Supercupvinst som ger visst hopp
Så var (för)säsongens första titel bärgad. 2-1 mot Bayern München i Supercupfinalen gav en del hoppfulla svar och ett och annat frågetecken. Och frågan är vilka växlar man ska dra på segern. Vi tittar tillbaka på matchen och luftar lite tankar.
Det var med rejält intresse man bänkade sig framför TV:n för att se den inspelade Supercupfinalen igår kväll. Inte så mycket för att matchen gällde någon sorts titel (som egentligen inte är officiell från förbundet), utan framförallt för att se hur laget skulle uppträda under nye tränaren Jürgen Klopp och vilken uppställning denne skulle välja nu när allvaret ändå börjar närma sig.
Och det första man såg var en överraskning: Delron Buckley, som enligt uppgifter blivit såld till Hull, spelade från start till vänster på mittfältet! Då borde det väl vara så att han ändå stannar, för varför skulle Klopp i första hårdare testet i slutfasen starta med en kille som ska säljas? Och visst, hade man vetat att källan till nyheten var The Sun så borde man fattat att nyheten var minst sagt osäker...
Om man kollar på hela startelvan så stod förstås Roman Weidenfeller i mål, Weide som ju är Klopps uttalade förstemålvakt. Väntat var även det faktum att Antonio Rukavina och Dede spelade ytterbackar, eftersom det inte finns några seriösa alternativ nu när nyförvärvet Patrick Owomoyela är skadad. På mittbacksfronten var det mer ovisst efter att tre av förra säsongens mittförsvarare lämnat klubben och två nya tillkommit. Intressant nog satsade Klopp på de båda 19-åringarna Mats Hummels och Neven Subotic, nyförvärvet från Mainz. Det kan tyda på att dessa två ligger något bättre till än Robert Kovac och den nye brassen Felipe Santana.
På mittältet kändes det också ganska ovisst, eftersom det råder tuff konkurrens med många spelare som slåss om tre platser. Sebastian Kehl är den ende som känns helt given, som defensiv innermitt. Bredvid honom spelade nyförvärvet Tamas Hajnal centralt, och på kanterna fick vi se Kuba och alltså Buckley. I anfallet spelade som väntat Mladen Petric och Nelson Valdez (Alex Frei är ju skadad).
Matchen satte igång och Borussia började ganska avvaktande mot favoriten från Bayern, som tilläts ta initiativet utan att egentligen lyckas göra så mycket av det. Miroslav Klose kom i och för sig igenom en gång och sköt utanför, men i övrigt så höll Dortmunds försvar motståndarna borta från farligheter. Det är man minsann inte bortskämd med, så det var skönt att kunna konstatera.
Annars såg man i början inte mycket av Klopps predikade taktik att störa motståndarna tidigt med hård press. Men efter en stund hittade laget mer och mer rätt gällande just detta. Det kräver oerhört mycket av spelarna, både vad gäller kondition, klokhet och disciplin. För det är förstås så att om inte alla jobbar ihop när det gäller pressen så leder det bara till att flera egna spelare går bort sig högt upp i banan och lämnar stora ytor bakåt. Men när det en stund in i halvleken började funka så såg det rätt bra ut. Borussia vann ofta boll högt upp och hade plötsligt ett rejält tag om händelserna. Anfallen kom också, och framförallt var det Hajnal, Buckley och den evigt och envetet löpande Valdez som skapade lägen. 1-0-målet kom också helt rättvist efter en djupledspass från Hajnal till Kuba, som lugnt bredsidade in bollen bredvid Rensing, som halkade en aning.
Och Dortmund fortsatte att spela framåt med idoga löpningar, och det dröjde inte så länge innan även 2-0 kom. Nu var det en frispark strax utanför straffområdet som Hajnal skruvade in snyggt över muren, även om Rensing såg något passiv ut när han inte ens gjorde något försök att slänga sig mot den förvisso välplacerade bollen.
Jubel efter Hajnals 2-0.
