La Batalla de Aragón: Den här omgången beror vi på de andra
Fastän Albacete vann över Zaragoza igår ligger de kvar där de låg innan matchen började; allra sist i tabellen.
På tjugoandra plats ligger de.
Det låter illa det där sist i tabellen och tjugoandra, och därför är det roligt att skriva det idag fast det inte alls är särskilt lustigt, inte egentligen.
Det skiljer bara två poäng mellan Albacete på sin tjugoandra plats och Zaragoza på sin sjuttonde. Medan det mellan oss och Tenerife som ligger en placering ovanför skiljer sex poäng. Och innan den här helgen är över kan vi ligga under strecket igen och det finns ingenting vi kan göra åt det.
Ingenting.
Nästan allt som ska hända ska hända än.
Fuenlabrada inledde omgången med 0-0 mot Alcorcon vilket innebar att de senare kunde hasa sig en poäng närmare. Sabadell, Cartagena och Castellon har ännu inte spelat och ingen av dem möter varandra och alla tre kan vinna och så kan vi ligga där, på plats tjugo lagom till årets fjärde vecka.
Nästan enbart på grund av sånt andra gjort.
Det började bra i alla fall, som det som går utför ofta gör.
Youtubekommentatorn berömde Zaragoza och jag ropade -lite smått irriterad, eftersom de var i fel rum och MISSADE det här- till dem som var ute i köket. Hörde ni? (Såklart de inte gjorde, de var i köket.) Hörde ni vad han sa?
Zaragoza, detta gigantiska lag.
En så ovanligt KOMPETENT kommentator minsann!
Sedan slocknade lampan plötsligt och jag svor över järtecknet och hur kunde glödlampan vara slut redan och just nu och allt annat elände tills jag insåg att jag i min uppspelthet över kommentatorns utmärkta inledning (man är inte svårsmickrad efter sju år i Segunda) vält ner en tub fuktighetsbevarande kräm på strömbrytaren, och så var världen begriplig igen.
Lampan slocknade på grund av något jag gjorde på grund av något någon annan gjorde, det var *inget tecken* och så var matchen igång.
Att vi förlorade vet ni redan.
Att en förlust är sur är sur vet ni redan, liksom ni vet att den går att leva med ändå. Som zaragocista är man ganska van, man är nästan lite bra på det där med förluster. Man skrattar och väntar på nästa.
Men något med den här dröjer kvar.
Det är domaren och hans VARande.
Ett skandalöst agerande, skriver Marca, och AS tillstår att det är första gången i alla fall de sett att den som sparkar till någon också är den som får en straff med sig, till och med efter en VAR-överläggning.
Och det är det som inte går att begripa. VAR (höhö) hittade Ruben Avalos Barreras en straff till Albacete i att Zaragozas högerback Carlos Vigaray hoppar upp, sparkar till en boll och så själv blir sparkad i fotsulan av en framflygande Manuel Fuster?
Straffar är ju situationsberoende, det är inget klippkort man samlar stämplar i och så har man plötsligt efter tio halvdana motståndarageranden ett gratismål tillgodo.
VAR-tillskyndarna (för de finns ju...) brukar peka på att man medelst tekniken kan slippa undan "den mänskliga faktorn" och det här argumentet håller de fast i trots att det vid det här laget visats tydligt att systemet används långt ifrån konsekvent. Vilket lag du spelar i spelar nästan all roll i om VAR ska tillämpas för att granska en situation, kanske inte när Albacete möter Zaragoza men när tex Manchester United möter låt säga Leeds.
På ett filosofiskt plan går det ju att fråga hur ett system utvecklat av människan (med hens alla begränsningar) ska kunna täcka upp för densammes "faktor" utan att själv fela, det är lite polisväsendet får utreda sig själv över hela tänket, lite fast vem övervakar den som övervakar; men det är en annan diskussion, och förmodligen en för ett annat forum.
Det enda VAR gjorde igår var att förstärka "den mäsnkliga faktorns" mänsklighet om man med mänsklighet menar att redan ha bestämt sig innan en situation måste utredas (för det hade domaren, han hade redan blåst straff och bara de upprörda Zaragozaspelarnas trägna protester tvingade honom ut till skärmen) och sedan inte tlyckas ändra uppfattning trots att det inkommit nya uppgifter, för att man är vad? Feg? Stolt? Den som vet bäst?
Först domen, sedan rättegången.
Zaragozas president Christian Lapetra säger att domaren inte var uppgiften mogen.
- Självklart är vi upprörda, säger han till La Jornada. Vi förde matchen, vi skapade mycket och vi blev bortdömda. Våra spelare fick stå ut med mängder av efterslängar (hade Narvaez haft det där klippkortet hade det varit tre straffar till Zaragoza igår) som passerade helt obemärkta. Nicolas Gorosito borde frilägesutvisats efter sin aktion mot Zanimacchia - men den här situationen valde Ruben Avalos Barreras att inte titta på, som han gjorde i det absurda läge som ledde till straffen i första halvlek. Däremot var han tvungen att titta efter noga innan han kunde se det uppenbart röda kortet på Arroyo (som kastade sig rakt in i vaden på Narvaez med framsträckt ben). Det är en mycket tydlig utvisning han först tänkte låta passera, men sedan tvingades till att titta på och sedan plocka fram det röda. I allt det här framträder tydligt domarens brist på både känsla för matchen och ett omdöme långt under vad man kan kräva av någon som ska ha den här befattningen på den här nivån, och det är klart att det stinger i oss när vi blev bortdömda på det här viset.
(Fallet Arroyo - Narvaez tänker jag är ett typexempel på att VAR gör domare mindre uppmärksamma, mer osäkra. Och att införandet av systemet inte på långa vägar fått domardiskussionerna efter match att klinga av.)
Zaragozasonen Ander Herrera hade också åsikter, som han delade med sig av på Twitter:
Nåja.
På måndag ligger vi kanske under strecket igen.
Som den gamle historikern Olaus Petri en gång sa; du kan förlora många gånger men är inte en förlorare förrän du börjar skylla på andra.
Vi kunde såklart låtit bli att skjuta i målställningen de där fyra gångerna på slutet.
På måndag kanske vi halkat ner under strecket igen.
