Real Madrid-Feyenoord 3-1 (2-0)
Real Madrid visade klassen vid komfortabel vinst mot Feyenoord i Supercupen.
Varannanårsvinnarna av Champions League har på sina två tidigare försök inte lyckats ta hem Supercupen. Såväl Chelsea som Galatasaray har slagit Real Madrid i tidigare upplagor av denna match och nu var det dags för Feyenoord att försöka. Men de var faktiskt aldrig ens nära.
Matchen inleddes i bra tempo och båda lagen hade halvchanser med viss favör för de vitklädda. Figo fick ett par skottlägen liksom Zidane och Cambiasso. De senare var för övrigt första halvleks - och matchens - stora spelare tillsammans med Roberto Carlos. Efter holländarnas inledande kvicka anfall tätade Real till sitt försvar som genomgående var samlat under återstoden av matchen. Det kan man knappast säga om Feyenoords man-manförsvar som gick bort sig gång på gång när de rullades upp av Madridanfallet.
Trots att rörligheten var selektiv, kunde Real ständigt hitta nya anfallsvägar tack vare få tillslag på bollen och öppnande passningar mot enskilda löpningar. Två sådana blev också till mål; efter ett anfall med flera spelare involverade centralt slås en strålande genomskärare från Cambiasso ut mot Carlos som sköt ett sedvanligt inlägg längs marken. Via en holländsk back stöttes bollen i mål – ett ganska klantigt självmål efter ett fint förarbete. Mål nummer två var riktigt läckert: Cambiasso hittar med en riktig läckerbit i trängt läge fram till Guti som klackar bollen kort bakåt till en inåt löpande Carlos. Denne placerar helt ren kyligt in bollen högt till höger med sin högra(!) fot.
Nu drog Real ner på tempot ordentligt och Feyenoord kunde inte hota på allvar trots att Real spelade nästan nonchalant. Holländarna envisades med att fortsätta anfalla med få spelare, frågan är om det berodde på ovilja eller brist på kunnande. Det var mest gåfotboll från Reals sida mot ett Feyenoord som inte tog chansen. Efter pausen kom holländarna däremot in och satte fart direkt med mycket hög press och fler spelare längre fram i banan. Reals uppspel stördes inte alltför mycket av detta, men de tvangs till ett högre tempo och en mer intensivt matchbild framträdde. Det blev mer närkampsspel och ett Feyenoord som vaskade fram några halvlägen på fasta situationer. Pierre van Hooijdonk satte efter tio minuters spel sin vana trogen en frispark mycket snyggt på en något passiv Iker Casillas. Att det över huvud taget dömdes frispark i läget innan var däremot en smula underligt, när domaren annars valde att fria i flera situationer som gränsade till utvisning.
Som sagt var Feyenoord aldrig riktigt nära, inte ens efter reduceringen. Allt den medförde var ett mer koncentrerat Real Madrid som bara några minuter senare åter hade två mål upp. Efter fint samspel Cambiasso-Zidane, serverade den senare än en gång Figo till höger i straffområdet med en passning slagen i sista ögonblicket. Figo stannade upp och kunde måtta mot en vid bortre stolpen helt ren Guti som enkelt nickade in bollen i öppet mål. Ytterligare en gång hade Feyenoordförsvaret svarat för ett så kallat räknefel och ytterligare en gång var det Cambiasso och Zidane som låg bakom anfallet.
Feyenoord hade ett par hyggliga reduceringsförsök genom pigge japanske mittfältaren Ono samt ytterligare en frispark signerad Hooijdonk. Denna gång från större avstånd och med en Iker som var med på noterna. Real saknade heller inte chanser att utöka sin ledning, bland annat missade Raúl två frilägen.
Med 20 minuter kvar byttes Portillo in, han hann inte utmärka sig på den tiden. Solari kom in och gjorde bra ifrån sig som ersättare för Zidane i slutet. Med fem minuter kvar byttes Pavón in för Cambiasso. Real såg då ut att gå ner på en trebackslinje med Carlos och Salgado i mer framskjutna utgångspositioner. Ett test inför framtida matcher?
Real Madrids första Supercuptitel bärgades genom en gedigen laginsats där man var överlägset sitt motstånd och kontrollerade matchen totalt. Laget hölls tätt hela tiden och de ytor Feyenoord bjöd på stod sällan eller aldrig att finna hos Madridlaget. Backlinjen sattes inte på hårda prov, vilket gjorde att båda ytterbackarna kunde delta mycket i offensiven. Roberto Carlos gjorde en riktigt bra match. På mittfältet gjorde Makelele, Zidane och Cambiasso ett minst sagt gediget arbete med Zidane riktigt kreativ och svårstoppad. Cambiasso var riktigt sevärd i den första halvleken med fin speluppfattning, bra teknik och stor arbetsmoral. Figo såg piggare ut än under hela VM-slutspelet utan att vara på topp, Raúl var ovanligt blek och var sällan inblandad i de bättre anfallen, Guti blandade och gav. Överlag kom alla spelare upp i en god standard förutom Raúl.
Det ser onekligen bra ut för att vara vid den här tiden på året. Espanyol får se upp på måndag!
Laget: Iker- Salgado, Hierro(c) , Helguera, Carlos- Makelele, Cambiasso (88)- Figo, Zidane (85), Raúl- Guti (70). Portillo (70), Solari (85), Pavón (88).
Mål: 1-0 (15) självmål, 2-0 (22) Carlos, 2-1 (55) Hooijdonk, 3-1 (58) Guti.
