Krönika: Efterlängtade comebacker
Segern mot Alemmania Aachen på bortagräs i våras var Thomas Dolls första seger som tränare för Borussia Dortmund. I den matchen gjorde Alexander Frei två mål, idag är han skadad.

Krönika: Efterlängtade comebacker

Det börjar skrivas ut spelare från klubbens sjukstuga, förhoppningsvis kan likheterna från Bert van Marwijks första säsong som BVB-coach sluta här. Läs vidare så förstår ni bättre vad jag menar.

Jag får en känsla av att tysk press försöker sätta en väldigt hård press på Borussia Dortmund och klubbens tränare Thomas Doll. Så fort vi får några dåliga resultat mot oss är skriverierna igång, Doll pekas ut som den felande länken och får en hel del skit från oss supportrar, inklusive undertecknad. Är det verkligen rätt, ska vi inte vara ödmjuka nog att inse att vi har en spelartrupp där närmare tio spelare fanns på skadelistan i den senaste Bundesligamatchen och att vi under sommaren hade en stor omsättning i spelartruppen? Vi tar och drar tillbaka klockan till i våras och följer Dolls tid som coach i Borussia Dortmund.

I mitten av mars lämnade Dolls företrädare Jürgen Röber sin post som klubbens tränare. Röber lämnade ett facit på två segrar och sex förluster på sina åtta matcher, de tre senaste hade alla slutat i förlust. Förlusten, eller rättare sagt förnedringen borta mot VfL Bochum (0-2) blev för mycket och Röber ersattes med Thomas Doll den trettonde mars i våras. Skillnaden mellan de båda tränarna var som svart och vitt. Röber satsade på full fart framåt och glömde offensiven, Doll såg till att bygga upp en stabil defensiv grund. När säsongen var slut hade Doll lyft Borussia Dortmund från en trettondeplats till en nionde, det låter inte mycket i en jämn tabell, men det är egentligen inte placeringen som är det väsentliga. Laget var nära på att åka ur Bundesliga, men Doll fick ordning på laget, spelare som Christoph Metzelder (som kritiserades av Röber) och Steven Pienaar lyfte sig i de sista matcherna och var viktiga när Borussia Dortmund i den näst sista omgången krossade Schalkes gulddrömmar för att sen kriga om en Europaplats i den sista matchen mot Leverkusen. Nu lyckades vi tyvärr inte med detta, det blev förlust i Leverkusen, men det är dags att ändra på det på lördag då vi möter dem igen.

Under sommaren hände det rätt mycket i klubben. Det stod sedan tidigare klart att en del spelare inte skulle spela kvar nästa säsong och klubben gick ut på jakt efter nya spelare. Michael Zorc kom hem med sex nya ansikten, nye reservmålvakten Marc Ziegler, försvararen Robert Kovac, mittfältarna Jakub Blaszczykowski och Giovanni Federico samt anfallarna Mladen Petric, Diego Klimowicz och Delron Buckley.
Sex nya spelare, sex relativt namnkunniga spelare, men framför allt några stycken yngre, mycket intressanta spelare. Det började även bra under försäsongen, Delron Buckley överraskade positivt och den unge polacken, Blaszczykowski, gjorde det likaså. Idag är det annorlunda, Marc Ziegler som sågades av vissa supportrar inför säsongen har vaktat målet i tre av fyra vinstmatcher, Federico har avgjort två och de andra sitter antingen på bänken eller är skadade. Det känns än en gång som Michael Zorc inte lyckats pricka in rätt när det gäller nyförvärven. På senaste åren är det egentligen bara Alexander Frei som varit helt lyckat och idag är även han skadad, om än på väg tillbaka.

Nu håller jag helt på att glömma bort Thomas Doll. Det är Doll som fick nya spelare, han fick in dem bra i gruppen – det såg man redan från början – men när man som tränare inte kan mönstra samma startelva ett par matcher i följd måste man gå runt på spelare, testa dem på olika positioner. Detta skapar en viss oro i truppen när spelare som till vardags spelar och tränar med ett lag två divisioner ner för att gå rakt in i startelvan. Vissa klarar det utmärkt, andra är inte redo än och springer mest runt och det blir fel, fel, fel. Spelet klaffar inte, flytet från förra våren uteblir och oturen skrattar en istället i ansiktet och det är Thomas Doll som blir utpekad. Man kanske ska ställa sig där själv och testa på hur det känns att inte kunna spela med flera spelare som man inför säsongen tänkt sig.

Motargumentet mot mina argument känner jag väl till; Är man en duktig tränare ska man även klara av detta. Jo visst kanske det är så, men Thomas Doll är absolut ingen dålig tränare – det såg vi i våras och det har vi sett under hans tid i Hamburg. Där hade han också en dipp, när spelare som Daniel van Buyten och Khalid Boulahrouz försvann och ersattes inte nämnvärt.

I år saknar Thomas Doll flera viktiga spelare, viktigast av dem alla är Alexander Frei. Schweizaren Frei, som förra säsongen svarade för 16 ligamål, tvingades opereras efter Ruhrderbyt han avgjorde i våras och har inte spelat sen dess. Han var på väg tillbaka tidigare under hösten, men det höll inte. Detsamma med Sebastian Kehl som egentligen inte varit riktigt hel sedan Hasan Salihamidzics överfall i förra säsongens premiär. Att både Frei och Kehl som friska är två av lagets absolut bästa spelare, ja det måste vara tungt – både för Doll att undvara och för andra spelare att ersätta. Nu är de båda på väg tillbaka, men fortfarande inget alternativ mot Leverkusen nu till helgen och beskeden om när de beräknas vara tillbaka ska nog tas med en nypa salt. Sebastian Kehl skulle vara tillbaka förra hösten, han var tillbaka under våren då – hur slutar det nu?

