Real Zaragoza - RCD Espanyol: 1-0

El Zaragoza va jugar:

- Vi spelar för vårt liv, sa kapten Gabi innan ödesmatchen mot Espanyol och Zaragoza spelade för livet. 

Villkoren var lika koncisa som de var skoningslösa: vinn eller omfamna degraderingen och de eventuella konsekvenserna och om någonsin laget varit pressat var det igår.

När Barcelona hade äran att besöka La Romareda i höstas sjöng bortafansen 'A Segunda oeee, A Segunda oaaa' från långt innan avspark och framåt men gårdagens tillresta gäster från samma stad var av motsatt karaktär. 

Att gå in på La Romareda  och mötas av denna spända förväntan, detta abrupta pendlande mellan ett hopp man inte riktigt vågar nära och en förtvivlan man inte bör fördjupa sig i som avlöser varandra i ansiktet på  34 000 zaragocistas måste vara som att vandra in i en dikt, eller som att råka hamna i någon annans dröm för Espanyols fina supportrar. Enligt uppgift blev väldigt drabbade av stämningen. Istället för att häckla visade de på stor ödmjukhet  och empati då de applåderade Zaragoza och anhängarna, sjöng: "Es de primera, Zaragoza es de 1°."

Det är inte var någonstans ett lag råkar befinna sig i tabellen som avgör hur stort det är.

- Vi skär ut våra hjärtan och spelar med dem i våra händer för alla att se, sa Gabi. Hjärtat i ena handen, och kniven i den andra. Så kommer vi spela. Så kommer vi vinna.

Aguirre, som tagit ut hela truppen lät Edmilson, N'Daw och Marco Perez sitta på läkatren till förmån för Toni Doblas, Diogo och Victor Laguardia. De skulle inte kunna hoppa in om det behövdes, men vad som är desto viktigare: deras hjärta, vad de är för laget. För det förtjänade de sina platser på avbytarbänken den här finalen och det är rätt och riktigt.

För första gången den här säsongen korsade sig samtliga spelare innan de äntrade planen.

 

 

El Zaragoza va vencer:

Så fort den tysta minuten för jordbävningsoffren i Lorca var över och Gonzalez Gonzalez blåste igång finalen visade Zaragoza att det fanns själ bakom orden. Att det var leva eller dö. Espanyol hade inte mycket att sätta emot den rasande version av RZ som vägrade bjuda upp någon annan till dans på La Romareda igår kväll.

Angel Lafita var på spelhumör och tillsammans med Saïd Boutahar radade han intill frustrationens rand upp den ena målchansen efter den andra.

Givetvis öppnade Zaragozas höga press för ett och annat kontringsläge för Espanyol men så aggressiva som vi var fick gästerna det svårt med fokuseringen. När Callejon lyckades lura Zaragozasvärmen och kom fri mot Leo Franco som (ta i trä!) gav ett STABILT intryck (han behövde totalt göra två ingripanden men de VAR stabila, det mesta är relativt) igår blev han stressad och kom av sig, och det var gästernas farligaste möjlighet.

Jag har inte sett många nyare Bond-filmer, men jag har sett Goldeneye (för den är väl ny...). Vad jag minns går det mest ut på att utbildade, elaka ryska soldater ska skjuta James Bond, men trots att de är många och han är ensam missar de, gång på gång. Han duckar, han hoppar och hela deras träning förefaller ha varit förgäves. När jag såg filmen satt jag och skrattade. Hahaha, troligt, det här ska vara elittränade krypskyttar och de missar en ensam man och hans kuttersmycke som springer från tåget, mycket realistiskt (som allt annat i den typen av filmer). Igår hursomhelst, var det lite ryska krypskyttar över Zaragoza i förtsa halvlek. Man sköt och man sköt mot stackars Kameni och nog fan gick varenda skott utanför och då var skratten långt borta och plötsligt kändes Goldeneye som diskbänksrealism. 

En gång var Kameni ganska nära att själv tappa in bollen i mål men är det något Zaragoza ALDRIG har så är det tur. 

I paus lät Aguirre byta den ena målsumparen mot den andra; ut med Uche, in med Sinama Singol Pongolle.

 

 

El Zaragoza va luchar por su afición:

När Leo Ponzio i den 55 minuten gav Zaragoza ledningen var det i förlängningen inte bara en seger för oss utan också för den ärlige fotbollsspelaren, klubbspelaren och inte sigsjälvvarianten. Han som stannar och kämpar. 

Ponzio stal bollen från Ivan Alonso (han ville väl men hade verkligen ingen bra kväll på La Romareda), drog iväg ett av sina patenterade långskott och sköt segern och hoppet tillbaka till oss. Kanske var detta Leo Ponzios karriärdefinierande ögonblick. Han kritiseras ofta för de här långskotten, de skickas iväg med lika delar kärlek och god vilja från alla möjliga vinklar och går nästan alltid utanför eller rakt i famnen på berörd målvakt men likförbannat ger han inte upp. Passa istället, fräser diverse förståsigpåare, spela fram någon, slösa inte bort bollarna sådär - men Ponzio kör på. Får han bollen i ett vad han bedömmer vara bra läge (det kan som ni förstått vara var som helst) skjuter han och igår sköt han liv i oss på det sättet. Sitt sätt.

