Real Zaragozas nye tränare: Juan Carlos Carcedo
Vi försöker tolka anställningen utav Unai Emerys Arsenal-tolk.
Så var vi här.
Juan Ignacio Martínez har tackat för sig, på det sätt som karaktäriserade hans 1,5 år i klubben gjorde han det genom att prata om hur han inte lyckats motsvara klubbens, fansens och sina egna förväntningar genom att ta klubben till ett La Liga-playoff, att tiden i Real Zaragoza varit en otrolig professionell men framförallt oöverträffad personlig upplevelse han kommer bära med sig.
Och vi tror på orden då vi vet att så här är det. JIM var en mister vi nu mister, en professionell anständig man som också gjorde ett bra jobb med en klubb i ekonomisk kris.
Befinner sig Real Zaragoza idag i samma ekonomiska kris? Vår *CEO* (huvva) Raul Sanllehi har kommit in på den våg som varit Jorge och Jose Mas, bröderna vars tillgångar mäts i miljarder har redan börjat betala av det närapå 700 miljoner stora skuldberg som utgjort de gula sömmarna i den aragonesiska klubbskölden under snart 15 år (dagen då bröderna (formellt Jorge) Mas presenterades som ägare passade man på att snyta sig och råkade då tappa en sedelbunt på marken medan man skulle komma åt näsduken ur fickan, den bunten användes därefter till att betala av 10% av den totala skulden).
Ägarna pratar om Champions League, för den som minns ord som ekar den Soria-bördige ägaren Agapitos från det sena 00-talet - det som istället ledde till tvångsförvaltning och Real Zaragozas längsta, snart tio år långa, Segunda-vandring någonsin.
Så lär det förmodligen inte gå den här gången. Fotbollen av idag är så uträknad, steril och kalkylerande att Mas-kalkylen troligtvis gjort sig berett på överraskningar i en sån utsträckning som gör att så länge intresset för sin *investering* inte avtar så trummar maskinen på - att totalt klappa igenom och lämna platsen i ruiner blir svårare när man i en handvändning kan slänga miljoner på eventuella problem.
Mas-bröderna som behöver flyga mellan franska Lens, italienska Padua, Colombianska Bogotá och amerikanska Miami om de vill närvara vid alla "sina" hemmamatcher kommer inte vara en regelbunden närvaro på La Romareda.
Troligtvis minns de att Real Zaragozas fotbollsplan och traditionstyngda inramning heter just så.
JIM fick aldrig pengar att jobba med men rika gjorde han oss. Juan Carlos Carcedo kommer in med dessa nya pengar ett spännande CV i ryggen, som överhuvudtaget inte mäter sig mot den han ersätter eftersom Juan Carlos alrig varit huvutränare annat än för Ibiza (som han succéartat ifjol tog upp i Segundan under sitt enda år där, för att sen krascha), men med klubbadresser som Valencia, Spartak Moskva, Sevilla, och främst PSG och Arsenal. Det är ett namn som på papperet kittlar för en Segunda-klubb inne på sitt nionde år i källaren, men det nyanseras genom det finstila ordet assisterande.
Jag minns personligen det mesta från Emerys något olycksaliga tid i Arsenal. I en tränarkarusell som verkade stå mellan Max Allegri, Mikel Arteta (redan då) och en ur Paris utjagad Unai Emery föll valet på den baskiska Draculan.
"EchsplAAIIn" hette det under presskonferensen då Unai försökte förklara sin spelfilosofi medan han presenterades som Wengers ersättare, en stund av tyngd och ett England som höll andan eftersom Sir Alex Fergusons ersättare fem år tidigare hetat David Moyes och därför ofrånkomligen skapat den annalkande tågolycksfrågeställningen - hur ska Arsenal undvika att göra Manchester Uniteds misstag då deras en av jordens grundpelare tvingas i pension?
Unai Emery lyckades aldrig förmedla sin spelfilosofi. Han lärde sig aldrig bättre engelska än så, och visade heller inte mycket intresse därav. Väldigt fort kom rapporterna från träningsanläggningen att handla om en huvudtränare som stod vid sidan av, isolerad, medan andretränare på brokig engelska instruerade genom att själva skjuta, springa och gestikulera.
Det som karaktäriserade det 1,5 år det blev innan Fredrik Ljungberg under juldagarna fick ta över som interimtränare var förmodligen klippet på unge Alex Iwobi som efter att ha hoppat in under en förlust mot Brighton springer in på mittplan, håller upp händerna och mimar "what formation we playing?" till mittfältarna Torreira och Guendouzi.
Ingen svarade honom.
Två och ett halvt år senare har Real Zaragozas val nu fallit på den som (inte riktigt) tränade Arsenal medan Unai Emery stod och tittade på. Jag har utöver den här erfarenheten ingen uppfattning om Juan Carlos Carcedo som huvudtränare - har han lånat från sin kollegas/mästares handbok är defensiv och kontroll hursomhelst ledord. Han tog upp Ibiza till Segundan och fick prompt sparken efter att man inlett tiden där med sex raka förluster. Vad valet säger mig är att Mas-bröderna försökt hitta något som andas Champions League och därför landat i en fräsch huvudtränare som assisterat där. Juan Ignacio Martínez andades historia, elegans och ömsesidig respeket då han presenterades, sejouren senare var den bilden intakt.
Jag vet inte vad jag ska tycka om Juan Carlos Carcedo. Det är ingen anställning som verkar byggd på alltför mycket annat än att han är spanjor, någorlunda ung och någon som kanske kan anses ett namn för var klubben idag befinner sig. Personligen blir anknytningen och lära-kännandet svårare då jag under mina eftersökningar googlar och hittar Juancarloscarcedo.com - en, vad det verkar, självskapad hemsida som visar upp klipp och reflektioner från tiden hos Arsenal.
Real Zaragoza är en klubb i takt med en annan tid. Klubben och staden har ännu inte riktigt förstått att inte bry sig om något på sociala medier, att inte inte driva med sig själva och sin Segunda-uselhet eller att man inte ska fångas måndagstrött och surmulen på träningen. JIM passade så väl in som han gjorde eftersom han förkroppsligade detta, det som heter Labordeta och att förstå att man för en kort stund får vara en del av någots historia.
Juan Carlos verkar förstå fotbollskonglomeratet bättre än klubben, projektet och den självpromotion sociala medier och egna hemsidor andas verkar faktiskt viktigare än att förstå vart man hamnat. Duvor, schackbräden och solfrötuggande farbröder i basker med själar sjungandes om svunna ideal och av inbördeskrig djupa sår väntar dig på La Romareda. Kanske är jag elak, men om en får vara så fräck så börjar visdomsprofetian "Vad har Arsenal och Real Zaragoza gemensamt? Snart kanske allt, på samma sätt allt har allt gemensamt då samma tänk, affärsidéer och Raul Sanllehis slukar det lilla för det storas vinning." plötsligt eka lite kusligt.
Välkommen till världens största Real Zaragoza, Juan Carlos Carcedo! Bienvenido.
