Frossa mitt i fastan

Zaragoza avslutar 315 mållösa minuter med att göra lika många mål på en timme som på sina senaste sju matcher.

Jag vet inte hur många lag Zaragoza är.
De två senaste omgångarna har det trött ståtts och trampats vatten på det där sättet som gör att det känns som att man flyter medan man sjunker långsamt.
0-0 mot Burgos följdes av 0-0 mot ett annat u-go-aktigt lag: tabelljumbon Lugo och när veckan var över låg Zaragoza på artonde plats, med sex poäng ner till Malaga och nedflyttning. Kryss-Zaragozat är det som står för Zz, antar jag (min text om Lugo föregicks av en annons om "sömnpillret alla pratar om" som varning.
Och då kunde 0-0 nästan ändå upplevas vara "bra" i jämförelse med matcherna som föregick; Zaragoza - Deportivo Alaves 1-4, och Malaga - Zaragoza 3-0.
Det går att säga mycket om Förlorar-Zaragoza och det ska gudarna veta att det också gjorts, men halvdant gör de minsann inte jobbet och det får man ge dem.
Cred where cred is due och allt det där.

Förutom att Jair valde att förlänga sitt kontrakt och samtidigt passade på att presentera en väldigt snygg röd träningsjacka som jag gärna vill ha har det varit dåligt om Zaragoza och bra saker den sista månaden.
Tills idag.
Då var det Zaragozat som vinner plötsligt tillbaka. (Jag tror det är de tre aaa:na.)
Jag säger plötsligt för de kommer alltid utan förvarning och så sitter man där i soffan med all vaniljsås som fanns att köpa i affären så att något gott åtminstonde ska komma av den här eftermiddagen bara för att 96 minuter senare finna sig på väg tillbaka till kyskåpet med ett halvtomt paket.
Va fan hände?
Eller vad hände, Fa, som min bebis skulle säga.


Det började med en tribut.
Jesús Villanueva skulle tackas av.
I 33 år har han varit Real Zaragozas läkare och nu kliver han helt åt sidan (även om han gått i pension sedan ett par år har han varit med och assisterat som den sortens man gör, den som är driven eller kallad av något annagt än bara det rent praktiska ett jobb är).
Det var en hel del gamla favoriter på plats för att visa sin uppskattning. Gamla presidenter som Eduardo Bandrés (han var "min" första president i Zaragoza) och Fernando Zamora till exempel. Victor Fernandez var där.
Och gamla spelare! Xavi Aguado, Celada, Movilla och Javier Paredes. Pedro Herrera.
Jag ska inte dröja kvar vid detta men vill bara säga att jag känner viss oro över att han lämnar helt nu, inte ens ett år efter att vi köpts upp av Bröderna Mas och co.
Titta på den här bilden som togs innan matchen.
(Foto:RealZaragoza.com)
Man ser på Villanueva vad han tycker om Raul Sanllehi och han ser bara kameran han. The photo-op.

Nåja.
Matchen var det!
Det var ett närmast enastående Zaragoza, det som gick ut på La Romareda idag?
Och då hade Fran Escriba inte ändrat särskilt mycket.
Miguel Puche och Valentin Vada var med i offensiven från start, Frances var tillbaka i backlinjen men i övrigt såg det ut som sist.

Leganes, som kom till matchen med fem raka utan seger; en mer än vi!- inledde med att försöka etablera bollinnehavet, men när de väl hade det visade de inte på några spår av varken offensivt djup eller självförtroende och det blev aldrig farligt.
Zaragozas försvar höll dem väl i schack.
Framåt hände det inte jättemycket. Bebé försökte spela fram Nieto men passningen blev för brant för vänsterbacken och Giuliano Simeone kändes överspeedad istället. Han sprang på allt som fanns och inte fanns.
Och när Zaragozas seger väl började ta form var det genom honom.
Det tog trettiofem minuter.
På sin färd genom hela Legans liknade han mer än kyckling som tagit sig ut genom stängslet, fått med sig en kotte som den sparkar framför sig medan den flaxar och viftar med armarna och flänger med huvudet samtidigt som den jagas av grannskapets alla katter.
Jag tror det är ett snyggt mål egentligen, eller en "snygg presetation", men Giuliano tänker inte på vad han gör här - han bara gör.
Han tar sig förbi två spelare som båda kastar sig efter hans ben, han passar fram sig själv, lyfter bollen över nästan hord och är plötsligt inne i straffområdet.
Han gör mål.
Och tappar huvudet fullständigt.
Han vet inte vad han ska göra så han rusar ut i publiken, han gråter och viftar, han bankar på skölden, han faller på knä, han pekar på sitt namn; han gör varenda målgest på femton sekunder. Hans landsmän firade inte mer när de vann VM-guld.

I andra halvlek kändes Zaragoza oroväckande samlade.
Backlinjen låg högt upp precis bakom mittfältet och man pressade tillbaka gästerna.
Det är väl Escribas "idé" - den att träckla ihop försvarslinjer över hela planen och se till att hjälp och täckning aldrig är långt borta samtidigt som man ska kunna kontra djupare.
Idag fungerade det..
Puche, Giuliano och Bebe fick många bollar att springa på djupet på.
Jag tyckte om det.
Tycker om det.
Det här är den roligaste sortens fotboll att titta på.

Efter ett misslyckat kontringsförsök av Leganes snappade Giuliano Simeone återigen upp bollen långt nere i planen och drev med den ända in i gästernas straffområde. Han var på vippen att snubbla ut ur den spelbara delen av planen då  Leganes' Sergio Gonzalez lade sig i handlingen och stoppade bollen med handen.
Domaren VARade och VARade och när han till sist  tvingats medge att det inte fanns retorik nog att diskvalificera handsen med fick Zaragoza till slut sin straff.
Valentin Vada sköt - rakt på Leganes målvakt Asier Riesgo, som inte klarade av att hålla  fast bollen, och så fick Vada sätta sin egen retur.
2-0!
Det gick att andas ut lite.
För ingenting utom möjligen ett videokklipp man har noll intresse av att se men som någon insisterar på att visa upp för en är längre än de minuter man leder med 1-0.

Resten av matchen flöt Zaragoza omkring på en självförtroendevåg som gjorde dem underbart odrägliga.
Jag älskar det med det här laget.
De har inte vunnit på en månad.
Hemma har de inte vunnit på tre månader.
Men när det leds är det som att det här är deras enda identitet.

Leganes annonserade ett byte och La Romareda började busvissla.
Det var Juanjo Narvaez - ni vet han som var en av våra bästa spelare de två senaste säsongerna och som drog på sista dagen i höstas. 
Jag blev glad.
Rätt åt honom, sa vi här hemma.
Rätt åt honom.
Det kan han ha.
Jag vet att tiden vill putsa bort varenda känsla men den har inte nått hit än. Här får du vissla ut någon som vände ryggen till.
Här finns utrymme för mänsklighet med eller utan prefix.

Kort efter att Navaez kommit in gjorde Zaragoza 3-0 och fastställde slutresultatet.
Bebé skickade iväg en boll till Nieto på djupet, och vänsterbacken som pendlar mellan straffområdena serverade Puche som enkelt satte den.



Det är nio poäng ner.
Tolv upp till kval.
Och nästa söndag är det derbi en Huesca. 

3 kommentarer

Nina Månsson2023-03-12 19:04:00