Onödig poängförlust för Dortmund efter målkalas
Trots ledning såväl 2-0 som 4-2 blev det bara 4-4 för Borussia Dortmund borta mot Hannover 96. Visserligen blev det äntligen lite fart på målskyttet, men i gengäld hade laget helt glömt bort allt när det gäller att försvara sig på fasta situationer.
Borussia Dortmund reste till gårdagens match i Hannover som ett lag ännu utan seger år 2009. Rent statistiskt var det inte mycket som talade för att den första segern skulle komma just på Niedersachsenstadion, där hemmalaget varit starka under säsongen.
Tränare Jürgen Klopp, som under veckan kritiserat sina anfallare för att göra för få mål, ställde upp med följande lag. I mål Roman Weidenfeller bakom en backlinje bestående av från höger Patrick Owomoyela, Neven Subotic, Felipe Santana och Dede. På mittfältet var Sebastian Kehl tillbaka efter sin avstängning och spelade således på sin vanliga defensiva position. Framför honom fanns Tamas Hajnal, och på kanterna startade Tinga och Nuri Sahin. I anfallet började Alex Frei och Nelson Valdez.
De 49 000 åskådarna – varav cirka 10 000 Dortmunder! – på den utsålda arenan fick se en något trevande inledning, där dock Borussia var det något aktivare laget. Framförallt sprang sig Nelson Valdez till ytor, men mer än till halvchanser och skott utanför räckte det inte till en början. Istället var det hemmalaget som fick matchens första heta chans, efter att Felipe ”Tele” Santana missat en passning som siste man och på så sätt givit Bruggink ett friäge. Skottet räddades dock av Roman Weidenfeller.
Dortmund tog dock mer och mer tag i händelserna, och efter en hörna med kvarten spelad kapades Nuri Sahin vid skottförsök av en glidtacklande Michael Tarnat med dobbarna före i straffområdet. Solklar straff, och den satte Alex Frei säkert i mål.
1-0 av Frei på straff.
Sahin kunde efter fällningen inte spela vidare och in kom istället Florian Kringe, som efter en del osäkra insatser blivit petad från startelvan. Och bara några minuter efter bytet var det just Kringe som utökade Borussias ledning till 2-0. Detta efter en fint och kampbetonat anfall på högerkanten, där Valdez först hittade en yta och spelade tillbaka till Hajnal. Ungraren hölls fast av två motståndare men konstsparkade bollen till Tinga som kom med fart och spelade in i straffområdet till Valdez, och han såg Kringe i bra läge vid straffpunkten och spelade osjälviskt vidare. Kringe tog emot och placerade in bollen säkert i bortre hörnet.
2-0-ledningen i det här läget kändes väldigt stabil. BVB var laget som styrde och ställde, medan hemmalaget inte fick ut mycket av det löpande spelet. Endast några hörnor blev det, men de blev å andra sidan farligare och farligare. Framförallt Brugginks hörnor från vänster mot första stolpen var otäcka. Dortmunds försvar mot dessa var att ställa Tinga utanför stolpen, men eftersom han inte är storväxt kunde Bruggink få bollen att gå över brassen och dyka ner lagom vid första stolpen. Ett par gånger gick det bra med nöd och näppe när Weidenfeller kom först. Men i slutet av första satt bollen i nät, då Jiri Stajner kom före Weidenfeller och skallade in bollen – 1-2. En reducering som Borussia mer eller mindre bett om i och med att man inte rättat till försvarsspelet mot Brugginks hörnor.
Sedan var det paus och man kände en viss frustration. Förhoppningsvis skulle Klopp rätta till försvarsspelet mot fasta inläggssituationer till andra halvlek. Och detta sattes på prov efter bara ett par minuter. Den första hörnan fick vi i och för sig ut till ny hörna men sedan var det kört igen. Bruggink skruvade in bollen mot första stolpen, och där lyckades ingen Dortmunder komma först, utan istället gick bollen direkt i mål, åtminstone officiellt (själv tyckte jag att den touchade en hemmaspelare rygg). 2-2 kändes som en smäll på käften och oerhört onödigt. Dortmund var ju det klart bättre laget men tyvärr totalt oförmögna att försvara sig mot Brugginks hörnor.
