Real Zaragoza 2 - 1 Real Sociedad
Zaragoza gjorde sin bästa match denna säsong och vann helt rättvist. Men det satt långt inne.
Aguirre och Zaragoza startade matchen med följande manskap:
Leo Franco;
Diogo, Jarosik, Contini, Paredes;
Ponzio, Gabi;
Jorge López, Ander, Bertolo;
Sinama Pongolle
På motsatta planhalvan fanns detta Real Sociedad:
Claudio Bravo;
Estrada, Ansotegi, González, De La Bella;
Elustondo, Bergara;
Xabi Prieto, Zurutuza, Griezmann
Llorente
Zaragoza öppnar ovanligt starkt, med fint passningsspel och en intensiv önskan att anfalla. Och Real Sociedad låter inledningsvis Zaragoza spela som de vill.
Redan i den tionde minuten, efter en halvhjärtad rensning från baskernas straffområde, plockar Leo Ponzio upp bollen, går förbi en spelare och spelar snabbt fram bollen till Sinama ‘Singol’ Pongolle, som gör årets hittills snyggaste vändning då han med ryggen mot mål tar emot bollen, vänder sig medsols och med andra foten petar den förbi backen och helt plötsligt är fri mot målvakten. Därefter gör han det helt oväntade - nämligen mål, då han trycker in den i det bortre hörnet. 1-0!
Men att han trotsar det vi nästan börjat tro var en naturlag, d.v.s. hans förmåga att inte kunna göra mål eller ens spela särskilt bra, är inte den största överraskningen. Fransmannen chockar åskådarna igen när han formar fingrarna till ett hjärta mot publiken de få sekunderna innan han omringas av lyckliga lagkamrater.
Verkligen en skillnad mot när han skulle tysta publiken med den så onödiga ”Schh”-gesten han gjorde efter att ha räddat Zaragoza från ett 2-0-underläge mot Sporting. Nu går han dessutom upp i skytteligaledning på tre mål, en ledning som nu delas av just tre spelare.
Varje gång Zaragoza tar ledningen kryper rädslan fram, rädslan för att laget ska sluta spela på det sätt som resulterar i mål, och istället bjuda in motståndarna i matchen. Det är roligare att ge än att få, men det gäller inte tidiga ledningar, tycker åtminstone jag.
Men trots att det är måndag, vilket enligt vissa är en helt okej ursäkt att inte göra sitt jobb ordentligt, slår inte Zaragoza av på tempot. Laget fortsätter anfalla, och kombinerar sig fram på den offensiva planhalvan, och kommer till flera farliga avslut. Bland annat har Sinama ytterligare ett bra läge då han tillåts ta ner bollen i straffområdet, men får inte avslutet på mål. Ponzio skjuter från distans, men träffar inte mål. Även Sinama Pongolle prövar lyckan från utanför straffområdet, men det skottet smiter strax utanför stolpen. Zaragoza får en hörna, och Diogo blir helt fri nära straffpunkten, men nickar över.
Med lite tur hade Zaragoza alltså kunnat göra ännu ett mål. Men tur är som bekant inte Zaragozas grej, i alla fall inte denna säsong. Efter att ha avvärjt ett Real Sociedad-anfall får Ander bollen, petar den förbi en motståndare och spelar den sedan framåt, mot Sinama Pongolle. Men domaren, Vitienes från Santander, är för långsam för att flytta på sig, och bollen studsar via hans ben till Real Sociedads anfallare Joseba Llorente (den kaxiga killen), som utnyttjar chansen genom att passa till en fri Xabi Prieto som inte gör något misstag utan skjuter in kvitteringen under Paredes fot och Francos arm. Riktigt snyggt och välplacerat avslut. Jobbigt är det minsta man kan säga, för Zaragoza, som nästan börjar bli vana vid sådana motgångar vid det här laget. 1-1 efter 33 spelade minuter. Hade inte slutresultatet blivit det det blev hade Ander nog inte förlåtit Vitienes på väldigt länge.
Nu börjar Zaragozaspelarna hänga med sina huvuden, och samtidigt som man kan förstå deras frustration över den tappade ledningen är det inte på det sättet man återtar den.
Innan halvtidsvilan räddar Zaragoza från att påbörja åket ner för den onda cirkel man åkt rutschkana nerför tidigare hinner Paredes få gult kort för vad domare Vitienes kallar för ”armbågning” och resten av världen ”att Paredes underarm kommer i kontakt med Prietos huvud.”
Andra halvlek fortsätter lite i samma anda. Ponzio drar på sig ett gult kort efter att ha fått upp en arm i en nickduell med Elustondo, denna gång var det dock ett riktigt beslut av domaren.
Men Zaragoza lyckas hindra fallet och vad som skulle kunnat bli en smärtsam landning bland defensiva misstag och individuella idiotier. Real Sociedad är förvisso i högsta grad med i matchen, och skapar chanser, men Zaragoza vill inget annat än att vinna.
Aguirre är solklar på denna punkt med sina byten Först tar han ut Ponzio efter att bara en kvart av andra halvlek har gått; argentinaren ersätts av betydligt offensivare Ángel Lafita. Dessförinnan har Paredes haft en farlig frispark på mål. Till och med Jarosik försökte måla, men hans försök från nära håll gick långt över.
