Are we having fun yet?
Är det bara jag som är lite oroad?
Kaká, Cristiano Ronaldo, Raul Albiol och nu Karim Benzema. Det är verkligen enkelt att dras med den här värvningshysterin som har skapats runt Real Madrid under sommaren. Med Florentino Perez tillbaka som boss har vi återigen blivit slagkraftiga i marknaden och spelare som Ramon Calderon ansåg som omöjliga att värva är nu just det - värvade. Det må ha kostat över två miljarder kronor men ändock.
Mitt bland alla presentationer och offentliggörande så kan jag dock inte hjälpa att bli lite oroad. Jag minns det allra första jag skrev på den här hemsidan. Jag minns att jag skrev att det var bra att Perez lämnade och att Galacticos-eran dog. Jag tänker inte gömma mig och låtsas som om att jag aldrig tyckte det, för att det gör jag fortfarande. Vi hade nått den ultimata gränsen och nytt blod behövdes omdelebart, det visste vi allihopa.
Det är just därför jag ser på dessa värvningar med en viss skepticism. Visst, det är spelare som vi har behövt och jag är naturligtvis glad över att de nu äntligen är Real Madrid-spelare. Det jag menar är att vi inte får låta det här gå för långt, inte igen. Vi som var Madridistas under den mörka tiden som jag har börjat kalla för "Real Madrids Dark Age" minns hur miserabelt det var. Att efter varenda ligamatch behöva gå lägga sig arg med gråten i halsen över att ha bevittnad en storförlust mot ett bottenlag.
Därför ber jag er, glöm inte det som har hänt. Man ska inte grubbla över det förflutna men man ska dra lärdom av det. Jag hoppas verkligen att Perez har gjort det.
Jag hoppas att vi värvar vidare, men att vi gör det på ett smart sätt. Att vi värvar spelare som tränaren vill ha och inte presidenten. Lyckas vi med det kan vi med all säkerhet inom ett par fåtal år återigen titulera oss som bäst i Europa.
