Silly-Analys del 2/2 – Vikten av balans – dags att sluta cirkeln
"Min teori, som tillkännagivits ett oräkneligt antal gånger kring hur 2003 års sommarvärvningar med köp av Beckham och försäljning av Makélélé var katalysatorn åt hela den negativa återkoppling som figurerat i Real Madrid sedan dess, är nämligen på väg att nå en final där cirkeln äntligen sluts".
Halva den galna säsongen har snart passerat och det kan vara på sin plats med en analys kring hur det har gått med Perez rekonstruktion. Sommaren 2009 är sannerligen speciell då världens största klubb ska stryka ett streck för mer än ett halvt decennium av misslyckanden på alla tänkbara nivåer.
Jag tänkte i den andra delen diskutera hur ”Revolución Perez” fortlöpt sedan hans återkomst på presidentposten den 1 juni och hur den bör fortsätta. Sammantaget har vi fått mittbacken (Albiol), yttern (Ronaldo), ”tian” (Kaká) och forwarden (Benzema) som de flesta efterlyst. Man kan ha mindre invändningar kring att David Villa idag är ett bättre och säkrare alternativ än Karim Benzema men några sekunders betänketid krävs för att istället bubbla av förhoppningar och stolthet kring att världens mest eftertraktade anfallare kommer att tillhöra Real Madrid i flera år framöver. Benzema har precis alla förutsättningar som krävs för att bli bäst i världen och är med sin mångsidighet som gjord för rollen som ensam forward i ett 4-2-3-1. Lika spännande är det att se vad Benzema och Higuaín skulle kunna uträtta tillsammans i ett 4-4-2. Benzema är kort och gott ett fantastiskt förvärv och det är inte omöjligt att han exploderar direkt men i utgångsläget tänker jag inte ha några gigantiska förväntningar om omedelbar succé utan det kan mycket väl behövas en tids anpassning innan vi får se det bästa av fransosen.
I ett nämnt 4-2-3-1 är det svårt att hitta ett bättre alternativ än Kaká för den offensiva mittfältsrollen och håller bara sig den religiöse gentlemannen skadefri så kommer han garanterat prenumerera på framskjutna placeringar i omröstningar till världens bästa spelare de närmaste åren. Raúl Albiol var i princip det bästa som gick att värva utanför det absoluta toppskiktet och har alla förutsättningar att bli en perfekt partner till Pepe i mittlåset. Kvar att kommentera är mannen som kostade en miljard. Cristiano Ronaldo kommer ha gigantiska förväntningar på sig när säsongen börjar. Det går egentligen inte att se några speciella skäl till att han skulle misslyckas rent individuellt men det finns fortfarande ett frågetecken som indirekt kan påverka alla de nya spelarnas respektive prestationer vilket är tänkt att vara den här textens huvudtema.
Min teori, som tillkännagivits ett oräkneligt antal gånger kring hur 2003 års sommarvärvningar med köp av Beckham och försäljning av Makélélé var katalysatorn åt hela den negativa återkoppling som figurerat i Real Madrid sedan dess, är nämligen på väg att nå en final där cirkeln äntligen sluts. Florentino Perez kan vara på väg att återställa den mittfältsbalans som havererade genom Makélélés flytt och som aldrig infunnit sig igen trots ett otal mer eller mindre genomtänkta försök att rätta till problemet som varit den grundläggande orsaken till att tränare efter tränare misslyckats och sedermera sparkats.
Balans är saken som alla letat efter men som ingen har funnit. Det har testats med Gravesen, Pablo García, Celades, Borja, Helguera, Beckham, Guti, Baptista, Emerson, Mahammadou Diarra, Gago, Sneijder, Javi García, De la Red, och Van der Vaart, det har testats alla tänkbara varianter av taktiska dispositioner men ingenting har etablerats som en långsiktig lösning där defensiv och offensiv kunnat förenas i en symbios. Men i vintras hände det något. En spelare med ”Lass” på ryggen började plötsligt få mig att tro på allvar igen. Lassana Diarra har alla egenskaper som behövs för att vara en perfekt defensiv mittfältare och med honom i laget har Real Madrid tagit ett stort kliv mot att få den mittfältsbalans jag efterfrågar. Med Kaká i en offensiv mittfältsroll får vi dessutom en ”tia” som både kan passa, utmana och ta djupledslöpningar utan boll så att anfallaren inte isoleras vilket ofta blivit fallet när vi haft utpräglade ”passningsmittfältare” som spets på mittfältet, offensiv balans.
Men trots Lass och Kaka saknas det något om vi utgår ifrån att det man i Spanien kallar för ”doble pivote” kommer användas, antingen i ett 4-2-3-1 eller i ett 4-4-2 med Kaká i en fri roll till vänster. Oavsett hur Pellegrini väljer att formera sina fyra offensiva pjäser så är det länken, mellan det försvarande blocket bestående fyrbackslinje och Lass samt det anfallande blocket med offensiva mittfältare och anfallare, som saknas. Rollen som spindeln i nätet har inte kunnat fyllas av vare sig Gago, Sneijder, Guti eller Van der Vaart. Möjligen skulle någon av de två förstnämnda, med anpassning och rätt utveckling kunna utvecklas till att närma sig spelartypen jag efterfrågar. Men inget av alternativen övertygar tillräckligt för att undvika en titt på utomstående alternativ.
