Helden in Schwatzgelb: Michael Zorc
Borussia Dortmund är en utav Tysklands största klubbar. Under klubbens snart hundraåriga historia har flera stora profiler burit den svartgula tröjan. Den kanske störste av dem alla är trotjänaren Michael Zorc som spelat mer matcher i BVB än någon annan spelare gjort.
Ingen har gjort så många matcher för Borussia Dortmund som Michael Zorc har gjort. Mittfältaren som kom till klubbens ungdomsverksamhet redan som 16-åring har gjort hela 561 matcher för klubben han tillhörde under hela sin proffskarriär som sträckte sig över 17 år. Debut gjorde han som 19-åring i oktober 1981. Innan debuten i Bundesliga hade Zorc redan hunnit med att bli både världs- och europamästare med det västtyska ungdomslandslaget tillsammans med Ralf Loose som spelade i BVB mellan åren 81 och 86.
Redan säsongen därpå hade Zorc spelat till sig en plats i Dortmund startelva och efter 25 Bundesligamatcher gjorde Zorc så första målet, också det i en förlustmatch, 1-2 mot VfB Stuttgart. Mesta delen av sin karriär spelade Zorc, eller ”Susi” som han kallades, på mittfältet, bortsätt från två säsonger där han tog klivit ner i backlinjen och sedermera blev lagets straffskytt. Zorc var alltid lojal mot laget och tränaren och efter sju säsonger i klubben fick han ta över lagkaptensbindeln.
Under säsongen 88/89 hade Dortmund ett riktigt intressant lag med en utav Tysklands mest lovande spelare i laget, Andreas Möller. I Bundesliga slutade Dortmund sjua men till supportrarnas stora förtjusning nådde laget cupfinalen. Där väntade Zorcs hittills största match i karriären, inför fullsatta läktare på Olympiastadion i Berlin mot regerande mästarna Werder Bremen. Efter 90 minuter hade Dortmund vänt ett tidigt uddamålsunderläge och vunnit matchen med imponerande 4-1 och Zorc hade svarat för en gedigen insats.
Med åren kom både framgångar och skadeproblem för Zorc. Han lyckades hålla sig hel under större delen av sin karriär, men säsongen 91-92, när Dortmund slutade tvåa i Bundesliga, missade Zorc större delen av säsong. Zorc var dock tillbaka med besked nästa säsong och sköt Dortmund till final i Uefacupen, där Dortmund föll med sammanlagda 6-1 mot italienska Juventus.
När Dortmund blev tyska mästare för första gången på 32 år var det ingen mindre än lagets äldste spelare, Michael Zorc, som också blev lagets bästa målskytt. Han gjorde bland annat ett hattrick i Hinrundes sista omgång borta mot Hamburger SV. Efter sista omgången, hemma mot HSV, fick Zorc så lyfta bucklan, något som det skulle bli mer av de kommande åren.
Även säsongen därpå var Zorc lagets bästa målskytt och Zorcs 15 mål bidrog i allra högsta grad till att Dortmund för andra året i rad blev tyska mästare. När Dortmund vann Champions League säsongen därpå var Zorc en utav få spelare i ett skadedrabbat Dortmund som spelade mestadelen utav matcherna under säsongen. Men i finalen mot Juventus fick han se match från avbytarbänken för att senare mötas av stående ovationer när han byttes in med två minuter kvar av matchen. Efter matchen fick Zorc ta emot bucklan av Uefas president Lennart Johansson och lyfta den mot himlen inför 60 000 åskådare på Olympiastadion i München.
Zorcs sista säsong bestod till mestadelen av inhopp under lagets nye tränare, italienaren Nevio Scala. I Interkontinental cupen, matchen där Europa och Sydamerikas respektive Champions Leaguemästare möts, fick Zorc göra en sista stor match för sitt älskade Borussia Dortmund. BVB besegrade Cruzeiro med 2-0, Zorc gjorde ett utav målen. Efter säsongens slut lade Zorc skorna på hyllan bara för att dyka upp några år senare, nu som sportchef i Borussia Dortmund. En utav kompisarna, lagkamraten i BVB, Stefan Reuter sa om Zorc att hör man Zorcs namn tänker man genast på Borussia Dortmund, de har blivit som synonymer.
Michael ”Susi” Zorc
Geburtstag: 25.08.1962
Karriere: TuS Eving-Lindenhorst, Borussia Dortmund (1981-1998)
Erfolge:
Spiele/Tore: 561/155 (463/131)
Deutscher Meister – 1995 | 1996
Deutscher Pokalsieger – 1989
Deutscher Supercup Sieger – 1989 | 1995 | 1996
Champions League Sieger – 1997
Weltpokalsieger - 1997
