Real Oviedo - Zaragoza1 - 0
Real Oviedo - Real Zaragoza 1-0
Oviedo låg ner under matchen då Zaragoza snart ligger under strecket.
Jag är trött på att titta på fotboll och önska att jag fått se fotboll.
Fotbollsvärlden och dess miljarder tittare och kronor snurrar likt en malström i en allt mer marisk takt, räckena att hålla sig fast vid är få och vi är många som ska försöka klamra oss fast vid något. Fotbollens historia, med allt från fabriksarbetares lerplaner, geggiga som stenhårda, såg en gång i världen till att göra sporten till den vi känner till - att få hit oss. Det fanns ett samspel mellan planens båda lag som bestod av att styrka och skicklighet skulle premieras, det fanns även den accepterade sanningen som sade att varje förlust nånstans var orättvis och turartad.
Ja, tur existerar inom fotbollen. Och i idrotten, såväl som i livet som sådant.
Spolar vi fram tiden till den tid vi (inte) lever i idag så spelas inte längre fotbollen, så som fotbollen kunde och kan vara. Vi figurerar inte längre i en fotbollsvärld där Sergio Fernandez (vem, säger ni) existerar - Sergio är nämligen en kant en generation Gretor sett till att fila ned till den släta yta som från håll kan misstas för guldbekronad men som vid en närmre anblick visar sig vara stelnad, konserverad gul snö.
Våra Gretor var de så kallade Pepologerna, dessa som dök upp i kölvattnet av Xavi - Iniesta - Messis Barcelona. Fotbollen som utspelats på plan, till teveskärmen och soffan kom alltmer att utkämpas på sociala medier och i olika statistiksammanställningar.
Att titta på en match var inte längre att se till resultatet uppe i vänstra hörnet mellan ATH - ESP, det kom att bli att söka på bollinnehavsstatistiken för att duktigt kunna proklamera vilka de moraliska segrarna var - att vi (återigen) hade att göra med en statistisk anomali.
En ganska unik anomali som kunde reproduceras i all evinnerlighet utan att förlora sin status som just anomali.
Detta fotbollskunnande och vetande blev att skydda, världens Ujfalusis som kom att skada en av bollinnehavets dignitärer var att sky och avveckla. Fotbollssupportrar, domare, spelare, media - alla bidrog vi kollektivt till att på inslagen väg föra utvecklingen framåt.
Det finns bastioner där motstånd ännu härjar (som en pest, enligt somliga).
De som ännu inte kuvats utan som med sitt fulspel såg till att Cristiano Ronaldos mål inte fick bli mål, istället för beundran möttes han av en närkamp. Ett hånleende, ett utslag med armarna och skrattet upp mot himlen som vittne om det orättvisa i att piedestalen glömts bort fångades upp av miljontals CR7:or som alla blivit lika förorättade.
Domaren som inte tagit bort närkampsskurken skulle nu ostraciseras, närkampsskurken själv bara försvinna. Sergio Fernandez, Terry Butcher, Nemanja Vidic - alla skulle de bli Sergio Ramos, Gerard Pique eller David Luiz.
Att försvara var inte längre försvarligt - att försvara parodiskt dåligt var istället lite fint och på dagsordningen stod istället att anfalla från backlinjen. Mats Hummels som tittade på sin markering med, nej honom tittade han förstås inte på överhuvudtaget, och på crossbollen framåt i plan med blida, nyförälskade ögon var den nya världens bäste back.
Försvarandet, det fula, var nu något fult. Något som störde stadsbilden, en blipp i Försäkringskassans statistik. Fattigdomen som kunde göra sig påmind skulle i takt med att bänkarna med hjälp av metallstänger avgränsas på mitten se till att förflyttas från stadskärnan, till en plats där den inte längre skulle *finnas*.
Indragna sjukvårdsbidrag som över en natt såg till att göra folk lite mer friska, för den som läste rapporten.
Vi befinner oss i en (fotbolls)tid då vi inte längre får tycka eller känna saker och ting. Den och det lag som hängt med i samtiden och på främsta sätt odlat sitt martyrskap kommer att premieras av en domarkår som är lika exponerad för vårt tidevarv som du och jag. Att med passionerad och villrådig blick vilja spela en fotbollsmatch mot en motståndare som möter dig på samma plan, på samma villkor, är inte längre tillrådligt - världen har snurrat runt sin egen axel ett par gånger since och vi lever i något annat.