Jag nämnde symbios mellan defensiv och offensiv, för mig är Xabi Alonso uttrycket personifierat. Jag ser en värvning av Xabi Alonso som vital ur såväl ett offensivt som defensivt perspektiv. Med Lass Diarras arbetsfördelning på 70/30 defensiv och de motsatta siffrorna för Kaká behövs det en spelare som behärskar spelet i bägge riktningarna för att nå vad jag anser vara en perfekt balans och en dynamik i laget. Xabi Alonso är inte 60/40 offensiv som Fábregas utan en 50/50 spelare som saknar Cescs behov av att stå i centrum för anfallsspelet. Problemet är att det knappast flödar av spelare med Alonsos egenskaper och vill man överdriva kan man säga att Real Madrid på sätt och vis står och faller med Alonso-köpet. Ovanstående balans-resonnemang motiverar varför så kan vara fallet men en annan aspekt är också bristen på andra alternativ om Liverpool fortsätter begära överpriser för basken.
Gaetano D’Agostino har genomgått samma process som Andrea Pirlo, d.v.s. gått från att vara trequartista till att vara regista och har i huvudsak sina främsta färdigheter i offensiven. Trots att han gjort en strålande säsong som tillbakadragen spelfördelare i Udinese är det omöjligt att inte ställa frågan om italienaren verkligen är ett klockrent köp? Han passar in på profilen men är han tillräckligt bra för en nyckelroll i ett Real Madrid på jakt efter La Decima? Ett mer intressant val skulle i mina ögon vara Joao Moutinho men med frågetecken för defensiv förmåga och om Real Madrid inte är snäppet för stort även för honom i nuläget. Nej just i det här fallet bönar jag för att devisen ”bara det bästa är bra nog” gäller som motto hos Perez & co och att man är beredda att rucka på en del principer för att driva affären i hamn. Xabi Alonso är den sista stora pusselbiten som behöver läggas den här sommaren och skulle öka möjligheterna att äntligen uppnå balans mellan försvar och anfall och med den balansen ökar sedan i sin tur varje individs chanser att prestera maximalt.
Med Alonso värvad kan Real Madrids elva ses som komplett och det skulle därefter enbart finnas vissa breddbehov i försvaret där Arbeloa varit flitigast beryktad att ansluta och bli den sjätte värvningen, vilket varit det antal spelare som oftast utlovats av Perez och Valdano. Ett sjunde köp skulle bara bli aktuellt om Arjen Robben säljs. Robben är den av de spelare som klassats som ”försäljningsbara” vilken är viktigast att behålla för att inte elvan ska försämras och vårt klassiska ”högerytterproblem” ska ändras till ett ”vänsterytterproblem”. Enda scenariot där en försäljning av Robben är acceptabel är givetvis om någon i duon Ribery/Silva värvas. Franck Ribery var min drömvärvning till offensiven framför såväl Ronaldo, Kaká och Villa innan ”sillyn” började men har naturligt sjunkit i prioriteringsgrad sedan Ronaldo köptes. Ribery är tillsammans med Iniesta och Messí i fotbollsvärlden spelarna med högst kreativ kapacitet och lika stora som mina drömmar är att se fransmannen i Madrid lika stora är mardrömmarna om att han skulle dra på sig Barcas tröja…
Om man avslutningsvis tar sig en snabbare titt på de övriga spelarna som kan försvinna så är självklart Diarra och Sneijder spelare som man mer än gärna vill ha kvar på Bernabeu. Bägge två kan definitivt vara ordinarie i en skadefri trupp under perioder men kanske är det orealistiskt att tro på en fortsättning för alla de bättre ur den tidigare truppen. För Robbens vidkommande kan jag som sagt bara vara överens om en försäljning vid en ny yttervärvning. Senaste nytt är annars att Sneijder ämnar stanna och kämpa för sin plats i truppen och vikten av att holländaren stannar har även betonats av Pellegrini. Mahammadou Diarra ser jag dock som viktigast att behålla av alla spelarna som ryktas ut då man vid en skada på Lass åter skulle stå utan en utpräglad bollvinnare på mittfältet och dessutom kan det även vara aktuellt att spela dem tillsammans vid behov.
Ruud van Nistelrooy är det fjärde fallet där jag tydligt opponerar mig emot en försäljning. Klaes-Jan Huntelaar och Alvaro Negredo kan tillsammans dra in 40 miljoner euro och en frisk Van Nistelrooy är bättre än båda dessa. Dessutom är den landslagspensionerade holländaren inte i desperat behov av speltid för att komma till Sydafrika och skulle troligen ha ett större tålamod att vänta på sin chans och kunna prestera när han speltiden kommer, de andra båda är i helt andra faser i sina respektive karriärer. Problemet lär ligga i ”Van Gols” lönekuvert som absolut väger för tungt för att vara en tredje- eller fjärdeforward. Men å andra sidan skulle Van Nistelrooy i full form mycket väl kunna peta såväl Benzema och Higuaín den kommande säsongen, innan hans kontrakt går ut i juni nästa år och han får möjligheten att själv bestämma vart karriären ska avslutas. Bland övriga transferaktuella spelare har jag inga direkta åsikter mer än att dessa helt enkelt måste bort för att truppen ska kunna rymmas på en träningsplan. Vi får hoppas att Perez kan behålla så många som möjligt ur den framhållna kvartetten och att Pellegrini i sin tur kan utnyttja en trupp som kan bli den mest kompletta i Real Madrids historia.
