Teneriffa - Zaragoza0 - 1
Serieledare efter tredje raka
Zaragoza har vunnit sina tre första matcher för första gången på nästan tjugo år, och man har gjort det utan att släppa in ett mål dessutom.
Det har gått elva år sedan Zaragoza spelade i Primera Division senast.
De första åren var det lite meningen att inte gå upp, för ekonomin behövde utredas och ägarskapet behövde ses över. Det här, bedömde alla, gjordes bättre i en lägre division, men det är svårt att förklara det för supportrarna och fortfarande få dem att sluta upp.
Komma dit.
Köpa tröjor och halsdukar och papperskorgar.
Så missnöjet var stort.
En sådär fyra år in i Segundavandringen började man prata om avancecmang. Nu var det läge, nu var det läge, nej nu.
Zaragoza har kvalat och misslyckats de flesta år och sen bytte man ägare igen förra våren.
Och så, för första gången på elva år leder Zaragoza säsongen efter tre omgångar. Man har mött två av de topptippade (Valladolid, Tenerife) och vunnit utan att släppa in mål.
Man får räkna tillbaka till 05/06 för att hitta en mindre dålig start för det här laget oavsett serie.
Okej men rent krasst.
Zaragoza ser ut som ett topplag. Det skriver alla som skriver.
Och ja, det gör de, men inte främst för att de spelar så jävla bra utan för att de vinner matcherna de är sämre i, som den mot Tenerife igår.
Och det är väl det som de som vinner i slutänden gör?
Vinner också när de är sämst?
Zaragoza gick ut på Helidoro Rodriguez Lopez och gjorde sin absolut sämsta halvlek den här säsongen.
Hemmalaget hade gjort sin läxa och förstått att när Zaragozas mamma doppade Zaragoza i floden Ebro höll hon Zaragoza i båda fötterna; klubben har därför två fullständigt värdelösa Akilleshälar: ytterbackarna. (Även om Nieto blivit mycket mindre dålig framåt under Fran Escriba så är det fortfarande så att det där med försvarandet är det den här försvararen är sämst på.)
Så Tenerife styrde ut spelet på kanterna, och där testade Mellot, Luismi, Waldo och Roberto Lopez mittlåste Frances-Jair, och Cristian Alvarez i 48 intensiva minuter.
Zaragozas Toni Moya försökte sig på ett långskott efter tjugo minuter (det var det första som skapades "framåt" i matchen) och gav försvaret ett par sekunder på sig att dra in lite luft i lungrona innan det var dags för nästa våg av Tenerife att svepa in över landet, över Malaga, Sevilla, över Cordoba, över Valencia och Madrid via Valladolid till Zaragoza, där vattnet till slut bara landade i floden och ingen skada blev.
Nu ska siffrorna få tala fastän de gör det så illa.
När första halvlek började lida mot sitt slut stod det 12-0 i hörnor till hemmalaget.
12-0.
Jair var kejserlig i sitt sätt att skadeförebygga vid alla de här fasta situationerna, och någonting har hänt med Cristian Alvarez (38) som någon skickligare än mig får förklara -igår var han uppe och PLOCKADE allt? Han som brukade boxa bort och paniksparka undan bollen för varje sekund den inte slog i botten av nätet bakom honom var en sekund till som han inte släppt in mål på. Har Frances, Jair och Alvarez fällt upp ett kraftfällt mellan sig och de båda svajjiga yttrarna som gör att deras osäkerhet aldrig når in till dem?
Där Nieto och Fran Gamez brister - det här kan ju också bidra till tryggheten i centralförsvaret- tar Marc Aguado stort ansvar tillsammans med Sinan Bakis, som egentligen ska vara anfallae, men som både igår och förra helgen mot Valladolid, går ner och gör ett defensivt hästjobb (och ändå tjuter man om att han inte gör mål...).
Tack vare det här gedigna jävla slitet och inget annat låg Zaragoza inte under när domaren blåste av första halvlek, och Fran Escriba fick 15 minuter på sig att fundera på det där med att ta sig framåt också.
Direkt efter paus bytte Escriba in Sergio Bermejo istället för Maikel Mesa, och German Valera ersatte en ganska blek Toni Moya. Man ändrade "a dajjjamand" formationen och föll ner i trygga 4-4-2, och vips så var de sårbara flankerna mindre genomträngliga.
Zaragoza hade lyckats bygga en vall mot det svallande Tenerife, som plötsligt var en tam klorerad pool full av guppande turister, och där på kanten kring ställde Zaragoza upp sina stolar och väntade på något man kan kasta ner i vattnet, typ en boll, skulle dyka upp.
