Málaga - Dr. Jekyll och Mr. Hyde
En storsatsande oljeshejk, stjärnvärvningar, en fjärdeplats i La Liga, ekonomiskt förfall och succé i Champions League. Alltid händer det något på Costa del Sol. Mediautrymmet har trots det aldrig varit större som när UEFA stänger av klubben från att spela i Europa nästa år. Något som ger belackarna vatten på sin kvarn. Men vad är egentligen sanningen runt Málaga C.F?
Málaga Clúb de Fútbol har två ansikten. Det ena är mer använt i media och ger en bild av en klubb som inte sköter sin ekonomi. Där ägaren har egna intressen och använder klubben som ett politiskt medel för att få sin vilja igenom. Får han inte det, investeras inte mer pengar. Spelarna får då inte sina löner och hotar att lämna, styrelsemedlemmar avgår, stjärnspelare reas ut och det är allmänt kaos.
Den bilden är till viss del sann.
Den andre bilden av Málaga är en liten klubb som aspirerar på att nå Europas toppskikt. Helst inom fem år, enligt ursprungstanken. Verkligheten sa två år. Al-Thani kom till klubben, betalade av alla skulder och började tala om en ny arena. Men kunde han egentligen driva en fotbollsförening? Mer meriterade spelare köptes in, administrationen utökades, löner höjdes. Klubben hängde inte med. Allt gick för fort och Málaga hade inte någon plan för vad de skulle göra. Pengar försvann snabbare än de kom in, shejken tröttnade och skuldberget växte på nytt.
Den bilden är också sann. Båda dessa bilder av Málaga är verklighetens Málaga, det och lite till, både på gott och ont. Som vanligt ligger verkligheten någonstans mittemellan, vart exakt är det ingen som vet, troligen inte ens de inblandade själva. Shejk Al-Thani har varit allt annat än närvarande på sistone om man säger så. Men räcker detta för att stänga av klubben från Europa?
I somras, när Málagas problem började uppdagas, kom snabbt rubrikerna om kris och att luftslottet skulle haverera. Málaga hade inte följt de nya riktlinjerna om ekonomiskt fair play och ej heller betalat övergångssummor till andra lag för spelare de köpt. Sportchefen Fernando Hierro avgick i protest mot hur klubben sköttes och de största stjärnorna reades ut samtidigt som kritikerna inte var sena att tippa laget i botten av både La Liga och Champions League. Truppen var tunn och spelarna skulle lämna i rasande fart. Självklart kunde inte en utländsk investerare från Qatar ha rent mjöl i påsen, än mindre sköta en fotbollsklubb. Det visste ju alla, Málaga fick bara det de förtjänade.
Nu, nära halvåret senare är tongångarna annorlunda, Málaga slåss i toppen av La Liga, är i åttondelsfinal i Champions League efter tidernas succé i turneringen och är dessutom på god väg nå kvartsfinal i Copa del Rey. Och viktigast av allt - hela hösten har gått åt att sanera ekonomin genom att lägga upp handlingsplaner tillsammans med Skatteverket och UEFA, bland annat för att få ta del av vinstbonus från Champions League. Det senaste snacket gjorde gällande att UEFA skulle betala ut bonusen vilken dag som helst. Det ska UEFA nu också göra, bara det att man förpackade den i ett julpaket bestående av böter och avstängning också. Som en blixt från klar himmel för Málaga som trots allt jobbat otroligt hårt för att komma på banan igen, inte minst stackars villrådiga styrelsemedlemmar som på något sätt måste lappa ihop en klubb där ägaren oftast lyser med sin frånvaro. Flera gånger har spelarnas löner lovats att betalas ut, bara för att shejken i nästa andetag inte vill öppna plånboken. Frustrerande måste det vara. Klubben själva säger de är utsatta för en häxjakt. Så klart en överdrift i stridens hetta, för helt konstigt är det inte att UEFA titar på Málaga, men märkligt är det att det går såhär långt.
Märkligt för att det finns även andra aspekter att ta i beaktning. Alla andra lag som också har problem, varför stängs inte de av? Atlético Madrid och Villarreal är två spanska lag som undkommit UEFAs lie. Faktum är att det enda lag som råkat ut för samma sak är Mallorca, då i UEFA-cupen. Det är lätt att få för sig att UEFA vill statuera exempel och väljer ut ett mindre lag i syfte att skrämma större fiskar.
Samtidigt är UEFAs dom kanske det i slutändan som räddar Málaga. Ingen har riktigt vetat hur det ligger till med shejk Al-Thanis närvaro i klubben och hur stora skulder klubben haft. Nu, efter UEFAs dom, måste Málaga spela med öppna kort. Kort efter domen utannonserade Málaga också att alla outbetalda löner nu finns på spelarnas konton, att skulderna till andra lag är reglerade och att Skatteverket ska få sitt i dagarna. Stämmer allt det finns inga andra alternativ för UEFA än att häva domen mot Málaga, och det är bara hoppas att så är fallet. Stämmer det inte så är det bara ett gäng tomma ord i mängden som supportrar och spelare matats med hela hösten och det är bara att låta dumstruten sitta kvar på sin plats högst upp på huvudet. Det enda vi kan göra är att vänta och se.
Tills vidare är det bara att njuta av den fotboll laget presterar. Förmågan att hela tiden bortse från klubbens problem och de trista beskeden som hela tiden avlöser varandra är beundransvärd. Spelarna har visat en fantastisk moral genom hela säsongen och ingen har gnällt en enda gång i medierna. Tvärtom, bråken har enat gruppen som nu står starkare än någonsin. Segern mot Real Madrid igår är ett tydligt bevis för det och och inga av spelarna har talat om att lämna klubben på grund av allt strul, förhoppningsvis gör ingen det efter nyår heller. Eller som Manuel Pellegrini säger:
– Vi måste leva i nuet och njuta för stunden.
Aupa Málaga!
