La Batalla de Aragón: Aguirre - så här dålig är han

Låtom mig först och främst göra er införstådda på att jag är väl medveten om att Real Zaragozas situation inte BARA är Javier Aguirres icke-göranden, jag vet förstås att truppen är "ganska dålig" också, men det är fortfarande hans instruktioner och uttagningar, patriotism och stolthet. Aja, ni fattar.

 

Agapito Iglesias har aldrig visat något större tålamod när Real Zaragoza börjar förankra sig på en missgynnsam tabellplacering, han har låtit trotjänare som Victor Fernandez gå för att denne inte drog jämt med Andres D'Alessandro (det här orsakade en enorm splittring i truppen 2007 och jag vill mena att det i huvudsak var klyftan i omklädningsrummet: team Vicke vs team D'Alessandro som gjorde det omöjligt för laget att rädda sig kvar), han lät Gay och Nayim gå efter att Edmilson, som lämnade någon månad senare, gråtit ut över hur "handlingsförlamad" José Aurelio var. Takes one to know one? Gayim bänkade gärna den gamle världsmästaren.

Det långmod Agapito visar Aguirre är hur som helst unikt, och kommer sig delvis av det mycket nära förhållande de här två byggt upp bakom kulisserna. Sedan finns det praktiska detaljer som väger in, det skulle kosta 1.1 miljoner € att lösa El Vasco från sitt kontrakt och han kommer till skillnad från Hector Cuper, som visade respekt gentemot Racing Santander och sa upp sig då de låg sist för några trevliga veckor sedan inte att gå självmant.

- Jag vill inte bli arbetslös, sa han här om dagen.

Mmm.

Det har talats högt om Lotina efter nederlaget i Baskien men Agapito har nu försäkrat oss om att Aguirre minsann "har allt" som krävs av en tränare för att klara det här.

Det hade alltså inte:

Vicke, Marcelino eller Gayim trots bättre resultat.

 

Efter 16 spelade matcher ligger Real Zaragoza sist i tabellen. Med fem poäng upp till strecket önskar oss Javier aguirre och hans spöken en god jul.

Jag skrev här om dagen i min frustration att Aguirre med detta resultat skriver in sig som den sämsta tränaren i klubbens 79-åriga historia och det stämmer. Han delar dock - än så länge - utnämningen med Elmér Berkessy, som lyckades med en liknande bravad säsongen 1952-53, då Real Zaragoza störtad mot Segunda med samma rasande hastighet.

 

Tänkte låta siffrorna sköta snacket en stund.

Javier Aguirre har lett Real Zaragoza i 43 ligamatcher.

Han har 13 vinster, 9 oavgjorda och 21 förluster.

Utslaget i procent blir det 30,38% segerchans. (Det går och bör förstås jämföras med Berkessy vars segerprocent låg på 47,58, men han fick inte möjligheten att stanna lika länge.)  Aguirres siffra är i all sin eländighet förstås både generös och missvisande eftersom den inkluderar en ganska "bra" vår.

Ska vi bara kika på hösten ser procenten istället ut såhär:

Möjlighet till vinst: 13%

Oavgjort: 25%

Förlust: 63%

Vi släpper i snitt in ett mål var 46:e minut (det känns som oftare?), gör ett var 110:e. Jag menar jag är kass på matematik men jag ser ju det självmordsbenägna i det där, obalansen i förhållandet mellan siffrorna.

Hatten av!
 

När Victor Fernandez (ni kan läsa mer om honom här om ni vill) fick sparken av Agapito 2007 låg Real Zaragoza på tolfte plats i tabellen, men det har hänt "en del" sedan dess.

 

På den bolagsstämma som ägde rum förra veckan utlovade Agapito Iglesias förstärkningar. Och det verkar faktiskt som att han stick i stäv med hur han tidigare agerat tänker låta Javier Aguirre sitta kvar och få chansen med ett "förbättrat" Real Zaragoza.

Får väl sända ut någon slags vädjan om att tränaren inte får ett knyst att säga till om ifråga om vilka han vill ska komma. Jag litar mer på Prieto än på Aguirre här och det säger en hel del. För får El Vasco bestämma hämtar han in varenda mexikan han kan hitta och låter dem bo i startelvan oberoende av deras prestationer på planen.

 

Titta på -> det här <-  klippet (hej Arne!) från matchen mot Athletic. Titta på Juarez, men inte om ni känner en antydan av dödslängtan. Ni vet droppen som får bägaren att rinna över och allt det där.