Borussia Dortmund – Arminia Bielefeld: 6-1
Smaka på det, sötman och ljuvligheten, av att vinna med 6-1 hemma inför de trogna fansen. Det var säkert inte många som trodde att dagens Dortmund skulle bjuda på en sådan smällkaramell strax före jul. Men Dortmund visade att dem kan, för visst kan dem. Nu får vi hoppas på att vi slipper uppleva samma form berg-och-dalbana som efter de andra vinsterna.
Gästande Bielefeld anlände till ett decembergrått Dortmund och Westfalenstadion. Tyngda med förlustmatcher men kanske ändå stärkta utav senaste veckans fina insats mot självaste München.
Hemmalaget Dortmund vann senaste veckan borta mot regerande mästarna Vfb Stuttgart och hade således hittat lite självförtroende, än en gång. För med handen på hjärtat har vårt kära lag gjort en hel del bra matcher i år och dessutom vunnit en hel del, men så fort man har trott att det ska börja gå lite bättre, så har man fallit tillbaks och spelat riktigt uselt. Låt oss hoppas på att man kan plocka tre friska poäng mot Wolfsburg nästa vecka. Då avslutar man höstsäsongen på bästa vis.
Nog om detta och åter till matchen. Domare Herbert Fandel blåste igång matchen och de ungefär 78.500 på läktarna skrålade och höll igång. Hemmalagets tränare, Thomas Doll, valde att ställa upp med exakt samma lag som i vinstmatchen mot Stuttgart. Detta trots att Brzenska, Wörns samt Klimowicz än en gång var disponibla. Det betyder alltså i förlängningen att Weidenfeller vaktade målet med, från vänster, Dede, Kovac, Amedick samt Kuba framför sig i backlinjen. Vice-kapten Kehl spelade återigen från start som defensiv mittfältare. På högerkanten startade Kringe och till Vänster Kuba. Som offensiv mittfältare spelade Federico och framför sig hade han Petric och Valdez.
Bielefelds tränare, Ernst Middendorp, valde en betydligt mycket defensivare uppställning och gjorde det ganska klart att lagets spelidé den här matchen var att försvara sig starkt för att sedan kontra in ett par mål. Som ensam anfallare fick alltså Wichniarek försöka kämpa sig igenom den lite pånyttfödda backlinjen i Dortmund. Gästernas mittfält kändes ändå inte helt svagt med spelare som den tekniske Zuma samt Marx och dansken Kamper. Defensivt skulle det visa sig att högerbacken Schuler skulle få en tuff dag. I målet stod reservmålvakten Fernanadez istället för skadade Hain, klar fördel för Dortmund där.
Matchen började som förväntat, Dortmund ville ta initiativet. Glädjande nog smällde man ändå på när Bielefeld vann boll och stängde ned deras ytor. En faktor som saknats i andra matcher där Dortmund ansetts vara det starkare laget, och därmed har man släppt in en hel drös med onödiga mål. Redan tretton minuter in i matchen visar Kringe och Kuba upp ett underbart samspel på högerkanten och efter fina passningar och löpningar skickar Kuba till sist in bollen i straff området där Tinga befinner sig. Den första träffen tar på, så vitt jag kan se, på Valdez men på returen skickar Tinga in bollen bakom en besviken reservmålvakt. Värt att notera redan här är en passivitet i Bielefelds försvar. Men faktum kvarstår att Dortmund faktiskt spelade riktigt bra och direkt. Något senare bryter kroaten Petric fram på vänsterkanten och befinner sig i djup med kortlinjen när han skickar in bollen mot Valdez på bortre stolpen. Bollen når dock aldrig Valdez utan vänsterbacken Schuler kommer rusandes och stöter in bollen i det egna målet. Tungt för en kille som inte imponerade spelmässigt på plan heller.
Dortmund fortsatte att föra matchen men var smarta nog att avvakta lite och inte ge bort boll eller ytor till Bielefeld. I slutet av första halvlek kunde det blivit farligt då en Bielefeld spelare gjort bort mittbacken Amedick i straffområdet. Men kaptenen för kvällen, Kehl, rusar mot bollen och glidtacklar bort den. Kyligt, snyggt och perfekt. Domare Fandel blåser av första halvlek utan att ge tilläggstid och Dortmund gick till pausvila med en välförtjänst ledning.