Alberto Zapater fyller 36 i år. Han var dålig ikväll, kanske den främsta anledningen till att Zaragoza tappade matchbilden helt. Covid-sjuke Francho Serrano rör på sig när han spelar, många var de gånger då Zapaters ersätt synliggjorde de luckor som Francho-täpps till i vanliga fall.
Inigo Eguaras fyller 29 i år. Han är väldigt bra, en fysisk, modig spelare med ögon som synliggör själen och ovanpå det en teknik och ett vårdande av bollen som är skönt att se.
Alberto och Inigo tillhör en utdöende art. Det är en typ av människa som inte längre tolereras, den kommer inte källsortera, inte överväga klimatpåverkan när den äter sin semla, eller förstå varenda könsprefix.
Den kommer inte respektera att du vill vinna matchen genom att spela nåt annat än fotboll - hur uppbackad du än är av en samtid.
Bollinnehavet, filmandet - det som främst kommit att karaktärisera Peps Barcelona och den fotboll, reaktion som motreaktion, vi ser idag; allt har gått igen.
Spelare har alltid filmat i nån mån, Spanien har sitt rykte av en anledning och de notoriskt dåliga spanska domarna är notoriska för att de ofta är dåliga.
Pendeln har dock slagit över, och det för längesen. Vi befinner oss i en påtvingad övning - frågeställningen som *ber* oss svara på i vilken grad vi ännu tittar på Theseus skepp då masten hyser att nylackerat plakat som stolt berättar att den äldre, murkna masten minsann ersatts 2013 med en stam från Amazonas, att Messi som dribblar av ett beskedligt och helt Athletic Bilbao för ett av alla sin solomål spelar samma fotboll som Maradona som på en hälften så lång sträcka tog emot stryk för att idag generera en misshandelsanmälan.
Real Zaragoza är en bastion - det är så fint, så vördnadsfullt och samtidigt inte så jävla pjoskigt - det bara är. Så som Inigo och Alberto bara kan tänka sig att ha det.
Real förlorar på att Real Oviedo är ett hippt lag, med nån miljon aktiteägare som alla kan berätta den djupa popberättelsen om deras Oviedo. Ingen av dessa, av er, tog ju ansvaret för kvällens plan, där de gröna gräsplättarna här och var störde fläckarna.
Ligans fjärde sämsta anfall mot ligans sjätte bästa försvar. Matchen vägde i en timma innan fem Zaragoza-spelare lyckas tappa räkningen mot två anfallande Oviedo-spelare och låta ett ofarligt inlägg, med tö på, singla ned och landa på Rodri.
Cristian Alvarez är ligans sämsta målvakt. Förra matchen boxade han in matchens enda mål i egen bur, idag står han och tittar på den här bollen. Jair gör det jättedåligt, Cristian Alvarez gör det hemskt och efter att två matcher i rad ha orsakat förlusten ska han inte starta nästa match.
Att Oviedo inte släpper till mer än nåt enstaka läge i första halvlek, och inget efter i sitt mål, är i sin ordning då man i år är ett bättre lag än Zaragoza. Däremot att krämporna börjar, accelerar och accentuerar direkt vid ledningen - när slutade det vara patetiskt?
Från att ha sett en fotbollsmatch börjar jag se ett Real Zaragoza som inte tänker delta i det Real Oviedo gör matchen till.
Man spelar på, utnyttjar sin styrka i närkamper och spelar fotboll medan motståndet lägger sig ner vid varenda kontakt. Blickarna av avsmak, oförståelse och vädjan till domare Oliver De La Fuente Ramos om att faktiskt ta tag i matchen och göra ditt jobb som auktoritet bemöts med fyra gula kort.
Parodin på fotboll som är att straffa det lag som inte filmar, förstärker eller lurar domaren bör inte ignoreras. Omklappningnarna Oviedos spelare och domarna emellan efter match får mig att skratta rätt ut, jag blir stolt över att mina spelare överhuvudtaget inte tittar åt domarteamet, inte skräder orden under matchintervjun, och att jag vet att Real Zaragoza kl 16.00 på lördag kommer att förlora poäng genom att inte delta i samtiden.
Det är det värt.
"Vi måste skydda Cristiano Ronaldo och Messi" nej, vi behöver skydda fotbollen genom att ge Busquets en ordentlig spark eftersom Busquets kommer ägna sig åt sitt svandyk oavsett, och jag är så stolt över James Igbekeme idag tog trettio sekunder på sig för att bli varnad och så sätter vi punkt - buenas noches - här.
