Regissörerna som styr dramat
De styr och ställer, de försöker bilda upp en pjäs som alla ska älska. Både Galliani och Berlusconi leker med elden just nu och i Madrid hoppas man att de bränner sig tillräckligt för att Kaká ska anlända.
Galliani träder in i rummet. Ett rum kryllat av journalister. Hans händer är svettiga, knäna svaga och armarna är tunga. Kroppen är stel och han har tappat kontrollen. Inuti brinner han av nervositet men på utsidan försöker han ge ett lugnt uttryck. Han öppnar munnen men orden kommer inte fram. Han är chockad nu och ser hur folk driver med honom, hur publiken gör uppror och vägrar förlåta honom.
Det är egentligen så jag skulle beskriva Galliani när han offentligt sa att Kaká var till salu. I min fantasi värld skulle vi alla få se en man, kallad för tyrann i Milano, bli ”våldtagen” av journalister och bli sönderkritiserad av sina egna supportrar. Men nu gick det inte riktigt till på det sättet. Galliani var varken svettig eller nervös när reportrarna ”fångade” honom efter sin resa från Madrid. Han sa sanningen och talade från hjärtat. Han menade vartenda ord och såg dessutom ut att njuta av publiciteten som han fick i rampljuset.
Allting handlar förstås om Kaká och vart denne ska spela. Real Madrid har gjort det klart för Milan vad de vill med brassen. Nu verkar Milan sagt sitt och alla korten är nästan upplagda på bordet. I tisdags rapporterades det vilt om att affären skulle bli officiell på måndag (nästa vecka) eftersom det hette att ”Kaká får inte störas under landslagssamlingen med Brasilien”. Men igår nådde sanningen ytan och ingen kunde längre gömma sig.
Mannen som har det sista ordet i Milan, Silvio Berlusconi, hade förmodligen meddelat Galliani att Kakás övergång inte skulle bli offentlig tills på måndag. Varför? Det hålls ett viktigt val i EU som även är vitalt för Berlusconi. Han vet att en enda skandal och han riskerar att förlora massvis med röster till valet på söndag. Därför skulle Kakás övergång dröja tills efter valet. Berlusconi kände sig nöjd och trodde att han kunde sova gott i och med att ingen anade vad han hade gjort.
Då kom misstag nummer två. Igår valde då Berlusconi att prata om Kaká och om vad som hade hänt. Med citat som att ”Ronaldinho finns trots allt kvar i Milan” eller att ”Milan inte behöver köpa någon ersättare till Kaká” kokade hela Milano. Om Berlusconi sov bra i tisdags, sov han mindre bra igår. Hans kommentarer angående Kaká kan varit en sådan ”skandal” jag pratade om. Inte nog med att Milan-fansen gjorde uppror igår, de såg till att skrika Berlusconis samt Gallianis namn i negativ bemärkelse.
Men det största bottennappet måste vara när Berlusconi säger att det är upp till Kaká vart han ska spela. För det första om det hade varit upp till Kaká, varför ens påbörja förhandlingar med Real Madrid? Killen har flertalet gånger sagt hur mycket han älskat Milano och Milan. Hur mycket han velat bli den nya kaptenen på San Siro. Vad mer ska han behöva göra för Berlusconi? Det luktar strategi än en gång. Skulle det visa sig att Kaká lämnar Italien, skulle Berlusconi då kunna vända på steken och säga att det var Kakás önskan att lämna laget. När det i själva verket var han och Galliani som redan i tisdags bestämde att det vore bäst för klubbens ekonomi om brassen såldes.
Hela sagan om Kaká får mig att bli påmind om en sång från Italien, som väcker många känslor. Italienarna vet vilken låt jag pratar om när jag säger att den heter ”Caruso”. Det är en låt som spelar upp ett mycket vackert drama ute i Italien och Amerika. En sång om en pojkes kärlek till en tjej som betydde allt för honom. Den vackra sången får mig att tänka på Kakás kärlek till Milan. Han ville stanna kvar i laget som han älskade och han ville bli den nya kaptenen. Men två herrar vill någonting annat och i detta fall finns det inte mycket hjärta och kärlek kvar.
Den här såpan verkar få sitt slut på måndag. Jag hoppas verkligen att Kaká anländer till Real Madrid. Hans blotta närvaro skulle höja laget ett par snäpp och hans kunnande på plan behövs i det ”nya” Real Madrid. Därför vore det löjligt om jag nu skrev att jag hoppades på att Kaká stannar kvar i Italien och Milan. Däremot kan jag känna att det gått för långt från Galliani och Berlusconis sida. De har spelat upp sitt drama för åskådarna. Men än är det ingen som vet hur huvudpersonen själv ska ha reagerat.
Berlusconi och Galliani vänder ryggen mot spelaren som varit trogen under alla dessa år. De kastar ut honom mot journalisternas vassa tänder utan att tänka på hur Kaká själv känner. Det kan inte vara roligt att höra, hur ens favoritklubb beslutat att man finns tillgänglig på transfermarknaden.
På måndag får vi nog svaret på vart Kaká spelar. EU-valet är då över och Berlusconi kommer offentligt tillsammans med Galliani, säga vart Kaká spelar nästa säsong. Då är det slut på charader för denna gång och korten ska läggas fram på bordet. Vi, som älskar Real Madrid, hoppas fortfarande på att det blir Madrid och Spanien.
Vare sig Kaká stannar eller går till Real Madrid finns det två förlorare. Silvio Berlusconi och Adriano Galliani.
