Krönika: I nederlaget finns ett pris
Vi är dock inte ensamma om den här förlusten, vi känner till dramaturgin likväl som förr, allt har ett slut och en fantastisk början. Inte ens sorgen har makt nog att förgöra oss, för tiden driver iväg likväl. Tar oss till en framtid vi i drömmen drömmer om.
I Sverige idag finns det en oskriven regel - det finns ingenting som stavas sorg, ingenting som heter nederlag och skam. Skulle dessutom en sorg alstras på grund utav fotboll blir man förklarad som idiot.
Jag ser klart på förnedringen, bilden visar Casillas som med brännande blick synar uppåt mot den lila-blå himlen. Inuti Casillas färdas och frodas det tankar som vi alla Madridistas kan relatera till, detta är en skam som antagligen kommer ältas i tid och otid i lång tid fram över. I samma bild en stund senare firar Barcelona sin triumf i rivalernas slott. Det är bilder som är ytterst svårhanterliga för oss som längtat och längtat, som i sena kvällar begrundat startelvor och i sin vilda fantasi tro sig ha konceptet på seger.
Från vår plats har vi sett när striden dött ut, kvar av något som var är ett tomt slagfält. Man vill genast göra matchen ogjord, begrunda felen och återta spänningen. Vi låter se på när rivalerna bär med sig vår stolthet, i knutna händer mitt i vår rädsla färdas vår stolthet ut i ingenstans.
Folk som är starka återfinner sin stolthet innan nästa krig finns att tillgå. Jag hoppas Real Madrid tar denna gigantiska förlust på bästa, möjliga och ståtliga sätt.
Det är fruktansvärt att bli långsamt förkunnad om en förlust mot Barcelona, än värre när lidandet når sin kulm genom att vi och våra känslor behöver utstå denna outhärdliga smärta i så många omgångar, på detta obarmhärtiga och skoningslösa sätt är sannerligen inte sunt. Hoppet dör ut innan det i ilfart i samma sekund förvandlas om till glädje och en naiv men ack så intensiv föreställning om att få skåda en makalös vändning.
Vi är dock inte ensamma om den här förlusten, vi känner till dramaturgin likväl som förr, allt har ett slut och en fantastisk början. Inte ens sorgen har makt nog att förgöra oss, för tiden driver iväg likväl. Tar oss till en framtid vi i drömmen drömmer om.
Utanför går några segerrusiga tonåringar och viftar med någon form av egengjord Barca-flagga, jag känner deras bultande glädje lång väg, och ifrån mitt fönster sipprar ilskan över. Som i ett inferno blir jag och säkert ni andra hela kvällen efterfölj och kvävd av alla dessa förbannade känslor som tömmer vår tapperhet in till det sista.
Vi fans förtjänar bättre än så här, vårt lidande har också en gräns den icke får passera. Vi är oövervinnliga men för den skull inte sårbara.
Denna krönika är som stoft, en blinkande fyr på avlägsen plats i surt regn i jämförelse med den nyligen stundande och oerhört svidande förlusten. Däremot har ett lag och dess supportrar blivit begåvade med ett band som förankras i nederlaget. Vi är väl medvetna om att en ny tid kommer bända tillbaka allt som nu får oss att lida något oerhört.
Ha förtröstan och tålamod Madridistas, snart är cirkeln sluten och allt startar åter om.
I nederlaget finns ständigt ett pris, vi finner priset om vi behåller oss ståtliga och stolta och vägrar förlika oss i smutsen, även i sammanhang som dessa.
Vi är Real Madrid som ständigt är i process mot att återta respekten som förr fanns att skåda.
Mot nya tider – mot framtiden!