Dortmund föll med stolthet
I lördags var det en sju helsikes match som gick av stapeln i den tyska huvudstaden Berlin. Närmre bestämt, som jag inte tror någon har missar, var det cupfinalen mellan Borussia Dortmund och Bayern München. En match som båda lagen länge har sett fram emot.
Först och främst vill jag passa på att be om ursäkt för vår väldigt bristfällande rapportering här ifrån redaktionen. Men när det jobbas helg och ingen befinner sig hemma för att skriva och rapportera, ja, då går det som det går ibland. Självklart tycker vi det är tråkigt då vi gärna vill ge er all information vi kan, men ibland går det helt enkelt inte ihop sig. Jag hoppas ni alla har överseende med detta.
Här följer i varje fall ett kortare referat ifrån lördagens match.
Cupfinalen var mer speciell för lagen än vad den kanske vanligtvis brukar vara. Münchens tränare, Ottmar Hitzfeld, är ju som bekant den man som tog Dortmund till Champions Legaue seger 1997 samt Bundesligatitlar. Men nu satt han alltså på den motsatta bänken. Det var en match mellan två tyska giganter, även om Dortmund inte kan räknas dit för tillfället, men rivaliteten lever givetvis kvar. Som om inte de vore nog var det Bayernmålvakten Kahns sista chans att vinna en cupfinal. Och för övrigt, Cupen är stor i Tyskland.
På ett fullsatt Olympiastadion i Berlin, närmre bestämt 72 954 tillresta supportrar, var publikstödet jämt fördelat och stämningen var verkligen på topp. När lagen sprang ut på plan såg man genast att Hitzfeld inte bjöd på några överraskningar när det gällde laguttagningen. Däremot fanns det många frågetecken för Dolls Dortmund. Till sist visade det sig dock att Ziegler kunde ta plats i målet med Wörns och Kovac framför sig i mitten. Till höger hade Rukavina gett klartecken för spel och till vänster spelade givetvis Dede. På mittfältet spelade som vanligt Kehl. Framför sig hade han ett rakt fyrmannamittfällt med Kuba till höger och Kringe till vänster. Centralt spelade Tinga och Petric. Som ensam anfallare fick vi se Frei. Självfallet fanns det defensiva och offensiva fördelningar på mitten, där en sån som Petric fungerade mer offensivt medan Tinga var mer inställd på att hjälpa Kehl med det defensiva. Som sagt bjöds det dock inte på mycket förändringar i Münchentruppen jämfört med det senaste 5-0 mötet. I mål spelade förstås Kahn. Fyrbackslinjen framför honom utgjordes av, från höger till vänster, Lell, Lucio, Demichelis samt Lahm. Zë Robero och van Bommel axlade rollen som dubbel-sexor på mittfältet med Ribéry offensivt till vänster och Schweinsteiger till höger. Fruktade Toni och Klose började som anfallare.
Som ni alla kan se var det en tung uppgift som Dortmund hade framför sig, och det var verkligen inte många som kunde se något annat än att München skulle plocka hem titeln utan större problem. Men efter mycket om och men, så visade det sig faktiskt att Dortmund ville annorlunda.
Dagens domare Knut Kircher blåste igång matchen klockan 20:00 och de båda supporterskarorna bjöd upp till mäktigt håll-i-gång på läktarna. Borussia Dortmund inledde matchen onödigt fegt och karraktärlöst. Det var då inte föga förvånande att Bayern ganska omgående valda att utnyttja just detta. Redan i matchens elfte minut rusar Ribéry fram på vänsterkanten och skickar in ett listigt inlägg mot straffområdet. Dede misslyckas att hålla markeringen på måltjuven Luca Toni som enkelt stänkte in 1-0. En otroligt tung start för Dortmund, vars taktik självklart var att hålla nollan så länge som möjligt samt att undvika en liknande förnedring som den i ligan föregående helg. Men det började som sagt riktigt illa.
Baklängesmålet till trots fortsatte Dortmund att spela sin statiska fotboll, men lyckades åtminstone hålla tätt bakåt och bjöd inte på några vidare målchanser. Men sedan, ungefär 30 minuter in i matchen började det verkligen hända saker. Dortmund vred upp tempot och inställningen, därmed började man vinna boll, och framförallt, vårda bollen. Efter 40 minuters spel började de första halvchanserna dyka upp för Dortmund, och detta efter att man tagit över spelet. Den första tillhörde Kringe, som fick en fin boll ifrån polacken Kuba, bollen damp ned hos Kringe i straffområdet, denne sköt dock över efter att ha fått en snedträff. Ett par minuter senare kämpar Petric och Dede som djur nere i det vänstra hörnet, till sist lyckas Dede rycka loss och serverar Tinga en boll i ett friställt läge. Just när Tinga ska klippa till dyker dock Lucio upp och rensar undan faran. Slutet på den första halvleken gav verkligen mersmak med tanke på det fina hjärta som Dortmund nu visade upp.
