Inför Gimnástic - Deportivo
Deportivo åker till sydligaste Katalonien i förhoppningar om säsosengs första bortaseger...
Varje säsong i La Liga dyker det upp ett - för de flesta av oss - nytt, spännande och inte sällan gemytligt lag. Trevliga bekantskaper som Cádiz, Numancia och Albacete har passerat genom våra liv och visat upp den Iberiska halvöns mångsidighet.
I år heter detta lag Gimnástic de Tarragona, fritt översatt till svenska blir det ”Gymnastik från staden som delar namn med chokladhistoriens fulaste omslagspapper”, ungefär. Staden, som för några tusen år sen var huvudort för de keltiberiska kessetanerna, befolkas idag av 128 tusen infödingar och en hel massa glassnörvlande, midjeväskbärande turister.
Klubben Nástic har klättrat upp och ned mellan diverse serier sedan 1914 och har hittills den här säsongen haft det tungt. Man ligger för närvarande näst sist, med fyra poäng och noll hemmasegrar, och genomled i veckan en chockartad eliminering från Copa del Rey då man på hemmaplan besegrades av Valladolid med 3-1. Som om inte detta vore nog saknar man dessutom flera nyckelspelare. Anfallarna Gil, Irirzun och Makakula är alla skadade, dessutom är mittbacken Llera avstängd.
Den hårt ansatte Galiciske tränaren Luis César Sampedro förfogar dock över viss kvalitet. Han mönstrar sannolikt ett anfallspar med Javier Portillo och Antonio Pinilla. På mittfältet hittar vi bl.a. duktiga nyförvärvet Generelo och hårfagre Abel Buades. Backlinjen består av kasserade spelare från Barcelona, Valencia och Betis och hålls ihop av Paraguayanske landslagsmittbacken Julio Cáceres.
I Deportivo är tongångarna, som Tomas Öberg alltid bäst uttrycker det, dur och moll om vartannat. Onsdagens cupmatch mot Racing var i 120 minuter en seg historia som utterliggare kastar ljus åt Depors usla bortaspel. Att man till slut vann straffsparkstävlingen ändrar ingenting, förutom att den gav oss det obetalbara privilegiet att skratta bäst och sist. På individuell basis har nyheterna också varit av blandat material. Alberto Lopo, Joan Capdevila och Javier Arizmendi blev alla uttagna till Spanska landslaget, något som tyvärr säger mer om Luis Aragones sinnesnärvaro än spelarnas kvaliteter, även om det naturligtvis är buskul.
Bland mollmelodierna är en skada på Aldo Duscher den mest ljudliga. Duscher har skaffat sig en muskelbristning i vänster lår, något som kommer att uppehålla honom från fotbollsplanen i minst en månad. Detta kan tyvärr mycket väl innebära att vi sett vår underbare Argentinare för sista gången i blåvitrandigt då han står först i kön att lämna klubben i Januari.
Om morgondagens råder, som så ofta i dessa tider, en nervös och ångestfylld längtan. Att laget gjorde säsongens kanske bästa match mot Barcelona innebär inte alls att seger mot nästjumbon är att räkna med. Lagets bortaspel har varit ett enormt mysterium hela säsongen, och det krävs stora förändringar i både introvert och extrovert fotbollsspelande för att en vändning ska komma i den här matchen.
De elva startande påminner mycket om mannarna från lördagen. I mål står Aouate, som för varje sekund i världens vackraste tröja framstår mer och mer som en Secret Service-agent till målet - och det trots att störste konkurrenten Gustavo Munua plockar straffar som om det vore äpplen.
Backlinjen blir exakt som för en vecka sedan. Joan Capdevila har haft vissa skadekänningar i veckan, något som dock inte hindrar kaptenen från att hålla den vänsterkant han regerar över. Jorge Andrade startade cupmatchen men blir även i fortsättningen lugnt matchad (något som inte hindrar Luis Felipe Scolari att ta ut honom till onsdagens träningsmatch). Detta betyder att Lopo och Juanma fortsätter att skvallra för oss om deras hemliga superhjälteliv.
Till höger får Alvaro Arbeloa återigen chansen, något som är brukligt för den som neutraliserar Ronaldinho.
På mittfältet får Coloccini och Sergio fortsätta att agera Pivotes. Detta kan te sig något underligt då de båda tillhörde de sämre mot Barca, något som ledde till att de också blev utbytta.
Den främre delen av mittfältet börjar kännas igen. Pichichi Arizmendi får fortsatt förtroende på högerkanten, även om flåsandet från Lolo Estoyanoff är intensivare än någonsin. Till vänster verkar Christián Hidalgo slutligen cementerat sig, något som varmt välkomnas av de flesta av oss då hans inställning och finurlighet varit en fröjd att skåda. I mitten verkar Verdú ha slagit fast att det är han som, på obestämd tid, kånka på den enorma bautasten som bär på inristningar som Valeron, Djalminha och Manjarin. Ett Sisyfusuppdrag (läs Camus!) möjligen, men hittills har den 23-åriga katalanen inte gjort någon besviken.
Längst fram hittar vi, om man vill lägga den politiska korrektheten därhän, veckans bomb. Riki, svindyr anfallsdiva, bänkas till förmån för Adrián. En stor och, för alla utom Caparrós, kontroversiell nyhet. Capa kommenterar det dock med samma självklara axelryckning som han kommenterar allt annat; ”Det är ingen chansning. Grabben vinner mer och mer mitt förtroende, han vill utvecklas och har fantastiska kvaliteter”. En stor hedersbetygelse till den artonåriga anfallaren naturligtvis, men om man spelar kommentaren baklänges hör man Capa klart och tydligt säga ”Nu får du fan skärpa dig Riki!”.
Som sagt. En match som Depor borde vinna, och en match som vi sannolikt måste vinna, ifall vi vill vara i kapplöpningen till Europa. Nu är ju det här en kombination som bådat illa förr, så att ha några som helst förväntningar på matchen är inte att rekommendera. Men vi kan hoppas.
Troliga laguppställningar:
Gimnástic: Ruben Pérez - Ruz, Cáceres, David García, Mingo - Abel Buades, Generelo - Cuéllar, Pinilla, Juan Díaz - Portillo.
Deportivo: Aouate - Arbeloa, Juanma, Lopo, Capdevila - Sergio, Coloccini - Arizmendi, Verdú, Cristian - Adrián.
Domare: Rubinos Pérez.
Tid: 17:00
Plats; Nou Estadi
