Spridda tankar efter Förlusten

Eurogeta föll med flaggan i topp. Både känslor och tankar är osammanhängande, men stoltheten är starkare än någonsin.

Getafe må ha förlorat igår på Coliseum, men i mina och många andras ögon är man ändå vinnare. Man plockade fram allt det fina med fotbollen, och visade sedan upp det tiofalt. Contras otroliga mål, Belenguers djupledslöpningar från backlinjen trots ledning i matchen, Cortés prickfria försvarsspel mot Franck Ribery, och dessvärre, dess ständigt inbyggda ovisshet. Fotbollen är grym, men därför är den också så vacker.

De blåklädda titanerna förtjänar alla att hyllas som hjältar, och förtjänar allas sympati och respekt. Bayern München förtjänar för den sakens skull inte motsatsen. De råkade bara spela med i ett drama där de redan på förhand utmålats som den stora boven. De ska hyllas för segern och för att de till slut gjorde vad som krävdes för att tränga igenom den spanska försvarsmuren.

Jag är säker på att Laudrups mannar kommer tillbaka. Ju grymmare förlust, desto större revanschlusta, och i slutändan, desto större stolthet. Den här matchen kommer att vara något man i all framtid kan blicka tillbaka på, dagen då ett gäng uträknade spanjorer sånär fällde ett av världens största lag med bara tio man på banan. Det är en match spelarna kommer att kunna berätta om för sina barnbarn. Föreställ er bara Manuel Tena eller Mario Cotelo som för några säsonger sedan huserade i Segunda, beskriva den här matchen. ”Och en vecka senare spelade vi cupfinal mot Valencia!”, kan de sedan tillägga.

När man väl står inför Förlustens fula ansikte gäller det att inte spotta honom i ansiktet. Det gäller att med fast blick se honom i ögonen, ta hans hand, skaka den och tacka för en god match. Du kan sedan gå iväg med mer eller mindre stolthet intakt, fylld av bitterhet och ilska, men du vet att du åtminstone respekterat fotbollens allra innersta väsen; ovissheten. När Getafes spelare lommade av Coliseum igår kväll gjorde man precis så, och jag tror rentav att Förlusten skämdes lite över sig själv. Då finns det all anledning blicka framåt med ett leende på läpparna.

0 kommentarer

Stefan Hesserud Persson2008-04-11 14:06:00