Laget som alla vill spela i
Trots att fotbollen förändras fortsätter Athletic Club förbli ett speciellt lag. Med framför allt en väldigt viktigt betydelse för befolkningen i Baskien.
Íñigo ställer sig snabbt upp igen. Den lilla pojken når knappt upp till den betongmur som demonstrativt visar var han och vännerna får spela fotboll. Men trots att 11-åringen är mer än ett huvud kortare än sina äldre med -och motspelare så sticker Íñigo ut. Varför?
Svaret är enkelt, och är ett medfött genetiskt arv som egentligen nästan alla baskiska killar har; de vill spela för Athletic.
I Sverige är fotbollslaget mer känt som Athletic Bilbao, ett begrepp som i Spanien oftast används för att provocera Athletic-fansen. För i Baskien, och då inte minst i Bilbao-området, är det Athletic eller Athletic Club som gäller.
Ìnigo fortsätter slita ute på betongplanen, som kan beskrivas med samma adjektiv. Att han, och nästan alla av hans vänner, har den rödvita Athletic-tröjan på sig är inget konstigt.
I nästan vilken annan stad som helst i Spanien hade du sett killar med Real Madrid och Barcelona-tröjor, men inte här. Athletic må ha haft det tufft under de senaste säsongerna, inte minst den allra senaste. Men det spelar ingen roll.
Athletic – inte ett lag som andra
För killarna här drömmer inte om att representera något av el Clasico-lagen. Deras drömmar ligger i att kliva ut på San Mames. För Athletic Club är ett speciellt lag, låt mig berätta varför.
Det finns egentligen en historisk och politiskt förklaring till varför Athletic är så viktigt för baskerna. Det hela började framför allt för ungefär 80 år sedan, när Spanien var på väg in i ett inbördeskrig.
För er som kan er historia så vet ni att Francos mannar stred sig segrande ur kriget, och tog över makten. Det i något som kom att bli en officiell diktatur ända fram till mitten av 1970-talet.
Franco och Athletic
Om det var något och några som diktatorn inte gillade så var det Baskien och baskerna. Att leva i Euskal Herria (Basken på baskiska) var inget enkelt. Och för baskerna, som redan långt innan det här kämpade för en självständighet, blev den verkligheten allt mer otänkbar.
Den här delen av baskernas tid har verkligen satt sina tydliga spår och ärr. Efter att ha levt under något som de själva kallar för spanskt fångenskap i flera decennier så växte sig en stark patriotisk och självständighetskänsla.
Den syns inte minst i Athletic. För Bilbaos lag är som ett landslag för de flesta baskerna. Även om det finns fler baskiska lag är det framför allt Atletic Club som pojkarna och flickorna vill spela i.
Så när Ìñigo och hans kompisar har en Aduriz-tröja istället för Messi-tröja så är det inte så konstigt. Alla av de här killarna vill springa ut på San Mames och representera det största en bask kan göra: det vill säga Athletic Club.
Äran i Bilbao större än pengarna utomlands
Trots att Athletic har haft det lite knackigt det senaste så är det en av La Ligas mest framgångsrika klubbar någonsin. Inte minst har de många cupguld, även några ligatitlar – men har tillsammans med Barca och Madrid aldrig åkt ut den högsta divisionen i Spanien.
Det har även funnits många stora namn i Bilbao-laget. Två av de allra största är helt klart Joseba Etxeberia och Julen Guerrero. De här två herrarna är dåtida och moderna hjältar i klubben.
De kan på sätt och vis faktiskt liknas med killar som Laporte och Kepa från (nästan) nutidens Athletic Club. De var spelare som på den tiden kunde gått till vilken annan storklubb som helst. Inte minst Manchester United var väldigt intresserade av att värva Julen Guerrero.
Pengarna styr
Men Guerrero precis som Etxeberria blev kvar i Athletic karriären ut. Något till exempel Kepa eller Laporte inte gjorde när Premier League-klubbarna stod och knackade på dörren med sina miljoner.
Det går förstås att glorifiera dåtiden och såga nutiden, den generation som hellre har en större plånbok än är lojal mot klubben. Men å andra sidan fanns det inga pengar att tala om då, jämfört med nu, så vi ska inte dra allt för stora växlar av det här.
Unika värvningspolicy:n – Casillas kunde spelat i Bilbao
Å andra sidan fortsätter Athletic att bevisa att det är en klubb där baskerna vill spela. Vad det gäller den värvningspolicy som Athletic har är den väldigt speciell. Den går ut på att klubben inte får skriva kontrakt med spelare (tränare går bra) som inte är födda i Euskal Herria, det vill säga Storbaskien. Gränserna för det området går, om än inofficiella, i de nordöstra delarna av Spanien samt sydvästra av Frankrike.
Det här är en policy som kritiserats ibland, men samtidigt hyllats oftare. Många tycker att det är överdrivet och onödigt, och det har även hånats som en bromskloss i Athletics utveckling och förmåga att nå framåt.
Förra säsongen må ha varit en besvikelse, men faktum är ju att Athletic ändå är ett lag som alltid utmanar om Europa-platser, och oftast spelar i minst Europa League. Så trots att det bara är spelare från den egna regionen, då framför allt från egna akademin Lezama.
Det kan till exempel jämföras med att IFK Göteborg enbart skulle gå till Europa-spel varje år genom att ta in spelare från Göteborgs-området.
Fast inte bara så. Du kan nämligen bli Athletic-spelare om någon av dina föräldrar samt/eller far -och morföräldrar är födda inom området Storbaskien. Ibland behöver det bara finnas en koppling till Baskien. Bland annat var det många som ville erbjuda Iker Casillas ett kontrakt i klubben, då han som barn hade tillbringat några somrar i Baskien. Men här drar inte alla supportrar helt jämt alla gånger. Vissa föredrar att hålla sig tydligt på den gamla traditionen, medan andra inte har några problem med att släppa lite på det hela.
Livstid i Athletic före bankkonto i Schweiz
Íñigo fortsätter slita mot sina betydligt större kamrater, som inte nödvändigtvis spelar snällare för att de är äldre. Men det spelar ingen roll. Pojken sliter som om det vore liv och död, något som symboliserar Athletic på så många sätt.
Ìñigo tillsammans med sina vänner spelar inte här för att en dag få kliva ut på Old Trafford, Camp Nou, San Siro eller någon annan av världens mäktigaste arenor. De spelar inte heller för att en dag ta sig fram i en sprillans ny Ferrari med en dyr Rolex-klocka runt armen, och ett bankkonto i Schweiz.
Nej, de här killarnas stora dröm är att en dag få göra hela sin familj stolt genom att passera korsningen vid busstationen i centrala Bilbao, leta sig ner i omklädningsrummet, kliva in på planen med San Mames tar ton:
Athletic, Athletic, Athletic eup!
Athletic, gorri ta zuria
danontzat zara zu geuria
Erritik sortu ziñalako
maite zaitu erriak
Sången om det älskade laget som egentligen finns överallt, om klubben och staden som betyder mer än någon och något annat. Fast den här gången är det på riktigt. Där spelarna, trots undantag, inte har någon vilja att lämna.
Killarna i Valencia, Sevilla och andra ”halvstora” klubbar vill oftast bort, till Barca eller Madrid. Men spelarna i Athletic har redan nått det allra största tänkbara. De spelar inte bara för Athletic Club, de spelar för hela Baskien. För sina förfäder som förtrycktes, för sin framtids rätt att leva självständigt.
