Juventus - Deportivo 0-1
Champions League äventyret kan fortsätta efter bragden i Turin.
Visserligen var Juventus otroligt skadedrabbat redan innan matchen. Visserligen fick de också sin lagkapten och stjärnspelare skadad redan i matchinledningen. Icke desto mindre så var det ändå en stor bragd som Depor utföre i går kväll. Vem hade kunnat ana att Depor som visat tveksam form i ligan skulle åka till Turin med den knappa 1-0 ledningen man hade sedan förra mötet för att sedan vinna och slå ut de italienska giganterna.
Juve var som sagt ett sargat lag redan innan matchen. Den långa skadelistan innefattade bland andra Zambrotta, Maresca och Trezeguet, för att nämna några. Redan i den 5:e minuten tvingades även Del Piero att gå av till följd av något som såg ut att vara en sträckning, Depor var å sin sida så gott som fulltaligt och laguttagningen var helt perfekt av Irureta. Pandini startade och den slöe och oengagerade Tristán satt på bänken. Vidare spelade Capdevilla och Scaloni ytterbackar, och skötte denna uppgift på ett förtjänstfullt sätt.
Jag var orolig att Depor skulle spela alldeles för defensivt redan i matchinledningen. Otaliga returmöten har haft den karaktären och allt som oftast tappar man då den knappa ledning man har med sig. Nu skedde inte detta. Depor visade upp sig från sin allra bästa sida och bjöd i den första halvleken på ett stundtals lysande passningsspel. Dessutom var det effektivt och man kom inte bara framåt utan lyckades även skapa ett flertal målchanser. Utdelning kom redan i den 12:e minuten då Molina skickade iväg en långboll mot Pandiani. Ferrara och Montero lyckas inte få undan bollen och Pandiani håller sig påpassligt framme och slår in sitt fjärde Champions League mål för säsongen. Juves backlinje har kritiserats under säsongen och säkerligen lär deras status inte höjas efter gårdagens match.
Det snabba ledningsmålet gav Deportivo ett enormt självförtroende och man visade upp ett beundransvärt lugn i sitt spel. Få passningar slarvades bort och försvarsspelet höll världsklass. Andrades backspel var en fröjd att skåda och han har verkligen gjort brytningar till en konstform. I fråga om brytsäkerhet har han få övermän i den europeiska fotbollen. Även hans kollega Naybet förtjänar beröm för mycket säkert och pålitligt spel. Juve kom egentligen inte fram till några riktiga målchanser under hela den första halvleken. Undantaget var Miccolis skott från nära håll som Molina dock gjorde en storartad räddning på. Lugnet ett Depors spel växte ju längre halvleken led och tanken på att Juve behövde in med tre bollar för att gå vidare ingav säkerligen viss trygghet hos gästerna.
Till den andra halvleken var det därför naturligt att de offensiva initiativen blev allt färre från Depor. Man lyckades däremot behålla samma fina passningsspel som hade kännetecknat hela den första halvleken och man fortsatte att spela lugnt och metodiskt. Mer förvånande var att Juve inte heller lyckades etablera något som helst tryck mot bortalagets mål. Kanske berodde det på Depors fina passningsspel kombinerat med det säkra försvarsspelet, men även på det faktum att de flesta Juve spelarna underpresterade grovt igår. Nedved var en skugga av sitt forna jag och Di Vaio sprang mest offside. De enda farligheterna som Juve lyckades skapa var en frispark från Miccoli som Molina inte bara parerade utan han lyckades även styra bort returen till hörna (något att dra lärdom av Howard), samt ett fint ribbskot från långt håll av Appiah.
Segern kändes aldrig hotad och Irureta bytte in Fran, Duscher och Diego Tristán. Den sistnämnda visade upp ett fint dribblingsnummer och även om skottet blev lamt var detta det bästa jag sett honom göra på mycket länge. För mig är Pandiani i dagsläget odiskutabelt förstaval som anfallare. Framförallt visar han upp en helt annan vilja och hunger än vad Tristán gör. Igår var det just denna vilja och hunger som gav oss segermålet.
Efter en match som denna är det så många man vill framhålla. Molina svarade för ett par matchavgörande räddningar och hela backlinjen spelade mycket stabilt. Mauro Silva upphör aldrig att förvåna och det är otroligt att man kan hålla så hög klass vid den åldern. Igår var han dominant igen. Valerón visade prov på sin gudomliga teknik och vållade vissa problem för Juve försvaret. Pandiani var inte särskilt delaktig i själva spelet men han var på rätt ställe vid rätt tidpunkt och avgjorde matchen åt oss. Det räcker. Luque och Victor var tämligen anonyma och kom inte till så många lägen, men utan att vara dåliga på något sätt. En dag som detta spelar det dock ingen roll. Det som imponerade mest var det sätt på vilket laget genomförde matchen. Istället för att dra sig tillbaka och spela på resultat vågade man prestera ett eget spel och det ska alla ha en eloge för. Att slå Juve borta är stort. Mycket stort.
På fredag lottas kvartsfinalerna. Det är med stor glädje jag konstaterar att vi är med där. I en omröstning bland svenskafans läsare såg jag att Juve var tredjehanshandsfavorit till att vinna Champion League titeln med 10 % av rösterna. Depor ligger näst sist i samma omröstning med endast 1 %. Återigen ett kvitto på hur oväntad och meriterande denna seger är. Chansen till ligaseger är sedan tidigare borta. Drömmen om Champions League lever. Den lever i högsta grad.
Laguppställningar:
Juventus (4-3-1-2): Buffon - Thuram, Montero, Ferrara, Legrottagie (46 Pessotto) - Camoranesi (70 Chiumento), Appiah, Tacchinardi - Nedved - Di Vaio, Del Piero (8 Miccoli).
Deportivo (4-2-3-1): Molina- Scaloni, Naybet, Andrade, Capdevilla - Mauro Silva, Sergio - Victor, Valerón (77 Duscher), Luque (62 Fran) - Pandiani (82 Tristán).
Mål:
0-1 Pandiani 12
Varningar: Tacchinardi, Ferrara, Victor, Mauro Silva, Montero
Domare: Lubos Michel
