Scheiße, derbyförlust och bara elände
En olycka kommer sällan ensam, sägs det. Det stämmer väl in på Borussia Dortmund nu. På söndagen blev det hemmaförlust i derbyt mot den avskydde fienden, skador på två spelare och dessutom rött kort med fyra matchers avstängning som följd.
Det här borde egentligen bli en matchrapport, men jag har egentligen ingen lust med det, så vi får se var vi landar i slutändan. Kanske blir det lite av en matchrapport, eller också gräver jag ner mig i skiten över allt elände, eller så kommer jag ta på mig rollen av den dålige förloraren...
Hursomhelst hade man sett fram emot gårdagens derby något enormt, även om man varit nervös hela dagen. Men oron släppte lite när det visade sig att Robert Kovac trots allt kunde spela, så att man slapp se Christian Wörns långsamhet i mittförsvaret. Men istället var det den andre mittbacken som skulle visa sig ha en dålig dag och ge de onda motståndarna ett handikapp. Laguppställningen var i övrigt förresten den väntade, möjligen förutom att Diego Klimowicz spelade på topp istället för Nelson Valdez, bredvid Mladen Petric. Mer orkar jag inte säga om startelvan nu. Den finns att läsa längst ner...
Hursomhelst så började det lite trevande från båda lagen inför de nästan 81 000 åskådarna på den kokande Westfalenstadion. Och så småningom kokade det även på planen. Det var som ett derby ska vara: hårt, tufft, på gränsen till brutalt och ideligen irriterat. Men felet var att vår backlinje var alldeles för givmild. Framförallt var det Martin Amedick som gav en massa. Efter knappa 20 minuter slog han ett försök till långboll rakt på närmaste fiende, och när bollen landade utanför straffområdet kom Marc Ziegler för sent i duellen mot den mest avskydde av alla fiender: Gerald Asamoah. Denne lyckades (o)turligt rulla in bollen i mål, och det kändes som att det här verkar bli en riktig jävla skitdag.
Ziegler och Amedick var inte så här nöjda igår...
Men bara ett par senare försvann de tankarna när Giovanni Federico efter samspel med Mladen Petric och lite tur fick skottläge från 13 meter och slog in kvitteringen. På krogen i Göteborg jublade vi över den snabba repliken och hoppades att vårt lag skulle få fart på benen nu. Men icke. S05 hade det mesta av spelet och tryckte på. Och åter fick de hjälp av stackars Amedick, som först onödigt sparkade ner Asamoah (visserligen förstår man honom, men snälla Amedick, inte så nära eget straffområde!) och sen på frisparken med en kombination av näsan och bröstet lyckades stöta in bollen i eget mål.
Det kändes förstås skit igen, och man blev orolig varje gång bolljäveln hamnade i vårt straffområde. Speciellt om Amedick var i närheten. Hursomhelst, i första halvlek hände inte mycket mer än att Kehl borde haft straff när han blev nedtryckt av Bordon, men domare Gagelmann friade. Och han höll en ganska hög nivå hela matchen, förutom vid ett tillfälle i andra halvlek när han tydligen såg chansen att markera mot Dede. Men mer om det senare. Halvleken tog slut efter att dobbarna och armbågarna använts flitigt från båda håll i var och varannan närkamp. Och till råga på eländet hade både Klimowicz och målvakten Marc Ziegler skadat sig.
In i andra halvlek kom tredjemålvakten Alexander Bade, och man undrade hur det här skulle fortsätta. Tja, det fortsatte att smälla i närkamperna, och trevligt nog kom kvitteringen efter bara fem minuter. Tinga vann bollen på egen planhalva och förde upp den i en snabb kontring och spelade ut till Alexander Frei på vänsterkanten. Frei slog ett härligt inlägg på bortre stolpen där Mladen Petric störtade fram och skallade in bollen till 2-2.
Nu såg det plötsligt bra ut! De avskydda i blått blev osäkra medan Borussia fick självförtroende, och det var faktiskt nära hemmaledning några minuter senare, när Frei fick bra läge, men skottet räddades med en fotparad av Neuer. Den chansen hade vi nog behövt utnyttja, för med en kvart kvar att spela blev Borussia av med Dede, som fick rött kort efter att ha kapat Ivan Rakitic med hjälp av dobbarna. I sig var det helt okej att visa upp det röda kortet för den satsningen, men man kan fråga sig varför just denna kapning sågs som värre än övriga tiotalet kapningar med dobbarna före i matchen. Eller varför Jermaine Jones slapp undan sitt andra gula kort när han gick in med dobbarna före på liknande sätt som Dede. Ja, jag vet att jag låter som en dålig förlorare nu... Men det skiter jag i.
Hursomhelst satt man och hoppades en poäng nu, för med den offensive kantspelaren Delron Buckley som vänsterback insåg man att det skulle bli svårt. Och det funkade inte. Kovac vändes bort av Asamoah och sen kom bollen in från kanten snett inåt bakåt till en helt ensam Fabian Ernst. Bollen for upp i nättaket bakom Bade och det var ridå.
2-3-förlust mot ärkefienden, och inte nog med det. Att just Asamoah av alla människor fick göra mål och spela fram till ett mål svider än mer. Värre provokatör har inte skådats i Bundesliga sedan, tja, Christian Poulsen... Och inte nog med det heller. Ziegler och Klimowicz är båda axelskadade och tvingas vila ett tag framöver. Men inte ens där är det slut med eländet. Dede är avstängd i fyra (!) matcher efter sitt röda kort. Väldigt tungt! Och det är inte första gången som DFB gärna tar i rejält med avstängningen när det just handlar om Dortmundspelare. Minns till exempel när Christian Wörns för ett par säsonger sedan också stängdes av i fyra matcher för en tryckare som enligt offret Stephan Kießling var "en helt vanlig foul".
Usch ja, bitterhet över allt elände. Och ja, då blir man en dålig förlorare också. Men det kan jag leva med. Däremot hade jag gärna sluppit att vara en förlorare överhuvudtaget. Usch!
Matchfakta
Borussia Dortmund: Ziegler (Bade, 46) - Rukavina, Amedick, Kovac, Dede - Kehl - Kringe (Buckley, 71), Tinga - Federico - Klimowicz (Frei, 17), Petric.
FC Scheiße 05: Neuer - Rafinha, Bordon, Krstajic, Westermann - Jones, Ernst - Rakitic, Kobiashvili - Asamoah, Larsen.
Mål: 0-1 Gerald Asamoah (19), 1-1 Giovanni Federico (21), 1-2 Martin Amedick (självmål, 30), 2-2 Mladen Petric (50), 2-3 Fabian Ernst (82).
Publik: 80 708 på en utsåld Westfalenstadion.
