Larssons hörna: Ola ritar
Det har diskuterats en hel taktik och kantspel på Schwedische Borussens forum de senaste veckorna. Här kommer ett försök till förståelse för hur Jürgen Klopp kan tänkas lägga upp taktiken.
Ett bättre grafiskt kunnande från undertecknad skulle säkert göra dispositionen, känslan och till viss del förståelsen av denna artikel betydligt snyggare och bättre. Men det viktiga är trots allt inte hur det ser ut, utan förståelsen av analysen som följer nedan. Som bakgrund finns sekvenser i derbyt mot Schalke 04 för två veckor sedan, men också lördagens match borta mot VfB Stuttgart. Numreringen på bilden ovan är de fyra punkter som kommer gås igenom i den här artikeln.
Punkt 1
Det här är en yta som Jürgen Klopp vill undvika att motståndaren ska få utnyttja och komma rättvänd i. Trots att Borussia Dortmund spelar med en diamant på mittfältet breddar inte yttermittfältarna, i fallet på bilden Florian Kringe och Tinga, särskilt mycket, allt för att inte låta motståndarna utnyttja den markerade ytan. När en spelare har en så pass defensiv utgångsposition centralt och den andre centrale en så pass offensiv, kan breda utgångspositioner på yttermittfältarna innebära just att motståndarna kan placera en spelare i denna yta som kan styra anfallsspelet. Att förlora den här ytan kan vara mycket sårbart. De centrerade utgångspositionerna är i grunden defensiva direktiv, men med brist på naturliga yttermittfältare blir även de offensiva positionerna allt för ofta centrala. Mer om vad detta innebär i nästa punkt.
Punkt 2
Offensivt innebär de ofta centrala utgångspositioner att mycket av spelet går via mitten. Detta gör att, i fallet mot Stuttgart, Tamas Hajnal ofta hamnar för långt ner i banan då alternativen att spela bollen ofta försvinner. För att kunna få fart på bollen och inte bara trilla tiometerspassar behöver Hajnal komma ner i planen för att hämta boll och skapa spelavstånd till Florian Kringe och Tinga. Mot Stuttgart innebar det att två bollskickliga spelare i Hajnal och Sahin ofta sprang sida vid sida. Det blev något bättre i andra halvlek när K-P Boateng försökte hålla sin kant och inte sprang i passningsskuggan som Kringe gjorde första 45 i en alldeles för central roll, för högt upp i banan. För att ett bra kantspel ska komma till krävs det dels en yttermittfältare och en offensiv ytterback. Borussia Dortmund har, utan Kuba på plan, bara det sistnämnda vilket innebär större krav på ytterbackarna. En spelare som Dede har visserligen sina bästa kvalitéer offensivt, men skulle behöva ett samspel med en skicklig yttermittfältare för att skapa fler alternativ, dels för spelarna på kanterna, anfallarna, men också Hajnal centralt. Fler offensiva alternativ gör även Borussia Dortmund mer svårlästa för sina motståndare och då också farligare framåt.
Punkt 3
Som diskuteras senare i punkt 4 är ytan framför motståndarnas ytterbackar en viktig yta i fotboll för det defensiva laget att täppa till. Centreringen av mittfältet och ett obefintlig kantspel innebär att det öppnas en yta för anfallarna att löpa in i. Inte helt dumt kan tyckas och det är inte det i grund och botten. Men vad gäller Borussia Dortmund är inte denna yta någon utav tillgängliga anfallares direkta styrka. Vid uppspel på fötter hamnar anfallaren felvänd och får en fördröjande effekt i stället för att en yttermittfältare, eller ytterback, kan komma rättvänd i denna ytan. Kuba är duktig på att utnyttja just denna yta, men utan Kuba är BVB som redan sagt rätt svaga vad gäller kantspelet. Mot Stuttgart hamnade Alex Frei här flera gånger när laget jagade kvitteringen, ofta i förstafasen av anfallet. Den andre anfallaren hamnar dessutom i ett underläge mot övriga försvarare i motståndarens backlinje vilket kan innebära att nämnde anfallare även han behöver söka sig ner i plan för att ta sig ur passningsskuggan.
Punkt 4
Ytorna framför ytterbackarna är viktiga framför allt ur en defensiv synvinkel. Här har Borussia Dortmund också en del problem, med motståndarnas yttermittfältare som skapar en möjlighet till snabba spelvändningar som saknas för egen del offensivt. Defensivt har Borussia Dortmund klara problem med motståndarnas spelvändingar, något som vi kunnat se både mot Schalke och Stuttgart. Backlinjen är visserligen duktiga att flytta över mot boll i förstafasen när motståndaren anfaller, men när motståndarna vänder på spelet (byter kant) har laget visat en svaghet i att flytta över backlinjen mot andra kanten. Detta kan motståndaren utnyttja genom stora ytor på andra kanten och i värsta fall i bortre delen av straffområdet. Just detta straffade Borussia Dortmund i dagens match mot VfB Stuttgart när Mario Gomez gjorde 2-1. Försvaret hängde inte med när Stuttgart snabbt bytte kant och sedan spelade tillbaka bollen mot straffområdespunkten där försvaren (i detta fallet Subotic) inte hängde med sin anfallare (Gomez) som satte det matchavgörande målet. Detta har direkt inget att göra med centreringen av mittfältarna, utan något hela laget måste bli bättre på defensivt.
Summering
Exemplen och analys är gjord utifrån två matcher när kantspelet just varit obefintligt eller väldigt svagt från Borussia Dortmunds sida. Positivt är att både Dede och Kuba är tillbaka och snart även matchtränade vilket bör förbättra lagets kantspel något markant. Under delar av andra halvleken mot Stuttgart såg det bättre ut med K-P Boateng på högerkanten som försökte bredda spelet på sin högerkant. Men hittills i år har just kantspelet och överflyttningen i det defensiva spelet varit tydligt svaga punkter i Borussia Dortmunds spel, förutom en darrig Neven Subotic och avsaknaden av en pålitlig målskytt.
