MFF vidare efter straffar...
Vilken match! Fantastiska spelarinsatser, högt tempo och vilka mål vi fick se!
Nu är det ju tyvärr inte MFF:s match mot Helsingborg Södra jag beskriver utan Arsenals och Valencias uppvisning i Champions League. Efter att ha stått och våndats på ett vindpinat Olympia i nära tre timmar så undrade man vad jag och övriga ca 500 MFF:are som stod och frös höll på med. Varför är man så in i bövelen intresserad av det här spelet? Svaret fick jag senare på kvällen när jag såg den inspelade TV3 sändningen från Highbury. Fotboll är ett underbart spel, det var synd att inte MFF hade motivation nog till att visa oss det på onsdagskvällen.
Jag försöker i alla fall övertyga mig själv om att det var dålig inställning som var den bidragande orsaken till att MFF aldrig fick in bollen bakom den duktige Helsingborgsmålvakten Conny Rosén. Nu stod jag inte och räknade chanserna MFF hade att åstadkomma ett mål men de uppgick säkert till ett tjugotal. Men bollen ville helt enkelt inte in. Ofta beroende på att MFF-spelarna kom in den avgörande situationen en tiondels sekund försent, och det är väl ett bevis på att den hundraprocentiga inställningen inte finns där, eller?
Jag ska inte ta upp läsarnas tid genom att dryfta vad som exakt hände i vilken matchminut o.s.v. Matchförloppet var det samma under de 120 minuter som spelades. MFF:s backlinje spelade runt bollen och hittade inga spelalternativ eftersom ingen av de övriga spelarna behagade möta bollen. Till sist fick de slänga upp en långboll som en Zlatan med prestationsångest oftast snyggt tog ner men sedan kände han sig ,för att visa att han är värd 85 miljoner, tvungen att dribbla av fyra motståndare. Detta slutade oftast med att den fjärde lyckades skyffla undan bollen och så börjades det igen...
De enda av MFF:arna som visade upp lite av det som sett så bra ut på försäsongen var Joseph Elanga, Jimmy Tamandi och den inhoppande Marcus Rosenberg. Marcus Winqvist ville mycket men lyckades inte riktigt med det han företog sig, men hos honom fanns i alla fall viljan att åstadkomma något. Mittlåset Persson/Majstorovic gjorde inga misstag men skärpan i uppspelen fanns inte där. Micke Roths insats på vänsterbacken höjde enbart Robert Kjellins chanser till spel på måndag mot AIK. Fedel hade inte mycket att göra så han skapade som vanligt sina egna problem genom att vara ute närmre mittlinjen än sitt eget mål och dribbla. När ska han sluta plåga oss stackars supportrar?
Fedel tog dock revansch under straffsparkarna som fick avgöra matchen. Det kändes faktiskt som om Fedel hade större chans att rädda straffarna än vad övriga spelare hade att göra mål på sina. Lyckligtvis gjorde ju i alla fall några av dem mål och efter mycket om och men stod det klart att dörren till Europa fortfarande står på glänt.
Avsaknaden av Erik Johansson och Peter Ijeh kändes under matchen stor. Utan Johansson dras tempot ner och utan Ijeh finns det ingen som river sönder försvaret. Jag har också känslan av att Ijeh förstår sig på Zlatan bättre än vad Lilienberg gör. Vi får se på måndag om dessa två kan innebära någon förbättring. För en förbättring behövs! Jag tror inte Olle Nordin som satt på läktaren blev alltför skärrad av det som MFF lyckades prestera på Olympias dåliga gräsmatta.
Avslutningsvis vill jag utrycka min beundran över de HIF-supportrar som är så intresserade av det ädla spelet fotboll så de lägger ner en onsdagskväll och en hundring på att komma in på Olympia enbart för att bua, jubla åt alla MFF:s misstag och skrika "Hata hata hata MFF". Det tyder på ett fantastiskt fotbollsintresse....
