Revierknaller: 3 dagar kvar
Den flitige forumskribenten ”Stephane Chapuisat” besökte vårens Revierschlager, ett derby som Borussia Dortmund vann med 2-0 mot ärkerivalen Schalke. ”Chappi” delar med sig av sina upplevelser i en känsloladda reserapport.
Resan ner till Hahn och vidare till Köln går på rutin för mig som ofta
hälsar på sina föräldrar där, men att fortsätta per tåg till Dortmund det är något alldeles speciellt. Naturligtvis skulle vi vara med på marschen från Friedensplatz som sig bör; det är vår stad och inga andra ska få marschera där, skulle vi visa för vår blå vita polis och S-fansen. Redan tåget till Dortmund var i gult och svart - det var kanske lite tidigt för alla S-fans för sådana finns det många av även i Rhenlandet - och vanliga medresenärer började smittas av vår gulsvarta feber. Många av det svartgula kollektivet skulle vara nöjda med att inte förlora matchen, en del trodde på seger, men alla önskade Bremen eller Stuttgart lycka till denna dag. En blåvit triumf skulle förhindras till varje pris, S får aldrig blir mästare i Dortmund, och helst av allt inte alls förrän tidigast 2009.
På Dortmunds central verkade det finnas lika många poliser som fans;
säkerheten stavades enormt STORT. Vanliga fans, dvs. andra än huliganer kom dock rätt väl överens med varandra, men det var mindre blandning av halsdukar i grupperna än hos andra fotbollsmatcher jag varit på.
De BVB-fans från Köln som jag reste med tillhörde "Gruhlwerker Borussen" en fanklubb grundad 1999 med cirka femton medlemmar. De är ett roligt gäng, många pratar stark Kölsch (Kölndialekten) och när de började sjunga karnevalssånger och andra traditionella visor från Köln på en krog i centrala Dortmund, då känner man att Westfalen har ett lugnare temperament än andra Rheinländer. Men stämningen hoppade över på dem så att hela krogen snart försökte sig på våra låtar blandat med gamla BVB-klassiker. Det hela var så kul att vi nästan glömde att hämta vår fanklubbfana som jag skulle bära på Westfalenstadions gräsmatta inför matchen - gemensamt med cirka sjuttio andra fanklubbrepresentanter och deras fanor. På vägen till arenan började ett störtregn som sopade bort alla fans från gatorna. Det blåa från himlen försvann, vilket vi såg som ett gott omen inför matchen.
Tyvärr var det en annan kille som också ville stå på den heliga gräsmattan så vi fick lotta och jag förlorade. Nästa gång ska det vara min tur. Han gjorde ett bra jobb medan vi andra hade klivit de många trappsteg enda upp under taket på världens största ståplatsläktare, där stämningen höll på att koka över. Vid det laget var vårt tempel redan fullsatt och idéer för fansånger kom från alla håll. Alla var så motiverade att skrika vårt lag till segern att det till en början verkade vara omöjligt att koordinera. Den motsatta sidan tillhörde till stor del de blåa, de syntes, men hördes inte. På långsidorna fanns enbart enskilda blåa, och när vi bad alla Dortmundfans resa sig stod sextiotusen liksom en enda person och skrek fram sitt lag. Der zwölfte Mann!
Med supportrarna i ryggen kunde Borussia Dortmund stå emot Schalkes offensiv.
Dortmund försvarade sig bra under första halvleken och kom fram farligt
några gånger. Då kunde det gå riktigt snabbt och det kändes bra. Hur skulle det kunnat vara annorlunda med alla fanatiska fans i ryggen? Och S verkade inte vara så farlig i denna "Spiel der Spiele" som Kicker hade utnämnt matchen till. S spelade mesigt och det verkade som om Borussia var mer aggressiv i de direkta duellerna. Matchen var precis som ett derby oftast är, hektisk och inte särskilt vackert att se på. Dramatiken kom mest från läktaren, för alla var medvetna om matchens innebörd. Människorna i Dortmund lever för sin klubb, varje dag handlar om BVB. Och här stod vi och det kändes inte omöjligt att vinna. 1-0 hade jag tippat på SvenskaFans men jag hade sett S bara en enda gång denna säsong så det kanske var deras stil? Gjorde de målen under slutminuterna? "Men vafan" tänkte jag "efter pausen spelar vi mot Südtribüne! Då fixar vi ett mål." Vet ni vad som hände sedan i den 44:e minuten? Metze tankar sig igenom på högra sidan, lägger in till Frei som tar chansen och sätter in den i nätet, otagbart, och hela Westfalenstadion exploderar! Ölmuggar och halsdukar och annat flyger nerför läktaren och alla skriker för allt vad de orkar. Vilken befrielse att skrika ut "Frei" till den blåvita supporterskaran.
S-fansen hade glatt sig åt konkurrensens spelresultat men nu låg de efter själva och VfB hade lyckats vända. Vid ett tillfälle hejade hela Süd på Stuttgart. En desperat S-fans sjöng senare "Ihr seid Schwaben" och trodde han kunde göra oss upprörd. Det var lite synd om honom faktiskt. Ärligt talat minns jag inte så mycket från andra halvan, det hände inte särskilt mycket. S hade sina minichanser, men 2:0 gjorde Ebi. Det fanns inte en hans att vi skulle förlora nu. Snyggt mål igen, men var befann sig S-försvaret nånstans? Ville de skänka bort sina poäng och mästerskapet? "Ihr werdet nie Deutscher Meister" ekade det följdriktigt från alla håll och det finns inget att tillägga. Faktum är att BVB är Derbysieger, det är länge sedan senast, och det var en viktig seger.
Segern firades sedan länge efter matchen med andra supportrar.
När spelet var slut försvann halva Südtribüne i en konstig stinkande rök som kanske några stackars S-fans hade placerat där. Men det var ingen Borusse som lämnade sin plats. Vi firade med laget och senare på krogen och tåget. Det var många år sedan som stämningen varit så här bra sade flesta jag träffade som hade haft årskort de senaste åren. För mig är detta det bästa jag varit med om på Westfalenstadion någonsin. Jag lever fortfarande på segern, helt underbart! Att heja på sitt lag är otroligt ansträngande. Nu, cirka en vecka efteråt är min röst återställd och jag har sovit tillräckligt, men på tåget tillbaka var det svårt att se vilket lag som hade vunnit, eftersom båda supporterskaror, de blåa och de gula var lika slappa i sina säten. Tittade man dock lite närmare kunde man se att de svartgula log i sina drömmar medan det verkade som om de blåa krampaktigt kämpade ut något bakom sina ögonlock.
Reseparlör
S – En förkortning av namnet på Borussia Dortmunds ärkerivaler från staden Gelsenkirchen
Spiel der Spiele – omgångens match
Tankar – ja, inte tanka bilen alltså, utan tränga sig förbi som en stritstank
Reserapporten är skriven strax efter derbyt mot Schalke, men först nu kom ett riktigt bra tillfälle att få den publicerad. Vi på redaktionen tackar "Chappi" för att han tog sig tid att skriva reserapporten och lät dela med sig av sina känslor och bilder till oss.
