Matchrapport: Zenit Petersburg - Bayer Leverkusen 0-1
Bayer reste i torsdags till Ryssland för att försöka besegra de ryska mästarna. Det var också vad Bayer gjorde, men det gjorde inte Zenit någonting eftersom dem var laget i semifinal…
I torsdags kväll spelades returmötet mellan Bayer och Zenit, den här gången på Zenits hemmaplan Petrovsky Stadium.
Zenit vann överraskande med hela 4-1 i Leverkusen och kände sig självsäkra inför matchen.
Zenit har nämligen inte förlorat en enda hemmamatch i Uefa cupen den här säsongen, men nu kunde dem förlora med 3-0 och ta sig vidare, så inställningen var kanske inte den bästa.
Leverkusen som hade förlorat tre raka matcher varav två hemma på BayArena kände sig ganska uppgivna inför matchen.
Minst fyra mål var dem tvungna att producera på ett mycket svårtspelat Petrovsky.
Inte många trodde att det skulle vara möjligt för Leverkusen att lyckas vända detta och inte heller Skibbe verkade tro på det.
Då man kom till start med ett rent utsagt b-lag och viktiga spelare som Barnetta fanns inte ens på plats i Ryssland.
Själv var jag riktigt besviken då jag fick se Bayers startelva, för jag var en av få som trodde att vändningen var möjlig. Jag hade på känn att Leverkusen skulle ösa in mål och vinna med 1-5, bara fullständigt briljera och visa vilket storlag man är.
Man slog Galatasaray med hela 5-0 och likaså FC Zürich, så jag trodde på det.
Men som sagt i startelvan fanns spelare som Freier, Dum, Schwegler bara för att nämna några. Visst det är inga usla spelare, men dem har inte spelat på den här nivån förut och har inte heller riktigt samma egenskaper som Barnetta, Rolfes, Barbarez m.m.
Med t.o.m försvarsgeneralen Friedrich på bänken såg detta väldigt, väldigt mörkt ut.
I alla fall när matchen drog igång såg det rätt skapligt ut för Leverkusen och Zenit lät det som skedde också ske. Zenit verkade inte särskilt intresserade och hade bara tänkt spela av matchen, ok, givetvis ändå spela förståndigt och smart och säkra semifinalsplatsen.
Men skulle Leverkusen ändå lyckas få Zenit i gungning, 0-1 kom redan efter 18 minuters spel.
Det var den unge och mycket lovande Buylkin som nickade in 0-1 för Leverkusen på Castro’s hörna. Dmitri Buylkin har till skillnad från laget visat fin form och ryssen verkade trivas bra i sitt hemland.
Men mycket mer hände inte efter målet, Zenit försvarade sig lite bättre och bestämde sig för att inte släppa till mer och Leverkusen lyckades inte komma åt några fler lägen i den första halvleken. Efter mycket fysiskt spel blåste domaren av för halvtid, 0-1 till Leverkusen, hoppet fanns fortfarande kvar.
Andra halvlek kom igång, inga byten skedda, 0-1.
Första kvarten av andra halvlek var riktigt blek av Leverkusen och det var Zenit som skapade chanser. Skibbe verkade inte alls ha gjort sitt jobb i omklädningsrummet, eller så var det bara så att han helt enkelt inte brydde sig, vem gör 3 mål på en halvlek liksom?
Jo, Skibbe borde definitivt ha agerat bättre, han skulle ha spenderat några timmar i soffan åt att kolla på Champions League finalen från 2005.
Då Liverpool helt makalöst lyckades vända 3-0 underläge och sedan vinna på straffar.
Varför skulle Leverkusen inte kunna lyckas med samma sak, för Leverkusen hade 3 mål t.o.m räckt för direkt avancemang, inte ens en förlängning behövdes.
Men men, efter en kvart verkade Skibbe och ledarstaben i Bayer-lägret ha vaknat till och in kom kapten Rolfes, ut med Schwegler.
Rolfes kom dock aldrig riktigt in i matchen och Zenit var fortsatt laget som skapade chanser.
Så i 68e fick även Leverkusens bäste målskytt i turneringen, Stefan Kiessling hoppa in istället för Freier. Nu såg laget betydligt bättre ut på pappret, men på plan var det fortsatt problem.
Och bara lite senare, närmare bestämt i 75e minuten kom så också det tredje och sista bytet för Leverkusen, in med greken Gekas och ut med Dum.
Så var alla dem tre jag inte ville sett i startelvan utbytta.
Men Leverkusen lyckades inte skapa någonting och Zenit spelade mycket bra försvarsspel.
Zenit däremot skapade chanser framåt, eftersom Leverkusen tryckte uppåt lämnades stora ytor för bl a skicklige Arshavin och Zenit ville inte förlora inför hemma-fansen.
Och i den 85e minuten kom en ypperlig chans för kvitteringen då Pogrebnyak blivit nerdragen i straffområdet av Haggui, straff dömd.
Zenits superstjärna Tymoschuk stegade fram och… missade!
Eller rättare sagt, Adler räddade, som vanligt är Adler fantastisk nu fick han t.o.m ta en straff.
Efter straffen lyckades Leverkusen tillslut skapa någon chans, som man inte lyckats med på hela halvleken. Men efter 3 minuters tillägg blåste domaren av matchen och Zenit kunde jubla trots förlust.
Leverkusen höll ändå äran i behåll då man vann, men själv tycker jag Zenit förtjänade att vinna även denna match.
Men vi har ju Adler i mål, räddar oss som vanligt! Jag utser honom också till matchens lirare.
Zenit får nu möta München i semifinalen, kanske lyckas dem ta sig hela vägen till final.
De har i alla fall mycket överraskande slagit ut lag som Villareal, Marseille och Leverkusen.
Nu återstår det att se om det blir Champions League eller Uefa Cupen för Leverkusens del nästa säsong, vi får hoppas på det första!
