Det finns hopp för Málaga
När domare Clos Gómez satte pipan till munnen på La Rosaleda igår så var det inte bara den första Primeramatchen på La Rosaledas gräs på evigheter. Det var också Málagas första poäng i La Liga på över två år. Trots det var de 25 200 åskådarna besvikna. De säger en del om kraven på laget som alla förstår kommer få en tuff säsong. Varje match, varje poäng är livsviktig. Inte minst de på hemmaplan. Ändå har Málaga C.F vunnit en av sina kanske hårdaste matcher bara genom att vara i La Liga.
Málaga har fortfarande inte vunnit på i den högsta ligan på två år, sju månader och elva dagar (räkneuret tickar fortfarande) men ändå ser läget i laget bättre ut på länge. När Málaga 2006 åkte ur la Primera División så var det inte många som trodde på laget. Klubben hade stora ekonomiska problem, de största stjärnorna hade sålts av och laget rasade i tabellen efter förluster som avlöste varandra. Inför Segundasäsongen försvann de stjärnor som var kvar och livremmen drogs åt. Kvar fanns spillror av ett stabilt Primeralag och nytillkomna dussinspelare.
På något sätt gick det vägen ändå.
Till den andra säsongen hade ekonomin sanerats något och fler dussinspelare köptes in. En hel startelva faktiskt. Och vi fans kunde bara ana vilken misär som skulle komma. Men istället vände allt. Efter en helt osannolik säsongsinledning där Málaga vann åtta raka matcher grejades avancemanget egentligen redan där och resten är historia. Idag är Málaga åter ett Primeralag, ekonomin är sakta men säkert på att stabiliseras och klubben ser med tillförsikt på säsongen. Alla är överens om att laget inte är det bästa Málaga C.F haft och att säsongen kommer bli en lång, lång kamp men laget kan mycket väl vara det intressantaste föreningen haft. Fernando Sanz har verkligen gjort stordåd med små medel. Och lösningen stavas hemvävt.
Málaga har alltid varit en klubb som fostrat många talanger och sedan spridit dem vidare över den Iberiska halvön. Skillnaden nu är att många av de spelarna nu återvänder hem. Förvisso inte som talanger men istället som rutinerade herrar. Sanz har plockat hem gamla legender som Dely Valdés och Pedro Contreras att jobba i organisationen och spelare som Fernando, Nacho, Duda och Miguel Ángel som viktiga kuggar i laget. Herrar med hjärta för klubben. Gentlemän som kan och kommer bli guld värda på sikt. Det enda som fattas nu är stabilitet och poäng, två nog så viktiga saker.
Prio ett är att klara sig kvar i Primeran för att därifrån kunna utveckla laget till nästa säsong och därmed kunna etablera sig såväl ekonomiskt som sportsligt.
Folket i Málaga kräver ett lag i den högsta divisionen och det vore väl tusan om Spaniens femte största stad skulle vara utan representation i den finaste av ligor. Men folket måste också inse att detta är en process. En process som kommer ta lång tid där tålamod är nyckelordet. Fortsätter bara Antonio Tapia att jobba vidare så måste det bara lossna framåt till slut. Det som saknas är ett tryggt grundspel men matchen mot Athletic var ändå ett stort kliv framåt mot tidigare debackel.
Ja, det finns mycket att glädjas åt på Solkusten men det finns också mycket att oroa sig för. Tiden får utvisa hur det går. För det kan verkligen sluta hur som helst för Málagas del men det viktigaste just nu är att vi är tillbaka.
Jag är iallafall inte orolig. Historien visar att Málaga alltid kommer tillbaka på något sätt hur det än går och snart ska vi väl kunna vara ett lag som slåss om Europaplatserna igen.
Så blunda, luta er bak och njut. Hur det än går kan ingen ta den här säsongen ifrån oss!
Aupa Málaga!