Baskernas tränare, Martin Lasarte, kontrar med att ta ut den hittills helt osynlige Joseba Llorente, för att istället ta in Raúl Tamudo, ett byte som verkligen skulle kunna ge effekt. Och Tamudo är nära nästan direkt, efter bara någon minut på planen springer han ifrån Contini och når före Franco på ett markinlägg, men bollen går strax utanför. Tamudo var millimeter från att befinna sig i en offsideposition, och verkar vara lika målfarlig som i Espanyol.
Real Sociedad fortsätter att skapa farligheter, först genom att kontra, men Gabi förhindrar det genom att dra ner Xabi Prieto, och Zaragozakaptenen får för det ett gult kort. Efter det är Real Sociedad rysligt nära att ta ledningen, då ett långt inlägg när Griezmann vid bortre stolpen, som skjuter på volley i en båge över både täckande Diogo och förbi Leo Francos fingertoppar, men bollen passerar även denna gång stolpen på motsatt sida och går ut till inspark.
Zaragoza vägrar sluta anfalla, och Lafita visar vad han gör på planen när han slår en briljant passning fram till Sinama Pongolle, som dessvärre för Zaragoza skjuter rakt på utrusande Claudio Bravo. Sedan frispelar Lafita Bertolo med en smått genialisk lobbpassning, men Bertolos avslut är inte lika genialiskt; en tåfjuttslobb i knapp brösthöjd rakt på målvakten.
Efter att Marco Pérez och Jarosik missat ytterligare två lägen får Real Sociedad ett ”bortdömt mål”, i den mening att Zaragoza tilldöms frispark i eget straffområde, och efter det skjuter Zurutuza bollen i mål, efter att Gabi ser ut att ha fått ett knä i ryggen i en duell.
Minuterna fortsätter att passera och det blir alltmer nervöst, för publiken vädrar ett mål, det ligger i luften, frågan är bara vilket lag som fäller avgörandet?
Aguirre gör allt i sin makt för att det ska vara hans lag som vinner. Med fem minuter kvar tar han ut Ander, som är varnad och känd för att kunna vara lite hetlevrad, och in kommer anfallaren Braulio. Ett riktigt bra byte, skulle det komma att visa sig. För Zaragoza fortsätter attackera, i hopp om att lyckas göra ytterligare ett mål. ”Tålamod, flit och tro flyttar berg”, heter det, och just det gjorde Zaragoza ikväll.
I den 90:e minuten avlossar så Lafita ett skott utanför straffområdet. Det når aldrig fram till mål, istället studsar det på en back till Marco Pérez, som direkt dundrar på ett skott, som Claudio Bravo räddar. Men inte bättre att ha lämnar en retur, som Braulio påpassligt tar hand om, och riktigt dunkar in 2-1. Bollen går in i samma hörn som Claudio Bravo och en back täckt en sekund tidigare, men i sin förvissning om att Braulio kommer försöka skjuta mot bortre stolpen, där det är lite mer öppet, lämnar Real Sociedad-målvakten den främre stolpen ovaktad. Och det utnyttjar Braulio, precis som Zaragoza utnyttjar att ha blivit smått uträknade inför denna match.
Real Sociedad har möjligtvis ytterligare anledning att känna sig blåste på åtminstone en poäng, då den för dagen totalt värdelösa domaren valde att inte blåsa straff då Tamudo gick omkull i Zaragozas straffområde. På reprisbilderna var det svårt att avgöra om det borde varit straff eller inte, men helt klart är att Contini håller i Tamudos tröja. Hur mycket Tamudo sedan hjälper till själv är inte lätt att säga. I vilket fall blev domarteamet utvisslade när de lämnade planen, både i halvtid och vid full tid. Speciellt av hemmapubliken, då de två gånger lät bli att döma straff i handssituationer, där åtminstone den ena nog borde blivit straff för Zaragoza. Ja, förutom att domaren, som fick betyg 1/10 av Marca (alltså sämsta möjliga), verkade döma mot Zaragoza i det mesta. Jag kan bara hoppas att det berodde på ärliga misstag.
Rättvis var segern ändå, i mitt tycke, då Zaragoza spelade den bästa fotbollen, och visade störst vilja att vinna. Till exempel hade man hela 22 skott under matchen, mot Real Sociedads 7.
Ett otroligt positivt spel är inte den enda Zaragoza bär med sig från denna match, utan tre livsviktiga poäng, dessutom.
Nu lämnar Aragoniens stolthet jumboplatsen, äntligen, och klättrar upp till en 18:e plats i tabellen. Fortfarande fattas två poäng för att stå på säker mark. Men bara att inte ligga sist längre efter så många veckor känns så befriande, och förhoppningsvis känner spelarna samma sak. Presterar de lika bra de kommande veckorna är nog Gabis mål på tio poäng under januari ingen omöjlighet.
Varningar:
Real Zaragoza: Paredes (42’), Ponzio (52’), Gabi (67’)
Real Sociedad: Griezmann (77’)
Mål:
Florent Sinama Pongolle (10’), Xabi Prieto (33’), Braulio (90’)
Vi är inte bortskämda med vinster denna säsong, så se nu till att njuta! Kolla målen här. Tre gånger. Minst.
¡Aupa Zaragoza!
