Malmö - HV713 - 1
En seger ur ett Football Manager och Waldorf perspektiv
Som jag tydligt beskrev i införrapporten så skulle en seger hemma mot bortasvaga Getafe smaka oerhört gott inför framtiden. Sporting har nu spelat fem raka matcher utan att förlora och det är inte alls svårt att finna sig självt oförstående leende nu förtiden.
Jag är nog en av många med anhörighet till Svenskafans som spelar fotbollsspelet Football Manager. Ett spel som skapar många uppfattningar gällande spelares egenskaper, ett heltäckande projekt som fångat miljoner drömmande fotbollsfantaster världen över. Det finns även ett specifikt ögonblick när du får besvara en presskonferens efter senaste matchen och efter ett sent segermål dyker alltid frågan upp om hur dina känslor var när du såg att linjemannen inte skulle vinka av det för offside eller när du får bekräftat att målet inte uppkom efter en regelvidrighet. Ett av svarsalternativen är att det var ett minnesvärt mål som både du och spelaren kommer bära med er i framtiden. Oftast väljer man det svaret just för att få positiva vibbar av truppen, man vill ha en god moral inför framtida matcher. Man reflekterar själv inte över valet av svarsalternativ, jag själv har varit med så pass länge att repliken väljs av rutin, inte av inre en analys.
Men när Nacho Novo nickade in bollen runt den 90e matchminuten igår så blev man oerhört glad och näven knöts mer än en gång. Det var dock inte det viktigaste jag ville förmedla, samtidigt som det riktigt fula målet(endast en dåre kan kalla det snyggt) var bekräftat så dök känslan av FM upp i mitt huvud.
Det ställde mig även några tankar som är ganska så intressanta. Egentligen trots hur mycket man än sitt stöttar sitt lag i motgång eller ser sitt lag gå på halvfart och ändå vinna med 3-0, visst lever man för det sena avgörandet?
Att leva i ständig ovisshet, att under 90 minuter lyckas nå alla olika yttringar av känslor för att till slut se domaren blåsa av matchen med ett enormt leende på läpparna. Älskar man inte sitt lag mer om man upplevt motgångar? Om man tar sig ur en motgång, allt ifrån ett jobbigt underläge till ett konkurshot och spel i andraligan så blir ju inte bara konsekvenserna negativa. Visserligen är det tråkigare att se sitt lag inte tillhöra världstoppen, men att omedvetet närma sig sitt lag genom lidande och passion är något få förunnat i denna värld.
Som summering vill jag säga att matchen igår på något sätt inte var något alls att komma ihåg ur ett objektivt perspektiv. En tuff match mellan två bottenlag som båda är i stort poängbehov, det kryllade inte av målchanser och något öppet spel var det inte tal om. Men ur ett subjektivt perspektiv så var det helt fantastiskt när segern förkunnades runt kl. 18. En match som hade fungerat perfekt ur Waldorfs synvinkel angående pedagogik, då jag tryckte på många känsloknappar matchen igenom. Vi började med en entusiastisk början och fortsatte med en stunds bedrövelse när Juan Pablo visade att han råkade ta sina dyblöta trädgårdsvantar istället för målvaktshandskar; 0-1 var ett faktum. Besvikelsen gnagde utanpå mig och tryckte på allt mer, tills en viss Oscar Trejo presenterade sig genom att kvittera. En känsla som sade äntligen ur två perspektiv, dels för att en kvittering men även för att den gode argentinaren var värd att måla. Han har ständigt presterat senaste matcherna och visat en oerhörd glöd som alla rödvita uppskattar. Vi går till en andra halvlek där Miku i Getafe får syna det röda, känslan är inte av ren glädje utan snarare lite mer blygsam optimism. ”Skönt lite hjälp på traven, nu vänder vi det här”, var mitt citat som jag nu i efterhand gärna kan/vill belysa er med. Trots detta skulle även frustrationen nå mig igen, den otroligt dåliga fotbollsspelaren Gaston Sangoy skulle få äntra planen och han skulle inte ändra min åsikt angående honom. Tror nog jag tycker han är seriens sämsta spelare, i hans fall säger trettio minuter på planen mer än 1000 ord. Har svårt att se hur han ens skulle platsa i Allsvenskan för tillfället, han passningar och touch gör att en spelare som Fredrik Jensen i Trelleborg ser teknisk ut. Men hur säger man, slutet gott, allting gott? Jo i vissa fall stämmer detta och jag tänker inte förmedla er min tanke när Novo gjorde två ett, det räcker med att säga att inget smakar godare än en ful seger i matchens sista minuter.
