga mittback Victor Ruiz tvingas lämna plan med en muskel bristning efter en halvtimme, vilket ytterligare försvagar Valencias ställning i matchen. Dessutom plockar flera Valenciaspelare upp gula kort i första halvlek. Hur som helst kan halvleken summeras som jämn, men ett knappt moraliskt och spelmässigt övertag för hemmalaget.
Andra halvlek
Andra halvlek startar med en kraftig scenförändring. Valencia, anförda främst av trixige högeryttern Feghouli, rivstartar och Athletic hänger inte med. Feghouli hänger direkt av Aurtenetxe och skapar en hörna som Aduriz får undan med en utsträckt arm. Men återigen håller domaren Teixeira Vitienes inne med domslutet och denna gång kan hemmapubliken vara nöjdare med det. Denna straffsituation var ännu klarare än den första. Iraizoz gör inom loppet av tre minuter två kanonräddningar på Feghoulis och Piattis avslut. Några minuter senare gör han en kattlik reflexräddning till när en bortdribblad Aurtenetxe nästan styr en läcker Feghouli-klack i egen bur.
Det är uppenbart att Athletic har stora problem att försvara på sin vänsterkant och Aurtenetxe, långt ifrån sin fjolårsform, förlorar duell efter duell mot Feghouli. Bielsa agerar ganska omgående och byter ut Aurtenetxe, något som han fått berättigad kritik för i tidigare matcher då försvarsspelet oftast blivit ännu skakigare. Denna gång är det dock inte De Marcos som får gå ner i backlinjen, utan den följsamme vänsterfotade mittbacken Laporte som flyttas ut för att försöka tämja den marockanske virvelvinden. San José går ner som mittback och Iker Muniain, överaskande nog petad, kommer in som mittfältare.
Bielsas genidrag stoppar upp Valencias totala dominans och fatala högerflank. Dessutom är en spelsugen Iker Muniain precis den bollhållare laget saknat på mittplan. Ändå är det tydligt under hela andra halvlek att det är ett hungrigare bortalag än tidigare. Valencia är genomgående det bättre laget resten av matchen. Soldado ersätter i den 64:e minuten en trött Valdez som stångats med tuffa mittbacksduon Ekiza och Laporte. I och med lagens bägge byten är det nu en ständig duell mellan en smygande och listigt löpande Soldado å ena sidan och San José, vars stora akilleshäll är markeringsspelet, å andra sidan. Trots att Soldado får flera chanser att ta vara på inlägg som gått förbi en bolltittande San José lyckas han inte få bollen förbi Iraizoz i mål.
Med kvarten kvar utgörs Athletics enda anfallsförsök av rensningar som Munian ibland fångar upp och lyckas kontra på. På en sådan kontring slutar ett av många Irola-inlägg med att Aduriz återigen dras omkull, men inte heller denna gång vill domaren ta ett potentiell matchavgörande beslut. Mer än några hemmasupportrar får nog traumatiska flashbacks till Caparrós allra skräpigaste fotboll och Bielsa gör i det skedet det enda logiska. Llorente in och en av kvällens absolut bästa hemmaspelare, Ibai, ut. Buropen är som vanligt massiva när han byts in på plan, men precis som i senaste matchen mot Osasuna märks det att motståndarna har respekt för närmare två meter landslagsanfallare. Iker Muniain däremot slipper bevakning på ett inlägg från höger och drar på ett tjusigt skott som letar sig in i nätmaskorna bakom Guaita. 1-0, enormt jubel och Muniains första mål på över ett halvår.
Valverde slänger in ytterligare en anfallare i form av Jonas för att försöka få till en välförtjänt kvittering. Under de sista tio minuterna av matchen skapar Valencia ännu fler farliga målchanser, men utan att få betalt. När inte Iraizoz stod i vägen var det den egna oskärpan som spökade. Hur Soldado lyckades missa det tomma målet från en halvmeter i 82:a minuten är och förblir ett av universums stora mysterier.
Efter matchen
De båda tränarna summerade matchbilden bra tillsammans. Bielsa först: ”resultatet var överdrivet fördelaktigt för oss”. Valverde: ”Jag föredrar att vi förlorar så här, när vi förtjänar att vinna”. För en ödmjuk SvenskaFans-skribent är det bara att instämma. Valencia var det bättre laget i kraft av sin totala dominans i andra halvlek. Tre poäng till Athletic var ingenting annat än ett rån.
För hemmalagets del var det några spelare vars insatser förtjänar att rosas lite extra. Återigen var Iraizoz briljant och Bielsas verkar ha lyckats motivera sin förstemålvakt genom petningen för några veckor sedan. Framåt var det Ibai som var lagets driftigaste kreatör och han var inblandad i det mesta som hände i offensiv väg fram till han byttes ut. Dessutom måste Iker Muniains inhopp nämnas. Så spelsugen var det länge sedan vi fick se den lille ”San Bart”.
I Valencia imponerade främst vikarierande mittback Mathieu med sitt trygga och uppoffrande spel. I offensiven var det kantlöparna Piatti och Feghouli som utmärkte sig som ständiga hot.
Reflektioner
Denna omgång gick nästan samtliga resultat för övriga lag i tabellbotten Athletics väg. Bara Mallorca lyckades ta tre poäng, vilket nu ger Athletic 8 poängs försprång till just ö-laget under strecket. En betydligt tryggare situation än för några veckor sedan. Ändå kan man konstatera att de två raka segrarna mot Osasuna och Valencia egentligen har varit turliga. Athletics spel har hackat betänkligt. Å andra sidan kanske det går att glädjas över att Athletic under Bielsa äntligen visat upp ett mer cyniskt register med både långbollar och försvarsfokus.
Några ord måste också sägas om Ekizas betydelse för laget. Han gör ingen stormatch, men hans snabbhet, markering- och närkampsspel skapar en sådan defensiv trygghet. Ekiza var inte ordinarie vid säsongsstarten och har varit skadad i flera perioder. Totalt har han spelat 16 ligamatcher och då har laget släppt in 22 mål, varav 10 av dessa kom i de två bortamatcherna mot Real Madrid respektive Barcelona. I de 11 matcher han inte deltagit har Athletic släppt in 28 mål. Tittar man på lagets poängskörd med och utan mittbacken blir det ännu mer imponerande. Med Ekiza tar Athletic 1,5 poäng per match, utan honom bara hälften av det.
Med eller utan cyniskt spel framöver: Om Ekiza håller sig från skador resten av säsongen finns det ingen risk för uttåg ur högsta serien. Lita på det.