Inför den andra halvleken gjordes det inga byten. Matchen stod och vägde en bit in i andra halvlek, med bland annat en stolpträff ifrån Klose. Återigen skulle dock Dortmund ta över matchen igen. Medan Doll gjorde en del offensiva byten gjorde Hitzfeld defensiva. Och Bayern trycktes allt längre tillbaks. Trots fina försök och chanser ville Kahn inte släppa in något mål. Just när man såg slutet på matchen, närmre bestämt i den 92a minuten, lyckas Wörns skarvnicka på en Dortmund hörna, bollen finns plötsligt vid Kahns högra stolpe och Petric använder all sin fysiska styrka han har för att forcera i bollen. Och detta lyckas han med. Bland Dortmundsupportrarna utbryter den en total extas, och det kan väl ingen påstå att man inte förstår. Efter en stark kämparinsats, och bra spel också faktiskt, hade Borussia Dortmund nu kvitterat finalen och skickat den till förlängning.
I förlängningen är det Dortmund som tar initiativet och skapar en del halvchanser. Men i den 103e minuten kommer det en boll rullandes i Dortmunds straffområde, ingen i försvaret lyckas få undan den och Ziegler tar sig åt vänster i målet för att plocka hem den. Snöpligt nog får Luca Toni en tå på bollen och den rullar narrigt sakta in under Zieglers hand. Ziegler var ju på väg åt andra hållet och han alltså inte tillbaks och ned på marken. Riktigt tungt. För att göra det hela ännu värre visar Kircher dessutom ut Kuba ungefär fem minuter senare. Vid detta läget pyste luften ur Dortmund och man orkade aldrig riktigt skapa den där kvitteringschansen.
Matchen slutade alltså till sist 1-2 till München. Och det är i sig inte alls orättvist då de hade fler chanser att göra mål än de jag nämnt i det här referatet. Men tungt, det känns det ändå då Dortmund faktiskt spelade väldigt bra under större delen av matchen.
Hjärtat blöder men förnuftet har talat. München vann finalen och har nu 14 sådana titlar. För deras del gäller det att fokusera på att vinna trippeln, det vill säga Cupen, Ligan samt UEFA-Cupen.
För Dortmunds del är det dystrare nu när finalen är över. Man får inrikta sig på att klara sig kvar i Bundesliga, då man lever farligt i tabellen för tillfället. Andra saker denna match har fört med sig är säkert att Dolls ställning återigen har stärkts och vem vet, han kanske till och med får fullfölja sitt kontrakt. För Dortmunds del finns det ett enda ljus i mörkret, och det är att efter fem års frånvaro ska man nästa säsong återigen spela ute i Europa. Nämligen UEFA-Cupen. Detta sker som bekant eftersom att München kommer avsluta (med allt säkerhet, inte ta ut något i förskott förstås) ligan med en Champions Legaue placering. Då får Dortmund platsen till UEFA-Cupen som ju låg i potten för det vinnande laget.
Cupäventyret är över för i år. Och ser man endast till Cupen, och glömmer Bundesliga, har Dortmund verkligen gjort en insats som ger mersmak och mer än klart godkänt.
Borussia Dortmund: Ziegler – Rukavina (79, Buckley), Wörns, Kovac, Dede – Kehl (86, Valdez) - Kuba, Tinga, Petric, Kringe – Frei (71, Klimowicz).
Bayern München: Kahn - Lell, Lucio, Demichelis, Lahm – Schweinsteiger (86, Sagnol), van Bommel, Zé Roberto (113, Ottl), Ribery – Klose (69, Podolski), Toni.
Mål: 0:1 Toni (11., Ribery), 1:1 Petric (90.+2, Wörns), 1:2 Toni (103., Podolski).
Gula Kort: Kovac, Tinga, Frei, Rukavina, Klimowicz, Kuba (108, Gul-Rött) - Zé Roberto, Toni.
Domare: Knut Kircher
Åskådare: Utsålt, Olympiastadion – Berlin (72 954)
