La Batalla de Aragón: Den oändliga historien

För (snart) två somrar sedan hämtade Zaragoza under dramatiska omständigheter tillbaka Angel Lafita.  Den som vill läsa mer om bakgrunden kan göra så här och här.

Zaragoza vore inte Zaragoza om dokumenten inte var kantstötta när signaturen torkat.

Lafi som tillbringat två år på lån i Depor hade vid tre tidigare tillfällen bett om att få återvända till sin moderklubb.

- Jag vill bara hem, sa han då. Jag är tacksam för allt jag lärt mig i Deportivo men jag är 25 år (i höst fyller han 27) och jag vill tillbaka till min stad, min familj, till mitt lag och mitt folk. Jag är inte intresserad av vare sig kontroverser eller polemik, jag vill bara hem.

Men kontroverser blev det, då Lendoiro menade på att Zaragoza var så sena med att kontakta honom att återköpsklausulen var förverkad. 

Överenskommelsen var från början enkelt formulerad och omöjlig att missförstå: ni kontaktar oss innan den 30 juni, annars betalar ni 3,5 miljoner för spelaren.

Den 29 juni ringde Zaragoza, och förklarade att man tänkte nyttja klausulen och när PdA gick i tryck dagen därpå var "allt klart". 

Då rasade Lendoiro. 

"Ingen har kommit överens med mig", sa han. "Ingen har hört av sig och nu har Zaragoza mist rätten till Lafita. Vill de hämta hem honom får de gärna göra det fast då ska jag ha 3.5 miljoner €."

Men liksom Zaragoza är bra på att knöggla till dokumenten är Lendoiro erkänt skicklig på att manipulera dem. Och eftersom man räknade med att något såndat skulle hända spelade man in samtalen och sparade all kommunikation som ägt rum klubbarna emellan mellan den 29 juni och 2 juli.

Zaragoza hade med andra ord ganska starka bevis och förutom LFP och AFE har hittills två federala domstolar (en i Galicien och en i Aragón) samt Uefa gett Zaragoza rätt i sak.

 

För Lafita var hela processen något av ett semitrauma, inte bara hotades han på Deportivos officiella hemsida, han fick inte heller träna med sina lagkamrater "så att det syntes", han joggade med fystränaren och dem "i bomull" i bergen bakom Ciudad Deportiva, men fick hela tiden se sig om över axeln.

I oktober kunde han göra debut på La Romareda (Zaragozaredaktionen hade äran att vara med och när han byttes in var det stående ovationer och gåshud och magi) men han har senare berättat om pressen han kände dessförinnan och depressionen han föll in i.

Efter sina två mål mot Real Madrid (det var dessutom honom Carvalho kapade och Gamez dömde straff) kröntes Lafita till stor matchhjälte och själv sammanfattade han det hela såhär: 

- För första gången på två år kändes det som att jag kunde se solen.Det har varit många moln på min himmel, först allt med Deportivo och sedan mitt envisa knä, men nu spricker det upp. Jag behövde en match som den här, jag behövde en sådan förlossning.


 

Lafita är för övrigt den andra aragones någonsin att göra två mål på Bernabeu. Den första var Jesus Domnigo Gavin, och säsongen var den 1956-57. (Den matchen slutade 3-3. Di Stefano gjorde alla Madrids mål.)

 

Men ro är inte menad att vara.

Vi har under säsongen utan särskild hänsyn kastas omkring  nere i botten och är det något vi lärt oss av det så är det att man inte hinner hämta andan. Från 12:e plats till 18:e till 17:e till 19:e, osv.

Och spricker molnen upp är det bara för att hopas snart igen på lite annan front.

 

Igår var det nämligen dags igen. 

Lendoiro kräver att caso Lafita omprövas ännu en gång och inledande förhandlingar har ägt rum i La Coruña. 

Eftersom Agapito Iglesias för närvarande befinner sig i Ukraina (där han just slutit en överenskommelse med Shakhtar Donetsk gällande avbetalningsplan för Matuzalem, när allt är klart tillsut kommer han ha kostat oss 13,8 miljoner €) representerades Zaragoza av Javier Poquera och Antonio Prieto.

Lendoiro (inspirerad av Angel Torres?) vill nu att man granskar hur Zaragoza verkligen hade råd att betala de två miljoner man betalade för Lafita (samtidigt som han fortsätter hävda att Depor ska ha ytterligare en miljon då "Zaragoza inte hörde av sig inom angiven tid" och 500 000 läggs på efter skatt). Kanske tror han sig ha bättre insyn i klubbens ekonomi än de som ansvarar för den, men i sin iver att elda på en glöd som börjat falna glömmer han glömmer bort en avgörande detalj (just en sådan vi aldrig glömmer). Alberto Zapater såldes till Genoa för fem miljoner € den sommaren.  2 av dessa 5 miljoner gick till att hämta hem Lafita.

Man stämmer utöver detta privatpersonen Angel Lafita på 25 miljoner Euro för det man kallar ensidig uppsägning av avtal.

 Och nu har Zaragoza tröttnat.

Man har tigit sig igenom Torres anklagelser och tidigare Lendoiros, men någonstans rinner det över, det gör det alltid.

Zaragoza svarar med att kräva Deportivo på skadestånd, för sveda och verk. Man kräver kompensation för den tid man trots att AFE gett klubben licensen inte kunde använda sig av Lafita eftersom alla rättegångar var tvungna att avslutas först. Det rör sig om två månader och till dessa månader adderar Zaragoza kostnaderna i samband med domstolsförhandlingarna och sätter slutligen 1,5 miljoner € bakom likamedtecknet.

 

Hur slutar den här delen i sviten, måntro?

Annorlunda?

 

 

(Tänkte spamma fler länkar. För den som har sisådär en halvtimme att lägga på något vettigt rekomenderar jag denna - En el Fondo Norte - om matchen mot Real Madrid. Och den som bara har nån minut eller så över kan ju i alla fall se det här klippet som man gjort inför finalernas final, mot Osasuna på söndag, om vilken Ander för övrigt säger såhär: Skönt att det i alla fall snart utspelar sig en riktig final bland alla clasicos. Det behövs mer ordentlig fotboll, och mer riktiga finaler, den på Wembley är inte en riktig final men den på La Romareda är det.)

Con vosotros, la batalla está ganada.