Krönika: Om att föreställa sig segern före alla andra
Real Madrid har vind i seglet och vi kan, om vi vill och det gör vi se vårt mål blänka där, se allt liv och rörelse skymta förbi oss. Som små diabilder, korta skarpa bilder dyker upp när vi sist fick se Real Madrid dra hem segern, när Raúl så ståtligt höjde världens vackraste erkänning.
Det vänder snabbt i fotbollsvärlden, man tror sig kunna sätta sig tillrätta och smutsigt bara ge upp allting samt långsamt se på när tiden för iväg med denna säsong. Plötsligt vänder allting, ljuset har börjat finna dig och inte tvärtom.
Fotbollen har alltid hemligheter den vecklar ut, vi fans kan egentligen bara glädjas, vi följer kampen på första plats och någonting är aldrig vidare säkert. Barcelona har fått sina lätt druckna, förälskade ögon mot sig hela säsongen - alla har redan bestämt hur denna säsong skall sluta, och jag har alltid insett att det är det farligaste man kan göra som supporter. Gud straffar nämligen de som inte kan eller vill föreställa sig det värsta. Real Madrid har vind i seglet och vi kan, om vi vill och det gör vi se vårt mål blänka där, se allt liv och rörelse skymta förbi oss. Som små diabilder, korta skarpa bilder dyker upp när vi sist fick se Real Madrid dra hem segern, när Raúl så ståtligt höjde världens vackraste erkänning.
Den långsamt kravlande dramaturgin påminner starkt om säsongen 2006/2007, jag vill inte på något sätt få detta till samma fantastiska slut, däremot vill jag förmedla och poängtera att ingenting är på långa vägar klart. Poängen till Barcelona minskar onekligen i ett fantastiskt tempo, de tydliga leendena uppenbarar sig allt oftare. Jag är nästan alltid barnsligt naiv, och blir nästan alltid straffad för det också, men jag blir så uppspelt, så oförklarligt lycklig när alla våra lojala spelare gemensamt slår sina förankrade nävar i bordet, spänner sina ridderliga ögon i varandra och lovar att göra allt som står i deras makt att runda, och gå förbi Barcelona i jakten på titeln.
En supporter skryter ofta med att sin kärlek till klubben bara växer, det inte den supporten vet är att det är likadant för alla. Sanningen är den att kärleken ökar varje dag, når sin kulm exakt i varje stund. Kärleken är alltid i nuet, hjärtat vidgar sig, och klubben fångar det där utrymmet retsamt fort.
Vår legend Raúl har prickat toppformen i precis rätt tillfälle, enbart en sann mästare gör så. I varenda en i detta vita pulserande lagbygge så går en gemensam vinnartråd, som pumpar liv och trygghet, jagar bort alla destruktiva tankar. Vi vågar tro på det bästa, liksom att varenda en som tillhör vår ståtliga klubb vågar föreställa sig segern före alla andra.
Sedan kan alla häcklare, skojare och neandertalare säga vad de vill om vårt naiva förhållningssätt till verkligheten men vår kärlek dör liksom aldrig ut, blir bara allt intensivare med tiden. Alla de som skrattat mig i ansiktet, och som retsamt påpekat hur många poäng Real Madrid har upp till Barcelona kommer få se, att moral och vilja betyder allt när saker och ting börjar dra ihop sig.
Vi lämnar ut vårt hopp till Real Madrid. Vi vågar tro på att tro, det är stort och mäktigt. Vi kikar försiktigt ut från våra hus, drar på hos vår Real Madrid-mössa och innan säsongen är slut skall alla få se, att gud straffar de som inte kan föreställa sig det värsta.