Läget är dock bättre med andra spelare, spelare som känns väldigt skönt att få tillbaka om man ser till förra matchen. Nelson Valdez gjorde faktiskt ett inhopp när Paraguay mötte Peru i det sydamerikanska VM-kvalet. Journalisterna skrev direkt att Doll blev förbannad på Paraguays förbundskapten, men så ska inte vara fallet. I en intervju till klubbens hemsida säger Doll att han är glad över att Valdez är tillbaka och han hoppas få hem en frisk spelare från VM-kvalet som kan spela mot Leverkusen.

Ursäkta, det sista om att han ska spela mot Leverkusen, det sa aldrig Thomas Doll, det var undertecknads egna önskan. Anfallsspelet i senaste matchen mot Bochum var ju bedrövligt! Nyförvärvet och rutinerade Diego Klimowicz och unge fräsche Christopher Nöthe bildade anfallspar. Ser man till hur de båda spelade kunde man tro att Nöthe har spelat i Bundesliga varje helg i närmare tio säsonger medan ”Klimo” gjorde sin allra första match. Klimo såg inte het ut och kämpade riktigt dåligt.
Ett misslyckat nyförvärv? Ja, trots sina tre mål under hösten så har Klimo missat alldeles för mycket.
Fast nu slog det mig, kanske har vi inte heller någon rätt att skylla en dålig säsongsstart på enskilda spelare heller. Klimo har gjort tre mål, på nio matcher, han är ny i klubben och en utav få spelare som faktiskt lyckats hålla sig frisk. Kanske är det så att Klimo inte är bättre än så här, att det är vi supportrar och folket runt klubben (vi som tror oss kunna allt om fotboll) som har alldeles för höga förhoppningar på Klimo som en ny Jan Koller, Koller som snittade 15 mål per säsong, ungefär.

Kanske är det detsamma med hela laget, kanske har vi för höga förväntningar och väntar oss att den här säsongen ska det lossna, den här säsongen kommer vi vara svårslagna, starta defensivt, kreativa offensivt och kvalificera oss för Europa. Det känns, om man sätter sig ner och verkligen funderar igenom det, som att det är just så det är.

Borussia Dortmund idag har inför varje säsong en stor spelaromsättning där man försöker hitta nya spelare som ska passa in i klubbens filosofi. Det största problemet är att vi först nu har en tränare som har kapaciteten att bygga upp ett nytt lag, lägga grunden till ett nytt storlag. Men för det krävs det tålamod och förtroende från både styrelse och supportrar, vi kan inte förvänta oss resultat direkt. Thomas Doll är en tränare jag tror på, ge det några säsonger och ha lite kyla när det gäller värvningarna – våga överraska oss supportrar helt enkelt – så ska vi se resultat.

Rom byggdes inte på en dag…

--- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- ---

Innan vi lägger ner pennan för idag så har vi lite mer att bjuda på, kanske lite mer nyheter än reflektioner och egna tankar.

Mladen Petric och Phillip Degen är båda redo för spel igen och Thomas Doll planerar matchen mot Bayer Leverkusen med Petric och Degen i startelvan.

Robert Kovac lär få chansen i stället för Christian Wörns. I vilket fall är han tillbaka på BayArena på lördag mot ett lag där han mellan 96 och 01 gjorde fem säsonger…

Förutom Doll har Wörns fått en del kritik den senaste tiden, framför allt efter sin insats mot Bochum. Wörns drog på sig ett onödigt rött kort som kunde ha fällt BVB i den matchen. Nu kan Wörns få konkurrens på mittbackspositionen, inte bara av Robert Kovac utan även av Eintracht Frankfurts väldige mittback Sotirios Kyrgiakos. Borussia Dortmund uppges av den tyska tv-kanalen DSF vara ute efter Kyrgiakos signatur redan i vinter.

--- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- ---

Avslutningsvis drog jag en parallell i början med dagens situation och med Bert van Marwijks första höst som tränare i Borussia Dortmund. Det gick riktigt trögt den första tiden med holländaren som tränare och sjukstugan var lika full som den varit den här hösten. Det var säsongen 04/05, under första halvan av säsongen 05/06 hade vi flera korsbandsskador i truppen och under Matthias Sammers sista säsong (03/04) hade vi vid ett tillfälle tolv spelare på skadelistan. Denna säsongen är alltså inte värst, men mest lik 04/05 med tanke på hur dåligt det gick på planen den hösten. Å andra sidan gjorde klubben sin bästa vårsäsong genom tiderna. Kanske kan vi hoppas på något liknande i år, när spelarna nu börjar komma tillbaka från sina skador. Men som sagt, vi ska bara hoppas – inte förvänta oss.

På lördag är det match borta mot Bayer Leverkusen. Införrapporten dyker upp som vanligt under fredagen.

Niclas Larsson2007-10-18 10:20:00
Author

Fler artiklar om Dortmund

Vågar någon tro på Dortmund ikväll?