Trogne, underbare Leo Ponzio, som aldrig slutar streta.
Que golazo!

 

Rädslan efter målet var förstås att Zaragoza skulle börja backa hem, försöka spela på resultat och kanske falla men rädslan förpassades till publiken. Spelarna stod upp med ett mod vi tidigare bara fantiserat om; La Romareda sjöng Zaragoza nunca se rinde.

 

Zaragoza blev blåsta på straff då Gabi drogs omkull (han föll lätt, men det gör inte domslutet riktigt) med elva minuter kvar. Gonzalez Gonzalez valde istället att varna Gabi för filmning och det beslutet drar ner domarens betyg i spansk media idag. 

Gabi! 

Vi har ett par filmare i Zaragoza (Ander, framför allt - igår förtjänade han en varning för just detta fast klarade sig) men har någon någonsin sett Gabi filma?

Nej. Just det.

Och det gjorde han inte igår heller.
Straffa inte fel spelare domarjävel, skrek jag åt datorn men det sket väl förstås Gonzalez i.

 

 

 

Azul y blanco es el color del campeon:

Under de sista omgångarna är det förbjudet att bruka resultattavla på arenorna runtom i Spanien. Det kan påverka matchutgången, menar man och det kan det säkert men det kan pengastinna shejker också göra.

 Zaragoza kunde alltså inte se att det stod 0-0 i mästarmatchen på Camp Nou, inte heller kunde man se att Put...Osasuna gjorde sitt beställningssjälvmål mot Getafe/Team Dubai några minuter efter att de fått information om resultatet av Leo Ponzios långskott.

Men de visste.

På bänken satt Javier Paredes och lyssnade på radio.

"Och så kan vi rapportera att det för tillfället står 1-0 i mötet mellan Getafe och Osasuna efter självmål av Miguel Flaño i den 64:e minuten..."
Joder. 

 

Med mer hjärta och mod än fotboll stod Zaragoza upp för sig själva de sista minuterna, för sin publik, för skönheten i det aggressiva, råa och okonstalde och för sin egen framtid. När matchen blåstes av kom tårarna.

 

 

Aupa Zaragoza, arriba y a vencer:

Ander Herrera gjorde sin sista match på La Romareda som Zaragozaspelare ("Men inte som zaragocista") igår och tog farväl av publiken.

Ni kan se det här.

Det har inte riktigt sjunkit in än.

Efteråt grät han i omklädningsrummet.

 

A ganar, a ganar, el Zaragoza va ganar:

Nu har vi allt i våra egna händer igen. Zaragoza säkrar kontrakt vid vinst mot Levante på söndag och det är omöjligt att inte tänka på Mallorcamatchen 2007 då vi förpassades till Segunda. Vi behövde "bara" vinna då och det gjorde vi inte.

- Vi spelar för vår framtid, för våra liv, sa Aguirre på presskonferensen. Vi behöver göra fler mål mot Levante än vad vi behövde igår. Vi måste se till att sätta alla de chanser vi skapar, hade vi gjort det under säsongen hade vi varit ute i Europa nästa år. Spelarna är bekanta med allvaret. Vår kapten, Gabi, sa det innan matchen mot Espanyol: vi ger våra liv om vi måste och det visade vi på planen. Vi kommer göra det mot Levante också. 

 

Zaragoza kan klara sig på följande sätt:

1.) Vinst mot Levante.

2.) Oavgjort mot Levante medan Deportivo förlorar mot Valencia.

3.) Oavgjort mot Levante om Getafe förlorar mot Real Sociedad. (Här ska vi inte utesluta att det pratas om "premier" igen, som det gjorde i fallet Osasuna)

 

Det är upp till oss nu.

Det finns inga ursäkter.

 

 

Real Zaragoza: Leo Franco, Lanzaro, Jarosik, Da Silva, Obradovic, Gabi, Ponzio, Boutahar (Nico Bertolo, min. 60), Ander, Lafita (Braulio, min. 90) och Uche (Sinama P., min. 45).

 

RCD Espanyol: Kameni, Chica (Rui Fonte, min. 70), Amat, Galán, Raúl R., J. López, Verdú, Callejón (Isaías, min. 60), Luis García, Osvaldo och Iván L. M. (Álvaro, min. 60).

 

Mål: 1-0, Ponzio (min. 55).

 

Domare: González González. 

Varningar, Real Zaragoza: Ander (min. 43) och Gabi (min. 79).

Varning, Espanyol: Javi Lopez


Aupa Zaragoza!
Nunca se rinde.