Bielefelds spelare hade säkert fått höra ett och annat i omklädningsrummet och försökte säkert hitta lite motivation och vilja inför den andra halvleken. Men oj så dåligt det började för det gästande laget. Dede for fram med bollen längs sin vänsterkant, tittar upp och mottar ett perfekt inlägg emot Petric som befinner sig vid den bortre stolpen. Tajmingen i kroatens upphopp är perfekt och han nicklobbar in bollen i målvaktens bortre hörn. Snyggt. Misären för Bielefeld skulle fortsätta i takt med att Dortmund bara spelade bättre och bättre. Försvarsspelet klickade och ytorna samt tiden med boll för gästerna var minimal. Passningsspelet fungerade ovanligt bra och kombinationer med ett tillslag gick igenom gång på gång. I den 55:e minuten fick Dortmund dessutom straff efter att mittbacken Gabriel fått totalt hjärnsläpp och plockat en boll med handen efter en hörna ifrån Borussia. Nelson Valdez fick äran att öka på sin målskörd, och gjorde det med en hårt pressad vrist i mitten utav målet. 4-0 till hemmalaget och supportrarna var i extas.
Inte mycket senare, närmre bestämt i den 61:a minuten skulle Borussia Dortmund göra ännu ett mål. Än en gång var det Petric som höll i bollen och kom fram längs kanten där han såg Kringe. Bollen anländer och Kringe avslutar helt kliniskt. 5-0 och krossen var ett faktum. Ett faktum jag, och alla supportrar till denna underbara klubb, sannerligen kan leva med. Fast slut var det inte än.
Federico avancerar med bollen i mitten av plan och fintar bort sina gubbar och ungefär i höjd med straffområdeslinjen drar han till med en knorrad samt välplacerad höger som går in vid Fernandez stolprot. 6-0, smaka på det.
Ett tröstmål skulle det dock bli efter lite avslappnat Dortmundspel faktiskt. Kamper gör bort två man på högerkanten och lyckas lite turligt få fram bollen till Kirch som står ren precis framför mål. Avslutet ifrån denne är inte klockrent men Weidenfeller fumlar lite och låter den rulla in bakom sig. Något Dortmund dock kan leva med vill jag tro, den som gråter mest över det målet är väl Weidenfeller själv.
För Dortmunds del fick Buckley, Kruska och Klimowicz komma in på plan men ingen utav dessa tre uträttade något utav större dignitet. Buckley hade ett par tekniska uppvisningar men annars var matchen relativt avslagen, förstås. Fandel var sympatisk nog att förstå att Bielefeld spelarna bara ville iväg och blåste därmed än en gång av matchen utan någon tilläggstid.
En underbar 6-1 vinst för Dortmund alltså, men nu får man bara inte dra för stora växlar på det här. Trots allt möter man ett lag som inte ser särskilt motiverade ut och som helt enkelt inte spelade alls bra. Självklart vill jag inte ta bort någon glans ifrån Dortmunds insats då man faktiskt spelade både med hjärta och hjärna. Så låt oss hoppas på att Doll och laget kan bygga vidare på det här och hitta en mer konstant form, så att man slipper den här pendlingen.
Borussia Dortmund: Weidenfeller - Kuba, Amedick, Kovac, Dede – Kehl (Kruska, 74) - Kringe, Tinga (Buckley, 78) - Federico – Valdez (Klimowicz, 78), Petric.
Arminia Bielefeld: Fernandez - Korzynietz, Bollmann, Gabriel, Schuler - Kauf – Zuma (Kampantais, 62), Kirch, Marx (Versick, 58), Kamper - Wichniarek.
Mål: 1:0 Tinga (13., Petric), 2:0 Schuler (19., självmål, förarbete utav Petric), 3:0 Petric (46., Dede), 4:0 Valdez (55 straff), 5:0 Kringe (61., Petric), 6:0 Federico (67., Tinga), 6:1 Kirch (81., Kamper).
Gula kort: Federico – Zuma, Kauf
Domare: Herbert Fandel
Åskådare: 78.500
