Florida - Ottawa
2 - 1

Dortmund – Frankfurt 1-1

Återigen en klen insats framåt av BVB, storspel av Gentenaar där bak bäddade för en sen poäng under lördagseftermiddagen. Flera spelare gjorde sin sista match på Westfalenstadion.

Inför matchen var förväntningarna många, det var mycket som skulle göras. Framför Südtribüne stod före spelaren Nobby Dickel och försökte heja på. På innerplan tackade man av Dennis Gentenaar, Jan Koller, Tomas Rosicky och Salvatore Gambino som gjorde sina sista matcher i Dortmunds gulsvarta tröja, hemma på Westfalenstadion. Dortmund med två raka vinster i ryggen skulle hämta ikapp Herthas försprång och på så sätt nå Intertotocupen. Med andra ord var det bäddat för fotbollsfest, Dortmund var tvungna att göra mål. Förhållandena var utmärkta, gräsmattan välskött, 23 grader varmt och soligt och över 80 000 förväntansfulla supportrar på läktarna.

Bert van Marwijk kunde så här på pappret mönstra en riktigt stark startelva, detta till trots att Roman Weidenfeller, Lars Ricken och Christian Wörns satt på läktaren. Dennis Gentenaar fortsatte mellan stolparna och gjorde ånyo en stormatch. I avstängde Wörns frånvaro var Markus Brzenska tillbaka i startelvan. Brenner bildade mittbackspar med Christoph Metzelder. Phillip Degen tog som vanligt plats till höger och Leonardo Dede som kunde spela tog plats till vänster. På mittfältet var det en förändring gentemot 2-1segern mot Hannover. Sahin fick kliva åt sidan för Rosicky. Kehl och Kringe återfanns som vanligt i startelvan. Den trion som fick förtroende från start hade ingen lyckad afton. David Odonkor var blek på sin högerkant och kom inte alls runt som han brukar på kanten. Amoah och Smolarek hade det ännu tyngre och skapade inte alls mycket framåt.

Första halvleken, var till allas besvikelse, ett riktigt sömnpiller. Hemmalaget skapade några halvchanser framåt. Farligast framåt var Florian Kringe som först spelade fram David Odonkor som bommade. Knappa tio minuter senare nickade Kringe, efter en underbar pass av Rosicky, men bollen fastnade på Frankfurtförsvarare. Publiken på Westfalenstadion lär sakna Rosicky känsliga fötter och blick för spelet, när denne med största sannolikhet drar vidare till Atletico Madrid efter VM. Detta skulle visa sig att vara Rosickys sista match för Dortmund då han i andra halvlek drog på sig säsongens femte gula och missar sista matchen mot Bazis. Dock borde det vart mål när Ebi Smolarek fick ett jätteläge när Kehl spelade fram, men bollen skulle inte in på de få chanserna i första halvlek. Statistiken visar 2-0 till Dortmund när det gäller skott på mål, något som visar hur chansfattig den här matchen var.

Ebi Smolarek fick väldigt lite uträttat mot Frankfurt

Inför andra halvlek valde Bert van Marwijk att röra om i grytan lite. Jan Koller möttes av stående ovationer när han äntrade planen i stället för Amoah. Schwatzgelb.de’s spelarbetyg tyder på att Koller gjorde en strålande match då han belönas med en etta i betyg. Om man läser det fetstilta så får man dock motivationen; ” zum Abschied gibt’s eine sentimentale und unverdiente 1”. Betyget alltså inget annat än en hyllning till Koller som lär saknas nästa säsong, minst lika mycket som han har gjort under den gångna hösten, vintern och våren.

Andra halvlek var knappt tio minuter gammal när Frankfurts anfallare, men för dagen högerback, Du-Ri Cha, snodde åt sig en tafatt brytning av Christoph Metzelder. Från 30 meter klippte han till, skottet for iväg i över 100 kilometer i timmen och rätt upp i Gentenaars vänstra kryss. Måste erkänna att det var snyggare än det Stefan Carlsson fick uppleva på AOL-Arena för några veckor sedan, jag tänker förståss på Kringes drömträff. Målet kändes lite orättvist när det kom, men ändå rätt typiskt. Andra dåliga matchen i följd, båda kunde ju inte gärna sluta med seger.

Bert van Marwijk gjorde två offensiva byten. Delron Buckley ersatte David Odonkor och hade ett skott över ribban. Sen kom Salvatore Gambino in i stället för den misslyckade Ebi Smolarek. ”Bambino” behövde inte mer än tio minuter innan han kvitterade. Koller tog emot ett uppspel, höll undan, stack bollen i djupled. Där kom Gambino och efter två touch var bollen över Frankfurts utrusande målvakt och Westfalenstadion exploderade i ett glädjetjut. Poängen var en klen tröst, tre poäng behövdes eftersom Hertha Berlin vände och vann mot Hamburger SV och gjorde samtidigt Bayern München till tyska mästare.

Till sist, domarna i Tyskland är kassa. Lexa borde haft sitt röda kort (hör mer från Boris Rupert här). DFB är lika kassa dom, fyra matcher för Wörns. Idioti?