Liverpool - Real Madrid 4-0: Tack och god natt
Här ska man skriva något sorgset och poetiskt. Jag drar till med klassikern; "avgå alla!"
Det fanns ju verkligen förväntning och förhoppning innan match, 0-1 från matchen i Madrid kändes inte som en omöjlighet att vända på även fast de flesta insåg hur svårt det skulle bli.
Efter cirka 46 sekunder in i matchen insåg varje fall jag att det var kört, helt kört. Liverpool gick fram som en ångvält och borde ha gjort både 1 och 2-0 inom loppet av fem minuter.
1-0 gör Torres. Är det frispark när El Niño lägger handen på Pepes axlar? I Italien och Spanien får du den alla dagar i veckan, sen kan man diskutera om det ska vara så, i Champions League på Anfield får du den inte. Kuyt kan istället raka in bollen till Torres som enkelt placerar in ettan.
Tidernas kanske mest skitnödiga assisterande domare ger sedan Liverpool en straff när Heinze får bollen på axeln. Visste inte om man skulle skratta eller gråta. Det enda jag känner är att det är skönt att det blev 0-4 så att inte denna horribla straff blev avgörande. Men det är klart att den kom helt fel i matchens skede, spiken i kistan satte sedan Steven Gerrard (och ja, jag säger det nu: världens bästa fotbollsspelare).
Nu borde väl Real Madrid vara taggade efter paus? No. Istället gör Steven Gerrard 3-0 på ett manér bara en riktig "superstar" kan göra. Fotbollsporr och total ridå.
Liverpool är sedan så pass överlägsna att man byter ut Steven Gerrard mot den 12-åriga skådespelaren i "This is England". Briljant.
En italiensk boxare sätter sedan 4-0 och Iker Casillas tårar rinner ner för ett uppgivet ansikte.
Real Madrid skapar ett par farliga chanser men bollen vill verkligen inte in. Ingenting fungerar.
Summering
Elva män mot elva pojkar. Det går knappt att förklara hur uselt Real Madrid agerade i den här matchen. Det finns som jag ser det två spelare som kämpar för sitt klubbmärke i denna match, Iker och Lass. Den förstnämnda är världens bästa målvakt och utan spanjoren i mål hade 0-4 mycket väl kunnat bli 0-7. Lassana Diarra är överallt men på tok för ensam.
Arjen Robben nuddade inte ens bollen innan paus. Fernando Gago såg lika rädd ut som ett nyblivet skolbarn vars mobbare snott lunchpengarna redan efter fem minuter på skolrasten. Mascherano och Alonso åt Gago till frukost. Wesley Sneijer är i hysteriskt dålig form, hade en ett rätt på Anfield ens?
Men mest av allt är jag upprörd och besviken, med tanke på den historik Real Madrid har i turneringen under de senaste åren - med det i åtanke, hur kan man inte ens kämpa då?
Tack och god natt.
Spelarbetyg (1-5)
Iker Casillas 4
Sergio Ramos 2
Pepe 1
Fabio Cannavaro 1
Gabriel Heinze 1
Arjen Robben 1
Fernando Gago 1
Lassana Diarra 3
Wesley Sneijder 1
Raúl 1
Gonzalo Higuaín 1
Avbytare:
Marcelo 2
Guti 1
Real Madrid-supportern med Everton-halsduken 5