Alcorcón - Zaragoza0 - 0
AD Alcorcón v Real Zaragoza 0-0
Santo Domingo fick under lördagskvällen finbesök då Real Zaragoza tog sig två timmar söderut till Madridområdet. Blåsten, Haris Vuckic + Pep Chavarria som sprang runt i färgglada skor och Jannick Buylas klumpiga direkta röda kort på mittplan var kanske de egentliga höjdpunkterna i en match som som trots sju hörnor vardera som bäst kan kallas händelsefattig. Real Zaragozas knackiga inledning på säsongen börjar med två poäng på två matcher så smått bli till ett faktum.
Med premiären i benen och ångan uppe fanns förstås förhoppningen om att få se ett mer samspelt lag då Real Zaragoza beträdde gräset i sydvästra Madrid för att ta revansch för den demolering AD Alcorcón utsatte laget för (i synnerhet under mardrömsperioden 70' till 80') i uppstarten efter Corona-uppehållet, den match som slog an takten för det spektakulära ras laget skulle ägna sig åt under sina avslutande femton matcher. Startelvan gav en vag förhoppning om vinst och alla nya ansikten i laget ger en konkurrenssituation som injicerat något behövligt (kanske något så enkelt som energi?).
Första halvlek: Real Zaragoza inledde genom att ta kommandot i matchen, kreativiteten lyste ofta med sin frånvaro men med fysik och jävlar anamma gick det skapligt oavsett. Haris Vuckic borde ha gjort nåt bättre (läs: ordentligt) av bollen som landade på hans fötter inne i målgården efter viss hörnkalabalik, och tyvärr är det ett agerande som signalerar att växtvärken lär fortsätta. Det hade hursomhelst varit behövligt att ha haft med sig från den första kvarten, när adrenalinet väl planade ut och tillställningen blev mer satt försvann övertaget och det kommer förstås under en lång säsong visa sig vara ett problem att hela tiden behöva ligga på en hög energinivå för att spelet ska fungera. Anfallspartner Narvaez sprang på men var osynlig. Luca Zanimacchia stod för en okej insats i sin debut på sin vänsterkant under den timma han fick, en tacksam match för en back men sådana räknas som bekant även de. Försvarsspelet gjorde sitt och utöver ett farligt skottläge som aldrig blev mycket alls släppte man inte till något. Allt som allt, en händelselös halvlek som vän av ordning kan ha varit något ensam om att ha dragit på mungiporna åt.
Andra halvlek: Inte mycket såg inledningsvis annorlunda ut i andra, annat än att Zaragoza inte lyckades upprepa sitt tidiga övertag. Vuckic sprang och såg orörlig ut, Narvaez piggnade till och började komma igång något, men utöver nån enstaka aktion från den senare som resulterade i ett farligt skott (och matchens förmodligen bästa chans) gjorde båda en undermålig insats. Dubbelbytet med en kvart kvar av matchen var i sin ordning, varken Adrian Gonzalez eller Gabriel Fernandez lyckades sen heller sätta något avtryck under den korta tid de fick. Mittfältet var likt i premiären habilt och följde sina taktiska direktiv - här märks Ruben Barajas touch ganska tydligt, och även om det saknas något som alls bryter mönstret så är det en betryggande grund att jobba utifrån. Backlinjen får bra skydd, det är tydligt att detta inte är en upplaga som kommer uppträda som fjolårets svängdörr. Som för att förstärka karaktäriseringen av mittfältet så hoppade sen 35-årige Alberto Zapater in direkt efter det att Buylas brist på, ja vad sjutton, resulterat i en frispark på mittplan och utvisning. Alberto har en roll att fylla i det här laget med sin betryggande närvaro även om benen absolut sjunger på refrängen. Hursomhelst, säsongsdebuten avklarad och fotbollen får därmed vara lite vacker ett tag till.
Alejandro Flores fick något så sällsynt som speltid, ynglingen som efter en mardrömshalvlek för ett par månader sen plockats lite ur rampljuset fick efter timman spelad byta av den olycklige Vigaray, och gjorde så utan att skillnaden blev märkbar. Hur länge Vigaray blir borta efter att olyckligt ha fastnat med benet i gräset ska jag inte sia om, annat än att nån eller några veckor känns troligt.
Det var en kväll som kommer att ha försvunnit ur minnet när säsongen ska sammanfattas, en match som inte var mycket alls av något alls (annat än att Real Zaragoza gjorde fem byten utan att det kändes onaturligt för någon uppvuxen med att max tre byten är något av gud givet). Ruben Barajas ord om att vi ser utveckling och att man får vara glad för poängen sammanfattar väl det hela ganska okej. Tills denna utveckling ger avkastning låter vi den gamla "klyschan" om att dessa poäng kommer vara livsviktiga stå som sanning, vi tackar och tar emot och konstaterar att Real Zaragoza härnäst tar emot Albacete måndagen den 12:e oktober. Aupa!
