Luleå - Djurgården2 - 1
Äntligen, Oscar Trejo
Den på förhand enormt viktiga fighten hemma mot Malaga slutade med en 2-1 seger efter ett sent avgörande. Sporting närmar sig nu dem övriga bottenkonkurrenterna och det är för tillfället inte långt till en mittenplacering.
Efter den absurda tillställningen i Sevilla förra veckan, hade dem rödvita kämparna mycket att bevisa när man äntrade El Molinón under söndagskvällen. Man hade gjort flera nödvändiga ändringar i startelvan och spelare som Sebastian Eguren och Alejandro Gálvez skulle nu få börja matchen start istället för att nöta bänk. Just Alejandro, gjorde sin första match i den spanska högsta ligan och den skulle han kröna på bästa sätt.
Matchen började annars ganska så trevligt, det var stundtals många fina kombinationer i anfallsspelet från båda håll och trots att Sporting lät Malaga styra matchen så var man inte oävna. Den spelare som gav mest avtryck på planen var i mina ögon den unge spanska mittfältaren Isco. Han må göra flertalet enkla misstag och väger tunt i dueller, men med den bollbehandling och passningsfot som han har gör att det kan förlåtas. Han skrämde mig flertalet gånger under dem första 45 minuterna och Damian Suarez verkade inte så nöjd över att få möta denna talangfulla kille utan någon form av understöd.
Målchansmässigt var det ganska så tomt, Malaga hade svårt att få något riktigt tyck mot vårt uppställda försvar och när vi väl vann boll var oftast flertalet spelare trötta. Men ett par chanser skulle komma och det var främst tack vare De las Cuevas, Castro och Barral. Dessa tre herrar är nog dem mest individuellt skickliga spelarna i Sporting, och i en match likt detta är det kolossalt viktigt att dem stiger fram och leder laget framåt. Sportings två bästa lägen kom efter fasta situationer, och dessa lägen uppstod då någon av dessa spelare lyckades hålla i bollen på egen hand och det skulle hjälpa till att ge oss ledningen. Efter en bra slagen frispark från Damian når bollen Gregory. Den gode fransmannen tar ner bollen på bröstet och skjuter mot Caballeros bortre stolpe. Argentinaren i mål räddar men tappar bollen till Novo. Novo verkar se morgondagens rubriker framför sig, någon annan förklaring kan jag inte se, för annars missar väl inte en forward öppet mål från ett par meters håll, det kan nog vara årets miss och Nacho lär ha fått höra det i omklädningsrummet efter matchen.
Men slutligen skulle Sporting hämta sig från den förra miserabla målmissen från Novo och i den 36:e minuten slår man till på en fin frispark av Cases från höger. I mitten på den hårt skruvade projektilen befann sig den 22-årige debutanten Gálvez (som dock till utseendet påminner om en lastgammal herre) och han kunde ganska snyggt stöta in 1-0 till hemmalaget, fantastiskt skönt!
I den andra halvleken skulle Malaga ta över taktpinnen helt och hållet medan Sporting föll lägre ner i banan. Jag tänkte jämföra med ett handbollsförsvar men nej, det är ett hån mot alla 6-0 spelande handbollsförsvar världen över. Man låg så lågt att det knappt kan varit mer än 5-10 meter mellan Juan Pablo under den större delen av den andra halvleken. Man hade verkligen accepterat sin roll som underdog, och skulle göra allt och till för att behålla sin ledning. Jag ska även erkänna att man hade stundtals tur med domaren, bland annat kunde Malaga mycket väl fått en straff under den andra halvleken när Gálvez tog den blåvita forwarden vid hälsenan, men mannen i gult vinkade avvärjande och man kunde, något orättvist pusta ut för stunden.
Malaga skulle fortsätta trycka på och kämpa tills sista blodsdroppen, utan att få med sig poäng alls. Trots att den förbannade holländaren (som Arsenalanhängare så kan jag inte vara mer snäll i min benämning) lyckades kvittera så skulle man lämna Asturien tomhänta. När klockan närmade sig slut på tilläggstiden så skulle den nämnda mannen i rubriken stiga fram. Med noll mål gjorda så var inför kvällens match besvikna på hans målfacit i klubben, det är man nog fortfarande men kritiken lär ha lättat enormt. För i den 92:a minuten stiger Oscar Trejo fram och dunkar dit ett volleyskott i bortrehörnet. El Molinón exploderade på mindre än en sekund till ett högljutt läte som säkerligen hördes i halva Spanien. Att avgöra under dem själv slutminuterna är fantastiskt bara det, men att stänga matchen med ett drömmål är än mer fantastiskt. Oscar Trejo var efter Diego Milito kungen av fotbollssöndagen den 15 januari 2012, i alla fall i min värld.
Matchens utropstecken: Sportings krigande, helt fantastiskt att skåda.
Matchens frågetecken: Vad har hänt med Santi Cazorla och Martin Demichelis. Dessa herrar har mycket mer att bevisa i Malagas tröja.
Goles:
1-0 Gálvez (35')
1-1 Van Nistelrooy (87')
2-1 Trejo (90+2')