2-0-ledning i paus var det, och helt rättvist. Till andra halvlek kom Florian Kringe in istället för Buckley, och Kringe gjorde det bra framåt med flera djupledslöpningat men för ovanlighets skull hade han det lite svårare i försvarsspelet.
Ju längre andra halvleken gick, desto svårare blev det för Dortmundspelarna att hålla i den höga pressen. Det märktes på båda lagen att de har varit inne i en tuff träningsperiod; orken började tryta. Bayern, vars tränare Jürgen Klinsmann hade satt in ett helt gäng nya utespelare till andra halvlek, hade de något piggare benen och fick ett litet spelövertag i andra halvlek. Men det var ändå sällan som de riktigt heta målchanserna skapades.
På andra sidan skapade Borussia med några snabba omställningar och spelsekvenser några bra lägen, men utan att kunna sätta spiken i den bayerska kistan. Istället kom reduceringen genom Ekici med dryga kvarten kvar, när Dede gått in i mitten och hjälpt till samtidigt som Kringe inte hunnit hem riktigt. Därmed blev Ekici helt ren på Dortmunds vänsterkant och kunde lugnt placera bollen i nät mellan Weidenfellers ben.
Därmed blev det en spännande slutfas, men Borussia kunde hålla undan till publikens glädje, och således var det Borussia Dortmund som tog hem säsongens första, om än inofficiella, titel. Sånt smakar förstås bra, liksom en seger mot förra säsongens suveräna mästare, men man ska nog inte dra alltför stora växlar på den här segern. Vi minns ju att den gångna säsongen blev riktigt dålig, trots att Borussia förra sommaren krossade Roma med 4-0.
Men ändå ger det här förstås ett visst hopp. och då menar jag inte i första hand segern utan sättet som laget agerade på så länge orken fanns där i benen. Den höga pressen och det stundtals snabba passningsspelet så bra ut för att vara så här dags på försäsongen. Vi kan också bokföra bra insatser av Rukavina, som äntligen kom med fart ofta längs kanten, Buckley, Kuba och nyförvärvet Hajnal, som bidrog med såväl kreativitet som fart och tuffhet. Även Valdez får ett plus i kanten för sitt eviga löpande och kämpande, samtidigt som frågetecknet för hans avslut kvarstår. Men med tanke på hans eviga slit så är han förstås som gjord för Klopps taktik med hög press.
Ett försikitigt positivt betyg ger vi också åt förra säsongens problemdel: mittförsvaret. De båda ynglingarna Subotic och Hummels var oftast på rätt plats och utsrålade ett lugn som stod i kontrast till tidigare panikinsatser. Samtidigt ska sägas att Bayerns anfall oftast kändes rätt trubbiga, så inte heller här ska vi dra alltför stora växlar.
Små frågetecken sätter vi för Kringes misstag i defensiven samt för Petrics form. Förra säsongens bäste målskytt var relativt blek, men så kom han också tillbaka till träningen senare än många andra på grund av sitt EM-spel för Kroatien. Han kommer säkerligen att höja sig.
Summa summarum: en försiktig optimism. Kan laget fortsätta sin höga press och hålla i passningsspelet som visades under sora delar av första halvlek och dessutom bli stabilare än tidigare, ja då ser det hyfsat ut.
Nästa träningsmatch är på lördag, då Juventus kommer till Westfalenstadion. Vi kommer förstås med rapporter.
Matchfakta
Borussia Dortmund: Weidenfeller - Rukavina, Subotic, Hummels, Dede - Kuba (60. Federico), Kehl, Hajnal (60. Kruska), Buckley (46. Kringe) - Valdez (71. Klimowicz), Petric (86. Sadrijaj)
Bayern München: Rensing - Sagnol (46. Ottl), Lucio, Demichelis, Lell - Altintop (70. Ekici), Borowski (46. van Buyten), van Bommel, Schweinsteiger (46. Ngwenya) - Toni (46. Kroos), Klose (46. Podolski)
Mål: 1-0 Kuba (29), 2:0 Hajnal (33), 2:1 Ekici (72)
Domare: Torsten Kienhöfer
Publik: 47 100 på Westfalenstadion
