Krönika: När El Clásico blev El Clázico
Real Madrid mot Barcelona är fortfarande mer än bara en fotbollsmatch även fast en viss svensk stjäl all uppmärksamhet.
”Mer än en fotbollsmatch” är en klassisk slogan såhär dagarna inför klassikernas klassiker. ”El Clásico” eller ”El Superclásico” är gångbara alternativ även fast svensk media försöker printa in ”El clázico” i våra huvuden. Det handlar givetvis om Zlatan Ibrahimovic – svensk fotbolls stora guldgosse.
Jag tillhör den skara som anser att Zlatan är det bästa som hänt svensk fotboll någonsin sedan VM-silvret 1958. Att han spelar i Real Madrids största antagonist har både en framsida och en baksida. Fördelen är givetvis att den spanska ligafotbollen får större medieutrymme och inte längre anses som en tråkig parantes till alla svenskarnas favoritliga Premier League. Nackdelen är givetvis (om man är maräng) att mediebevakningen blir lika entydig som skolmaten – sönderkokt, förutsägbar och utan krydda. Ska man hårddra det hela – vilket man givetvis får göra ibland – så handlar det om att allt är guld och gröna skogar i Barcelona samtidigt som Real Madrid målas upp som det stora elaka hotet från huvudstaden som kanske stjäl glorian från Zlatans huvud.
Jag jobbar ju själv med media och jag är inte dummare än så att jag förstår svensk media, jag köper faktiskt att man lanserar matchen som ”El clázico” för just nu är det flera människor i detta avlånga land som håller på Zlatan snarare än på Barcelona eller Real Madrid. Det handlar om produkt och efterfrågan, givetvis hade tittarantalet vart högt utan Zlatan när dessa eldsprutande drakar drabbar samman men när Barcelona möter Almería hemma i den elfte omgången så sjunker antalet om Zlatan inte är med. Men bara för att jag köper hela detta koncept med ett överdrivet användande av bokstaven ”Z” så betyder det inte att jag gillar det – tvärtom, det kan rentav göra mig spyfärdig.
Jag tillhör den kategori supportrar som suktar efter information, jag kan redan allt om Zlatan (det räcker med att läsa Sportbladet två gånger så vet du allt) men jag vill ha annan information. Jag vill ha reportage om La Masia eller Puyols förankring till Katalonien. Jag vill läsa om Guti och Raúls tid i Real Madrid – vart är artiklarna om El Clásicos historiska betydelse? Just nu finns de inte i svensk media, det handlar enbart om tre spelare; Messi, Zlatan och Ronaldo. Men detta möte är mer än bara tre spelare, det betyder allt och lite därtill för flera miljoner fans – inklusive de som finns i Sverige.
El Clásico är inte Zlatan Ibrahimovic, den är inte heller Cristiano Ronaldo. Dessa två huvudaktörer är just nu legoknektar i detta sammanhang. El Clásico är mötet mellan Raúl och Puyol, mötet mellan Iker och Valdés. Det är även ett möte mellan två olika ideologier och i många fall även ett möte som drar en klar linje mellan två helt olika politiska samt filosofiska uppfattningar.
”Skit ska skit ha” myntade någon fyndig herre för många år sedan och skit är precis det Real Madrid får just nu i media framförallt, både i spansk och i svensk press. Är det bara jag som ser styrkan i att leda ligan och i sin Champions League-grupp utan att ens spela speciellt bra, dessutom har merparten av segrarna tagits utan Real Madrids i särklass bästa spelare; Cristiano Ronaldo. Men hur många kritiska röster har höjts mot Barca? Pep Guardiola har med undantaget Inter-matchen haft sin bästa elva tillgänglig i varje match – hans lag ligger efter Real Madrid i ligan och har ett aningen sämre läge i sin Champions League-grupp men man gjorde jobbet i Copa del Rey tillskillnad från Los Blancos. Men det är ständigt och återigen ständigt Real Madrid som får de negativa rubrikerna – om det hade vart precis tvärtom om Zlatan spelat i Real Madrid? Det kan ni hoppa upp och sätta er på. Självklart.
Men jag klagar inte, tvärtom - jag älskar att störa mig på detta. Jag älskar att svenska Madridistas har koll på historiken och älskar sin klubb, inte en spelare. Precis som i fallet att vara AIK-supporter så stämmer det väl in i fallet att vara Real Madrid-supporter – det är vi mot resten – alla hatar oss men blott de fruktar oss!
På söndag vill jag se elva vitklädda krigare som svettas blod efter matchen. Jag vill se Dani Alves gråtandes på marken, jag vill se Jimmy Jump iklädd blåröd pajashatt, jag vill se Raúl lobba sönder Victor Valdés sönder och samman och jag vill se två olika ideologier stångas panna mot panna. El Clásico är så mycket mer än en spelare. Det är ett världskrig med twist.
Må bästa lag vinna!