Det var inte "vackert" vad det nu är (vi tyckte tex att IFK Norrköping spelade bra mot AIK tidigare i veckan, att de spelade "snyggt", men Arnor Traustasson sa trött att ja, snyggt för ögat kanske, och det ligger det ju mycket i).
Det vackra bestod väl kanske i att Escriba så rådigt förstått att bygga en vall och förvandla havet till pool, även om det rent estetiskt ser mycket tråkigare ut, när vi som följer zaragoza annars vet att den huvudsakliga devisen brukar vara varför ändra på ett ovinnande koncept?
Den här bollen man gick och väntade på kom i den 69´minuten.
Sergio Bermejo slog en frispark nästan från hörnflaggan, och den landade i huvudet på Jair och studsade vidare rakt på Tenerifes målvakt, som på sämsta Cristian Alvarez-22/23-vis inte lyckades hålla kvar bollen, och så var Jair framme med tårna och satte sin egen retur.
När jag såg den lilla killen på läktaren hoppa och skrika med en Jair-skylt i famnen började jag nästan tjuta. Tänkte på när min äldste son, då en sådär 7 år, skrev brev till Javi Paredes (också han försvarare med nummer 3) för att det var hans favoritfotbollsspelare, och en förvånat Javier Paredes skickade ett handskrivet brev tillbaka, där han lämnade ut alla sina kontaktuppgifter så att min son skulle kunna höra av sig igen. Då jag senare det året mötte honom över en kopp kaffe pratade vi om det där, aldrig tänkte han att han - en medioker försvarare i ett uselt lag - skulle ha fans, än mindre fans i andra länder när Cristiano Ronaldo och Messi spelade i La Liga.
Nu är Jair bättre än Paredes var, mer dynamisk, men han är fortfarande en mittback.
Jag - som själv alltid gillat de defensiva spelarna mest - blir så glad när jag ser att det finns små pojkar som inte bara vet att uppskatta det som får mest beröm i media, de som - oftast- är de som gör målen. Jag vet inte, men det känns hoppingivande.
Jag hoppas Jair såg honom, såg hans skylt. Slängde ditåt sin tröja efter slutsignal eller bara vinkade.
Sen skulle Zaragoza bara hålla undan Tenerife i 20 minuter, och det brukar Zaragoza inte vara särskilt bra på.
Man borde gjort 2-0, men våra anfallare kan inte avsluta så det hände inte.
Om Ivan Azon ska kunna komma med oss upp i Primera behöver han finslipa sin avslutsteknik. Fram kommer han, stark är han, men han kan inte skjuta. Varför kan han inte skjuta?
Det är smärtsamt att se honom misslyckas hela tiden så som han sliter för att komma till lägen.
Riktigt jobbigt att stå ut med hur sakta minuterna gick blev det när Tenerifeåtervändande och före detta Zaragozaspelaren Ángel visades ut bara minuter efter att han kommit in efter en märklig situation där han gav Nieto en lavett och Nieto stöp som om Ángel haft elektricitet i handen. Domaren visade rött utan att konslutera VAR. Jag vet inte om VAR ändrat något, jag tror han sagt att man markerar mot den här typen av "våld"(det var inte i kamp om boll eller något, för bollen befann sig på ett helt annat ställe på planen, och det var också där bollen var domaren tittade) och kanske inte väger in hur hårt eller inte slaget är så mycket som att slaget kommer.
Men Zaragoza rasade inte, och det gjorde inte murarna runt havet som blev en pool heller.
Jag vänder mig starkt emot att prata om vem som förtjänar att vinna en match. Nej det är inte bollinnehav eller flest passningar eller avslut, eller flest hörnor som bestämmer, et är den som gör flest mål och har man utan domarens fekatiga ingripande gjort flest mål förtjänar man att vinna, även om man inte var det bättre laget.
Det var det Zaragoza gjorde igår.
Och det är väl ett lovande symptom.
Kanske hjälper det Zaragoza att vinna om de går ut och hejar på motståndet?
Nej då, allvarligt talat. Man kom ut i dessa tröjor för att känna med alla som drabbats och kämpar mot de enorma skogsbränder som rasar på Tenerife, och samtliga matchintäkter gick till att hjälpa de som behöver. Strax över 94 000 € skrapades det ihop och det tyckte jag var lite fint.
Söndagen den 3 september tar Zaragoza emot nykomlingen med det vackra namnet Eldense på La Romareda.
Om något kommer gå helt åt helvete kommer det att börja där.