Och till råga på allt tog nu hemmalaget även över på planen. Våra gulsvarta hjältar såg virriga ut, medan Hannover anföll. När Rosenthal sprang igenom klarade vi oss undan med blotta förskräckelsen. Hans skott gick förbi Weidenfeller men i stolpens insida innan den rullade utanför mållinjen och över kortlinjen strax bortanför den andra stolpen. Man fick känslan att vi skulle klappa ihop totalt och förlora.
Men åter tog skeendet en oväntad vändning. I ett snabbt Dortmund-anfall fick Patrick Owonoyela bollen i fart och sprang förbi alla på sin högerkant. Inlägget gick förbi den i mitten fasthållne Valdez, och alla väntade på att domaren skulle peka på straffpunkten. Men han avvaktade fördelen, eftersom bollen hamnade hos en ensam Kringe i bortre delen av straffområdet. Denna gång sköt Kringe med vänstern, och åter gick bollen in i bortre hörnet till 3-2-ledning efter en dryg timmas spel.
Dortmund återfick nu säkerheten och gjorde lite som de ville. Några minuter efter ledningsmålet nickade Valdez ned bollen till Frei, som efter mottagning sköt på halvvolley från 25 meter i en båge över målvakten Robert Enke och in nära krysset. 4-2, och nu skulle det väl ändå gå vägen?
Frei glad efter sitt 4-2-mål.
Ja, det såg så ut. Det var betydligt närmare 5-2 än 4-3. Bland annat räddade Enke med nöd och näppe en kanon från Kringe, och Valdez lyckades inte komma till avslut i en trång situation på målområdeslinjen.
Men, just det, det var det där med fasta situationer. Med knappa tio minuter kvar fick Hannover frispark i högerläge. Med viss fasa såg man Bruggink ta sats för inlägg. Och mycket riktigt hade Borussia inte gjort läxan nu heller. Mike Hanke lämnades helt ensam i första ytan. Varsågod och nicka in bollen till 4-3 och tack för kaffet!
Sedan var det förstås så att enpoängskungarna från Dortmund skulle släppa in ett mål till. Neven Subotic gjorde en korkad glidtackling bakifrån i straffområdet och Forssell föll. Trots massor av repriser kan jag inte urskilja om Subotic är på bollen först eller inte – bollen far iväg i samma ögonblick som både Subotic och Forssell sätter dit foten – men oavsett detta förstår jag inte varför han skulle glidtackla där. Forssell var på väg mot kortlinjen med bollen, och Subotic hade bara behövt vara på rätt sida. Hursomhelst, straff var det, och den satte Mikael Forssell i mål via stolpens insida.
4-4 och slut i en match som samtliga neutrala tittare måste ha älskat (även om de neutrala tittarna i Sverige torde kunna räknas på ena handens fingrar). Som Borusse kastades man mellan himmel och helvete för att sedan landa i säsongens oavgjorda match nummer 13 av 24 spelade. Snart stoppar nog spelbolagen allt spel på kryss i Dortmunds matcher...
Så vad kan man hitta för positivt och negativt med den här matchen då? Jo, faktiskt ganska mycket positivt ändå: BVB spelade bra anfallsspel och gjorde äntligen några mål. Florian Kringe gjorde efter en rejäl svacka en ritkigt bra insats. Och våra supportrar totaldominerade på läktaren. Tyvärr fanns även det negativa, och det kostade oss segern: vår totala oförmåga att försvara oss mot inlägg på fasta situationer. Jag misstänker att Klopp kommer att lägga mycket tid på detta i träningarna kommande vecka...
Nästa lördag är det hemmamatch mot Werder Bremen. Möjligen kan det bli något annat än oavgjort. Mycket folk blir det i alla fall, som alltid i Dortmund.
Matchfakta
Hannover 96: Enke - Pinto, Fahrenhorst (Rosenthal, 46), C. Schulz, Tarnat (Rausch, 46) - Andreasen, Balitsch - Stajner, Bruggink, Krzynowek (Hanke, 66) - Forssell.
Borussia Dortmund: Weidenfeller - Owomoyela, Subotic, Santana, Dede - Kehl - Tinga, Sahin (Kringe, 20) - Hajnal -Valdez (Kullmann, 88), Frei (Zidan, 84).
Mål: 0-1 Frei (17, straff), 0-2 Kringe (27), 1-2 Stajner (42), 2-2 Bruggink (48), 2-3 Kringe (62), 2-4 Frei (65), 3-4 Hanke (80), 4-4 Forssell (83, straff).
Domare: Felix Brych.
Publik: 49 000 (fullsatt).
